Triziona (N 38o 22,1´ E 22o 04,57´) den 3 aug 2002

Rapport nr 9

Hej på Er!

 

 

Joniska havet 4 juni - 25 juli 2002

 

 

Under nästan två månader seglade vi i Joniska havet, ett lugnt och skyddat område, speciellt området öster och söder om Levkas

 

Ön Paxos norr om Levkas har underbara olivlundar, kristallklart vatten och skyddade hamnar. Här träffade vi åter efter 8 månader norska Vaco med Ingvar, Clara och lilla Elina som nyss fyllt två år. Hon hade fått en lekkamrat i franska båten La Guiche, Julie tre år med föräldrar Vincent och Carol.

Tillsammans med Göteborgsbåten EBI med Lars och Wivan blev vi fyra besättningar som samlades runt grillen på kvällen i den fina viken Mongonisi. Vi fick dock flytta grillen upp på Ingvars båt. Ägaren till vikens enda pub sa att polisen kommer om de ser rök från ön och han skulle då få stå till svars. Ön är täckt av mycket gamla olivträd, och man kan förstå att de är försiktiga med eld. Ett olivträd anses kunna bli 2000 år gammalt och ger inte fulla skördar förrän efter ca 50 år. Nåväl, vi hade mycket trevligt tillsammans, god mat, gott vin och Ingvar tog fram gitarren och sjöng i den ambrosiska natten.

 

Nästa dag vandrade vi under olivträden upp till toppen av ön, getter och får bräkte omkring oss, och söderut såg vi Antipaxos i det azurblå.

 

Följande morgon 10 juni tornade åskmolnen upp sig och vi gick in till den skyddade hamnen Port Gaios. Vi såg fotboll Frankrike-Danmark där Frankrike förlorade till Vincents förtret.

Så gick vi mot sydost till Preveza på fastlandet strax norr om Levkas. Detta är en riktig svenskhamn. Ett flertal svenska båtar tar upp där på vintern och tre bor i sina båtar året om, Stig och Ingegerd i Freedom och Bosse i en Rasmus 35 från Rå. Vi fick ligga utanför Ivan Dovrén, som låg här och väntade på att Anita skulle komma från Sverige. Ivan och Reimond hjälpte oss med tamparna och tipsade oss på ett ställe där vi åt jättegod kyckling á la creme med champinjoner på kvällen.

Kvällen därefter hade vi en fantastisk upplevelse i Preveza. Man firade landets befrielse från Turkiet på 1820-talet. En stor parkeringsplats hade inhägnats vid hamnen och här spelade en orkester medryckande grekisk musik. Olika dansgrupper hade redan föregående kväll översvämmat staden, kvinnorna i vackra dräkter och männen i åtsittande byxor och veckade kjolar och runda tofsar på skospetsarna. Grupperna dansade hela kvällen, männen med mycket stolt hållning men samtidigt graciöst. Kvinnorna dansade stolt och förföriskt. En oförglömlig kväll.

 

Vi seglade sedan mot Levkas där vi passerade bron som öppnas varje timma. I Levkas finns en marina men vi låg vid stadskajen. Här finns några bra båttillbehörsaffärer , men annars tycker vi inte att det är så mycket som lockar i staden. Ligger man vid kajen så är dessutom trafiken störande.

 

Vi fortsatte tillsammans med EBI söderut till Nidri där vi ankrade i den inre bukten Vlikho omgiven av höga berg varav en del liknade sockertoppar. Ett minus är att vattnet inte är så klart här. Därför gick vi nästa dag vidare söderut till Onassis ö Scorpio, där vi kastade ankar i Jacqueline´s favoritvik och kastade oss själva i det kristallklara. Inte en människa syntes till, ljud från en bondgård trängde genom träden, ett litet kapell fanns längst inne i viken. Ca 10 anställda sköter om ön, husen, parkerna och bondgården med grönsaksodlingar. Onassis ville ha tillgång till färska råvaror. Nu verkade det ganska tomt här. Vi har hört att Onassis dotterdotter är enda arvtagerska och att hon är svenska. Hon är bunden att bo en månad per år på ön och det kan väl inte vara så svårt tycker vi.

 

Nästa natthamn blev mysiga Sivota på Levkas sydspets, där vi ankrade i en skyddad vik med några tavernor iland.

19 juni satte vi kurs på ön Cephalonia med staden Fiskardho i norr. Efter en timma larmade motorn att den var för varm. Detta hade aldrig hänt oss tidigare. Rune försökte finna felet genom att kolla impellern medan Elsy försökte segla tillbaka till Sivota i 0-1 m/s, vilket slutligen lyckades eftersom vinden ökade. Sedan kontrollerades både sötvattenspump och värmeväxlare men där fanns inga fel.

 

Nästa dag fick vi fin spinnakersegling tillbaka till Nidri där vi kastade ankar i Tranquil Bay. Rune talade med Jan Brandin och fick kontakt med Claes Sjöholm som trodde att det var en gasläcka. Vi beslöt att gå tillbaka till Preveza för att montera ned toppen på ettans cylinder.

 

 

 

Först seglade vi till ön Meganisi för midsommarfirande med andra svenska båtar. Lars på EBI kom ut och mötte med sin gummibåt, och vi lade oss för ankare med lina iland mellan EBI och Free Flight med Åke och Kerstin. Ett 20-tal svenska båtar hade samlats, och det blev dans kring den fina midsommarstången.

 

Midsommardagen spelade vi boule och Stig och Ingegerd lärde oss att dansa amerikansk marsch. Vi hade verkligen en trevlig midsommar i denna skyddade vik, kantad av olivträd där cikadorna spelade intensivt och fullmånen lyste upp natten.

Lars och Wivan i EBI bogserade oss genom kanalen och bron vid Levkas så vi kunde segla till Préveza. Där plockade Rune isär toppen på 1:ans cylinder och kunde konstatera att topplockspackningen var sprucken. En ny packning inhandlades i Levkas. Stig och Rune plockade ihop toppen och nu gick motorn fint igen. Vi firade detta tillsammans med Stig och Ingegerd på en taverna med mycket god inhemsk mat. Vi kan verkligen rekommendera Stig i Preveza när det blir krångel med motorn. Han har arbetat med egen verkstad i många år och har kunskap om det mesta vad gäller motorer.

Vid Preveza finns ett innanhav, Amvrakikós, och vi var nyfikna på delfinerna och sköldpaddorna som lär finnas där. Nästa morgon 28 juni styrde vi in i denna sagolikt vackra bukt där öarna i blankvattnet såg ut att hänga i skyn. Vi ankrade intill Free Flight i en vik NW staden Vónitsa som vi senare tillsammans besökte, vandrade upp på fästningen och åt gott på en taverna. Vid 24-tiden surrade vi tillbaka med gummibåten i den stjärnklara natten och hittade våra båtar som låg några vikar bort. Månen syntes inte till men stjärnorna lyste desto starkare. Vi hittade Karlavagnen och Polstjärnan och tänkte på er i norr. Några sköldpaddor såg vi inte till men på ön Zakinthos ska de finnas har vi läst.

2 juli var vi åter i Levkas stad och lämnade kajen. En välbekant båt som övervintrat med oss i Gaeta, holländska Mama Cocha, kom mot oss. Louis och Martine var på väg till Preveza för att ta upp båten och flyga hem på två månader, juli och augusti. De tyckte att det var för varmt och varmare kommer det att bli. Vi har senare många gånger tyckt att det kunde vara en bra idé. Juli har varit mycket varm 30 - 37 grader. Det har ibland varit svårt att sova på nätterna. Man är tvungen att ta det lugnt, ligga i ankarvikar så att man kan bada mycket och ta siesta på dagen. När man kommer ut på havet fläktar det men att ligga vid kaj i städer blir varmt.

 

För att svalka oss i böljorna fortsatte vi till ön Meganisi igen, där det finns många fina ankringsvikar. Vi ankrade på ostsida av O´Abelika och fick snart sällskap med Free Flight igen och deras gäster Irene och Eva. En konstnär som bor halva året i Nidri och halva året i Marseilles målade här en vacker akvarell av vår båt, som blir ett fint minne av vår seglats.

 

De flesta öarna i Joniska havet drabbades 1953 av jordbävning, och de flesta städer och byar förstördes helt och hållet men har byggts upp igen. Fiskárdho på Cephalonia är den enda byn som inte skadades. Husen byggda på 1800-talet med klängväxter och mycket blommor ger en upplevelse av overklighet när man i skymningen vandrar längs kajen med alla restaurantborden.

 

Ithaka, Odysseus sägenomspunna ö besökte vi naturligtvis. Först Frikes vars hamn vi inte kan rekommendera. Svall från snabbgående passagerarbåtar rullar in och det blir riktigt otäckt att ligga långsides den norra kajen. Längst in vid den södra piren verkar bättre att ligga.

 

Nästa hamn blev Kioni och när vi lagt till fann vi att det var Gaia som låg intill och snart dök Ivan och Anita upp. Ivans son Joakim var på besök med sina två små pojkar, och det var trevligt att träffa Joakim, som gastade ofta i vår förra båt, B31:an Eldfågeln.

Vathi är huvudstad på Ithaka. Vi stannade och badade i en vik utanför staden och gick senare in mot Vathi i den fina bukten omgiven av höga berg. Vi hittade en nybyggd hamn där vi lade oss långsides. Det såg så bra ut med elskåp och vattenuttag, men som vanligt var det inte inkopplat. En skylt meddelade att hamnen var byggd med EU-pengar. Detta är något vi ser mycket ofta, hamnar byggda med EU-pengar, uppmonterade elskåp och vattenuttag som inte fungerar.

I Vathi 16 juli hade vi efter ca två månader ett glatt återseende med Kauko och Riitta i S/Y Forgus. Hamnen i Vathi kallades i gamla tider Forkys hamn efter havsguden Forkys, så här var ju rätta platsen för Forgus att ligga. Vi hyrde scooter och körde på svindlande vägar norrut till Stavros där Odysseus lär ha bott. Den runda viken Port Polis ligger nedanför. En grotta finns intill där man hittade gamla terrakottaföremål från ca 500 BC. Vi såg föremålen i byns museum och förundrades över deras skickliga hantverk.

Vi fortsatte sedan söderut tillsammans med Forgus, först till ön Cephalonia igen och staden Eufimia. Vi hyrde en jeep tillsammans och körde runt på den gröna vackra ön. Vi besökte Cave Mellisani, en stor grotta med en sjö som har underjordisk tillförsel av vatten från en plats nära Argostoli på andra sidan ön. Vi besökte vintillverkaren Robola och köpte en låda underbart gott vittvin med oss. Vinet i Grekland tycker vi är svårare att finna rätt prisläge på (svenska priser på vin i flaskor). Är vi bortskämda från Italiens fina utbud?

I Argostoli besökte vi en familj som driver en resebyrå. De berättade mycket intressant om ön. Liksom många joniska öar har Cephalonia starka band med Italien. I ett tidigt skede under 2:a världskriget invaderade Italien Cephalonia men lyckades inte få riktig kontroll över ön. 1943 kom tyska trupper till ön, men den ockuperande italienska styrkan, ca 9.000 man från en alpdivision, ville inte samarbeta med tyskarna, utan stred mot dem i sju dagar. Av den italienska styrkan överlevde endast 3.000 man och dessa blev uppställda på led och brutalt nedskjutna, på Hitlers personliga order sägs det. Bara 34 överlevde. En av dem simmade över till ön Ithaka där han gömdes. Till helt nyligen arbetade han som kapten på Patras-Brindisi färjorna och han signalerade alltid till sina vänner på Ithaka när han passerade. Boken Captain Corelli´s Mandolin, skriven av Louis de Bernières, beskriver denna tid, men enligt våra vänner på resebyrån var inte Corelli kapten utan menig och han spelade inte mandolin.

I Argostolis hamn såg vi sedan en stor sköldpadda simma omkring.

Nästa ö söderut är Zákinthos och vår nästa hamn blev Zákinthos stad. Men sköldpaddorna lockade och 23 juli styrde vi mot södra delen av ön och Laganas sandstränder där sköldpaddorna lägger sina ägg. För att skydda sköldpaddorna har man vissa restriktioner. I en zon får man inte färdas med båt, i nästa zon får man gå med låg fart men inte ankra. Höga böter hotar om man inte följer reglerna. Vi ankrade i den västra delen av bukten, O´ Keri där exklusiva hus med vackra trädgårdar klättrade uppför sluttningen. Vi tog gummibåten ut till en liten kalkstensö med grottor och en vit strand. Här var det många som roade sig med att dyka under vattnet till en gång som mynnade i en grotta, så även Rune. Efter mycket snorklande i det klara vattnet var det dags att ta gummibåten tillbaka. Vinden hade vänt och ökat, så det blev en blöt historia. Inga sköldpaddor hade synts till.

 

 

Nästa morgon vaknade vi av vrålande flygmotorer. Jag drömde att jag var på ett flygfält. Det brann uppe på berget och en helikopter gick ned bredvid oss och hämtade vatten i en stor behållare. Två flygplan svepte ned i vattnet och fyllde buken. Vi lämnade slagfältet och styrde mot Peloponnesos och hamnen Katakólon.

Morgonen därpå tog vi bussen till Olympia och vi njöt av grönskan och blommorna efter vägen. Vi blev avsläppta nära det gamla Olympiaområdet och passerade en stenbro över en uttorkade floden Kladhios som tillsammans med floden Alfios genomkorsar dalen. En kvinnlig guide gick runt med oss och hennes berättelser fick stenhögarna att leva. Grekerna började sina tävlingar här ca 1000-900 BC. Ett Heratempel byggdes senare och ett Zeustempel där ett av världens sju underverk fanns - en Zeusstaty i guld och elfenben 12 m hög. Denna förvarades på senare tid i ett museum i Istanbul men förstördes i en brand. I gräset vid Zeustemplet låg takrännornas lejonhuvuden och röt. Vi fick se platsen där atleterna tränade och där hade även funnits ett vackert hus för VIP med en öppen plats i mitten, rum runt omkring och en loggia runt hela huset. Inför olympiaden 2004 i Grekland håller man nu på att bygga upp en 12 m hög pelare vid Zeustemplet. Man använder de gamla delarna som ligger på marken och lagar efter behov. Vi avslutade genom att gå under en portal in till tävlingsarenan som har en startlinje i vit marmor med två parallella rännor där man sticker ned tårna vid start. Runt om arenan i sluttningen satt åskådarna i gräset. Där lär ha varit 40.000 åskådare. De olympiska spelen upphörde 393 AC.

 

 

 

Vi fann sedan skugga under pinjerna och njöt av den vackra omgivningen. Området har drabbats av jordbävningar och floderna har ändrat sitt lopp och täckt området med ett lager av sand, ca 6-10 m tjockt. På 1800 talet kom tyska arkeologer hit och gjorde utgrävningar och fann templen och alla vackra statyer som man kan se i museet intill. Där finns mycket vackra statyer som smyckade Zeustemplets gavlar. Vi såg också gudarnas budbärare Hermes med barnet Dionysos på armen som han ska föra till nymferna för att de ska uppfostra honom.

 

Gissa om vi var trötta när vi försökte hitta en buss tillbaka hem till ett uppfriskande bad.

 

Patras viken 25 juli - 3 augusti 2002

Vi lämnade Peloponnesos bakom oss och gick norrut över Patrasviken mot fastlandet. En lång kanal kantad med pittoreska fiskarstugor på pålar i träskmarken ledde in till Missalongi där vid lade oss för ankar. På kvällen hade molnupptornaren Zeus fyrverkeri för oss - blixtar lyste upp molnen på långt avstånd. Nästa morgon var åskvädret över oss och kom från alla håll med ösregn och hård vind. Det varade i två dygn med korta uppehåll. Vi hade längtat efter regn och där fick vi så att vi teg.

 

Nästa hamn blev yachthamnen i Patras där vi fick tillgång till el och vatten
(21 €/2 nätter). Det blev tvätt av båt och kläder och vi njöt av att ha vatten och el på bryggan. Vi kunde ladda batterierna fullt och titta på TV och det var längesedan. Patras är Greklands tredje största stad med många fina affärer där det var rea, så det blev att prova kläder, men det var inte så många som passade som tur var.

 

 

Därefter fick vi en fin slör till den medeltida staden Návpaktos och besökte det venetianska fortet uppe på berget.

Vindarna i Korintviken blåser till 80% österut och vi fick fin medvind till den lilla lugna ön Trizonia. En nybyggd hamn där man ligger långsides kajen, som vanligt utan avgift. Ingen el men vatten kan köpas av vattenmannen. Några tavernor finns och en enkel liten supermarket. Inga souvenirbutiker så långt ögat når, va skönt. Många lämnar sina båtar här och reser hem på några månader (billig hamnplats).

 Här i Grekland har vi betalat hamnavgift tre gånger, totalt 50 €, sedan 28 maj. Den omdiskuterade avgiften för seglingstillstånd har vi ännu ej behövt betala. Det är ibland svårt att hitta vatten. Man får ofta betala ca 5-6 € för att tanka 200-300 liter.

Nu planerar vi att gå genom Corintkanalen i senare delen av augusti, besöka Athen med Akropolis för att gå över Aegean Sea i september då de nordliga meltemi-vindarna avtar.

Hälsningar från Eldfågeln