Corfu Old harbour den 3 jun 2002

Rapport nr 8

Hej på Er landkrabbor och sjörövare! Här kommer Eldfågelns rapport från Grekland.

 

GAETA 2 oktober 2001 - 22 april 2002

 

 

Ja, det blev ju nästan 7 månader i vinterhamn, men "so what" vi har ingen brådska. Södra Spanien och Turkiet har längre seglingssäsong men Italiens nakna kust kan vara ostadig på våren.

 

Under tiden 8-12- 2001 till 6 -2-2002 var vi hemma i Sverige där vi bodde i vår etta i Göteborg tillsammans med lagrade möbler samt träffade barn, släkt och vänner. Hem till framför allt barn finns ju alltid en längtan men det var också fint att komma ner igen till båten, som ju är vårt hem.

Vi stannade inte länge i Gaeta eftersom vi hade bestämt en skidvecka 10 - 17 februari i Canazei uppe i Dolomiterna tillsammans med våra amerikanska vänner Judy & Bill i S/Y Jaywalker. Där hade vi 3 fantastiska soldagar plus 3 dagar då det snöade, härlig skidåkning i Sella Ronda, kul samvaro och god mat både i backen och på hotellet. Här finns både "österrikiskt" gemyt och stora välskötta skidområden.

 

Under de två och en halv månaderna vi sedan var i Gaeta fanns det mycket att göra. Då vi endast var 10 vinterliggare fick vi en fantastisk kontakt med de andra, som vi håller kontakt med i fortsättningen. Kanske Gaeta är den bästa vinterhamnen i Italien om man bor i båten över vintern. Närheten till Italiens större kulturcentra men också att Gaeta är en säker hamn.

Mycket trevliga marineros som fanns på plats 24 timmar på dygnet. De höll god uppsikt och säkrade vissa båtar då det kom en gale. Vi upplevde aldrig något svall inne i hamnen som ligger bakom en udde helt skyddad från väst och sydvästvindar. Dessutom är hamnen "välbevakad" eftersom den ligger i anslutning till en NATO-bas med en stor amerikansk örlogsman . Hamnen drivs mycket professionellt av Anna Simone och hennes bror Luca, som kappseglar - numera på större båtar men tidigare med Stare. Han hade nyligen sålt sin Starbåt till den svenske Volvo-ocean (Whithbread) -seglaren Lööf.

 

Kostnaderna är ju högre i Italien, här fick vi betala 3000 SEK per månad jämfört med 1900 SEK per månad i Barcelona samt 4500 SEK för upptagning och sjösättning efter 5 dagar jämfört med Barcelonas 1500 SEK för motsvarande tjänst. Mat och hushållspengar var något billigare än i Sverige och vi tycker att vi fick valuta för pengarna.

Gaeta är en mysig liten stad med sin smala köpgata "Indepensa" där man trängs med nästan alla stans invånare morgon och kväll. Vi reste bland annat till Sperlonga, en pittoresk by NW om Gaeta, till Amalfi-kusten som har vägar liknande trollstigen i Norge.

 

Vi besökte det restaurerade benediktinerklostret Monte Cassino där en omdiskuterad bombning ägde rum i slutet av andra världskriget samt palatset Caserta.

Både de allierade och tyskarna ville spara klostret men kanske för att tyskarna ej kunde bevisa att de inte fanns i klostret skedde bombningen.

1700-tals palatset Caserta var kungens av Bägge Sicilierna, Charles IV av Bourbon, svar på Versailles. Här hade de allierade sitt högkvarter under invasionen av Italien men befälhavaren generallöjtnant Mark W Clark vägrade att bo i palatset utan bosatte sig i stället i en husvagn i trädgården bakom palatset.

Ur MONTE CASSINO av David Hapgood och David Richardson: (Den intressanta boken fick Rune av Anders Bågmark)
Evans höll ögonen stint fästa vid en visare på sin instrumentpanel. Den kallades - Pilot Directional Indicator -, och det var där som bombfällaren angav vilken kurs han ville ha. Under tiden måste piloten hålla konstant kurs och höjd.
Så kände Evans att planet höjde sig en aning i luften. Han visste vad det betydde: bomberna var på väg ner. Han flyttade sig från cockpiten för att se hur de föll mot sitt mål. Klockan var 09.28 den 15 februari 1944.

Mellan 09.28 och 13.33 fällde 239 tunga och medeltunga bombplan i åtta anfallsvågor 453 ton bomber över klostret grundat på 500-talet, som förintades.

 

ITALIEN 23 april - 27 maj 2002

 

 

På morgonen den 23 april släppte vi tamparna i Gaeta och styrde tillsammans med Riitta och Kauko i S/Y Forgus mot ön Procida. Vi passerade öster om ön Ischia och gick in i hamnen Chiaiolella på Procida. Denna ö är inte så exploaterad och turistisk som Ischia. Vi fick betala 45 euro för två nätter, vilket vi tyckte var dyrt under lågsäsong.

 

 

 

Nästa morgon tog vi bussen till Procidas större hamn på nordsidan där vi tog färjan över till den vulkaniska ön Ischia. Ischias runda hamn har varit en insjö som bildades i samband med en jordbävning. Där låg tidigare en liten stad som då begravdes. År 1854 då Ferdinand II regerade gjorde man en öppning mot havet genom den smala remsan av land.

 

Fulla av nyfikenhet steg fyra seglare från norden iland. Vi möttes av taxichaufförer som ihärdigt erbjöd oss sina tjänster och ville visa oss ön. Men vi gick inte att övertala utan tog buss runt ön. Alla bussar var överfulla med turister och lokalt folk men till slut lyckades vi få sittplatser som tog oss först till ett lyxigt kurbad, Poseidon.

 

Därefter gick färden till Sant Angelo på öns södra sida, där vi hittade en restaurant som vi genast föll för. Underbara blommor på varje bord, utsikt över havet och den lilla halvön utanför, och en gitarrist som sjöng mycket vackert. Maten var utsökt, skinka med melon, spagetti med musslor, till dessert diverse kakor, frukt och grädde enligt krögarns förslag. Vi drack vitt vin från Ischia och likör. Mycket trevlig personal som tog väl hand om oss. Mätta och belåtna promenerade vi ned till hamnen där ett näs leder ut till en ön. Där kan vi ligga med båten när vi kommer förbi nästa gång tänkte vi, men drog öronen åt oss när vi hörde priset – ca100 euro per natt.

Bussfärden tillbaka gick på en svindlande väg upp bland bergen och vi såg S Angelo långt nedanför. Högt däruppe passerade vi ett par fina gamla städer. Snart var vi tillbaka till hamnen och tog färjan tillbaka trötta och belåtna med en fin dag.

Nästa dag lämnade vi Chiaiolella kl 6. Det hade regnat under natten. Mulet söderöver men klart mot norr. Skepparna Rune och Kauko var helt övertygade om att den klara himlen mot norr skulle följa med oss söderut. I öster såg vi siluetten av Vesuvius där vi för några veckor sedan varit uppe med Runes syster Britt och hennes dotter Lena och i höstas med vännerna Anders och Eva. Vi hade en slör på 4 – 7 m/s tills vi passerat Capri där Munthes villa låg uppe på branten. Vädret var delvis soligt men bara 16 grader varmt. Ett tiotal delfiner tog sällskap med oss efter Capri när vi passerade den lilla ön Galli. Det var här som Odysseus hörde Sirenernas vackra förföriska sång och på Circes inrådan surrades fast vid masten av sin besättning sedan han först stoppat vax i deras öron. Efter 8½ timma var vi framme i Agropoli där vi togs emot av Metty och André från Holland, som också övervintrat i Gaeta. Vi tog en promenad upp till gamla staden och kyrkan med fin utsikt över hamnen och havet med Capri i nordväst.

 

Agropoli ligger bra till för en promenad till Paestum med gamla grekiska tempel. Så nästa dag blev det en promenad på 8 km tillsammans med Metty, André, Riitta och Kauko Vi gick utefter stranden och vadade över några bäckar. I Paestum handlade vi mat i en butik och hade picknick vid ett av templen som ligger vackert med höga berg i bakgrunden. Det var en fin upplevelse att vandra runt där. Sedan tog vi bussen tillbaka och en pratsam ung grabb ville gärna prata med oss och öva sin engelska. Chauffören blandade sig i ibland och sa något om att grabben "Parla englese con spagetti". Många talar inte engelska i Italien. Man läser engelska i skolan men med dåligt resultat. Alla filmer är dubbade på TV och på biograferna och förmodligen förlorar man mycket på detta. När vi kom tillbaka hade ytterligare två båtar från Gaeta kommit in, Mama Cocha från Holland och Drosgol från England.

 

 

Vi gick sedan några korta etapper till fina fiskebyar, Acciarollo, Camerota och Scario (vi håller med Rod Heikell: "a picture-postcard sort of place"). I Scario firade vi Valborgsmässoafton tillsammans med Riita och Kauko och vi var de enda besökande båtarna i den lilla hamnen. Mozzarella di buffalo med tomat och basilika och matjessill. Riitta hade gjort en god dessert med jordgubbar och Kauko bjöd på Aalborgs aquavit.

 

 

Vi tyckte mycket om Scario och stannade ytterligare en dag och tog en promenad till något som hette Azienda Agrituristica Palazzone. Vägen bar uppåt och det var en varm dag. Ängarna var fulla av blommor och det kändes som midsommar i Sverige. Aziendan ligger avskilt högt uppe i grönskan, några getter betade. Man odlar sina egna grönsaker och gör sitt vin själva. De har tre rum med fyra bäddar som de hyr ut. Vi tittade in i matsalen som var dukat och pyntat med blommor för ett sällskap holländare som vi pratade med på vägen upp. Vi talade med Il Patrone som var 84 år och varit med i kriget i Africa. Hans dotter kom och talade om att hon skulle laga lunch på kyckling och hon plockade salvia och rosmarin som växte som en hög häck. Ja denna plats var som en mycket vacker oas. Vägen ned gick lättare och vi njöt av den underbara utsikten. Riitta och jag plockade var sin bukett "midsommar"-blomster som prydde våra båtar.

 

 

Nästa hamn blev Maratea med en välkomnande Kristusgestalt högt uppe på berget där man kan ta buss upp till gamla staden. Från denna fina hamn gick vi till Cetraro, en mycket skvalpig hamn som inte är så trevlig att ligga i kanske beroende på att den verkade ofärdig med sina råa betongbryggor och långt till byn. Vi har legat gratis i de fem sista hamnarna.

Så hade vi 50 nm till Vibo Valencia. Det var en front på väg men vi fick bra väder. Vi gick in till bryggan till höger som sköts av en Canadensisk kvinna Angela och hennes man Thomaso. Hon hade kommit dit för 7 år sedan och stannat.

Här i Vibo Valencia blev vi liggande i 18 dagar, först på grund av att Sciroccon blåste, och sedan på grund av att jag/Elsy fick influensa. Först hann vi dock med en bilresa tillsammans med Riita och Kauko i Calabria. Vi körde upp i bergen på slingriga vägar genom stora skogsområden där man hade skogsavverkning. Det var som att köra genom svenska skogar, mycket lummig skir grönska. På högre höjd stora granar med ljusgröna skott. Vi körde till den högt belägna staden Soriano Calabro och till Sorianello, en liten stad på 1000 personer som låg ännu högre där vi tog en promenad och klättrade uppför vindlande gator framåtböjda i den hårda vinden. Vi tittade in till en skomakare som satt och arbetade och underhöll sig med två vänner. Därefter körde vi ut mot den andra kusten till Monasterace Marina. Vi var nu hungriga och stannade och frågade en man var vi kunde äta. Han gav oss tips på en restaurant, men när vi kom dit var den stängd. Så körde vi vidare men det var någon som signalerade så envetet efter oss. Till slut stannade vi och då kom mannen vi tidigare talade med körande med en liten trehjulig bil med flak som är vanlig bland bönderna här. Han hade sett att det var stängt på restauranten och ville nu ge oss ett nytt tips. Alla är väldigt hjälpsamma här. Efter en god måltid körde vi vidare till Reggio di Calabria i Messinasundet och vidare till Scilla med fin utsikt mot Sicilien. Vi drack kaffe på en bar och blev bjudna på goda mandelkakor. Vi kom i samspråk med en man från Neapel, nästan våra hemtrakter när vi låg i Gaeta, så vi hade en del gemensamt. In till caféet kom så maffian. Det var två Goodfather-liknande äldre signores som kom fram till mig/Rune med min fleesjacka som jag hade glömt på en mur när jag fotograferade, i fickan hade jag min plånbok med tillbehör. Ja, vi träffade så många vänliga människor på denna färden. Vi har blivit varnade för kriminaliteten och smutsen i byarna, men det stämmer inte enligt våra upplevelser.

Den 22 maj lämnade vi Vibo Valentia i svag vind och platt sjö. Efter Capo Vaticano ökade vinden och naturligtvis rätt i näsan. Allteftersom vi närmade oss Messinasundet ökade vinden upp till 13-14 m/s. Sjön blev högre och vi gjorde endast 3 - 4 knop. Vi sökte oss in mot fastlandet för att gå in i hamn men när vi kom mer i lä av land kunde vi fortsätta. Vi passerade Scilla-klippan som inte ser särskilt skräckingivande ut. Scillaklippan är känd från Odysseus irrfärder. Det var här det sexhövdade monstret låg i sin grotta i klippan och tog sex av hans besättningsmän. Snart var vi inne i Messinasundet. Vinden mojnade men vattnet var strömt. Många färjor passerade fram och tillbaka. Vi gick in till Reggio Calabria vid 5-tiden och Vivan och Lars Forsberg på den svenska båten S/Y EBI tog emot tamparna.

Dagen efter lämnade vi Reggio vid 6-tiden och fick en vacker soluppgång över disiga höga kullar. Ingen vind. Vid 12-tiden ökade vinden och vi fick snart en fin slör med en vind upp mot 11 m/sek. Ett 20-tal delfiner svärmade omkring oss en stund, hoppade över vattenytan och dök framför bogen. Vid 5-tiden gick vi in i Roccella Ionica, en fin nybyggd hamn där vi ligger gratis. Där finns vatten men ingen el. Här träffade vi Bengt och Annica Westerlund som seglar Fantasi 37:an Flavia och var på väg till Sicilien. Vi låg kvar här tre nätter och fick fina tips för Grekland av Bengt och Annica.

Nästa etapp liksom den förra är på 63 nm och den tog oss 11 timmar att komma till Crotone. Även EBI kom in och Åke och Torbjörn i Gry IV. Vi blev alla bjudna på whiskey i EBI och smidde planer för seglingen till Grekland.

27 maj klockan 24:00 hade vi position N 39:33, E 18:33.

 

GREKLAND 28 maj - 4 juni 2002

 

 

 

27 maj kl 11 på förmiddagen lämnade vi Crotone tillsammans med de två andra svenska båtarna. De första två timmarna hade vi svag vind men sedan hade vi en fantastisk slör på 5-8 m/s i nästan smult vatten. Vi passerade Maria di Leuca på Italiens häl vid 21-tiden, en remsa med ljus och en fyr som blinkade. Snart syntes en gul skära i vattnet i öster och månen steg upp. Vacker stjärnklar natt. Karlavagnen fanns i masttoppen. Den finaste seglingen vi upplevt på en så lång sträcka. Men vi var inte i Grekland än. Det här var för bra för att vara sant. 12.30 var Elsys vakt slut och hon kojade. 2.30 vred vinden emot och sjön blev besvärlig. Rune tog ett rev på storen och tog in på genuan. Vinden ökade till 12 m/s. Vid 7-tiden på morgonen var vi vid ön Othoni norr om Corfu. Vi hade tänkt ankra där men sjön gick rätt in i viken. Vi startade motorn och fortsatte mot Corfu i bökig sjö och regn, ca 8 m/s. Vad var detta för väder? Vi hade ju kommit till Grekland.

 

 

  

 

Kl 12 den 28:e ankrade vi i en lugn vik på nordöstra sidan av Corfu som heter Imerolia. Vi låg nära sandstranden med de små restauranterna och hotellen. Vi åt lunch som smakade jättegott. Sedan sov vi några timmar. På kvällen satt vi i sittbrunnen och pratade om vår seglats med Vivan och Lars. Gry IV hade seglat till Preveza på fastlandet där de skulle hämta sina fruar. Vi låg här väl skyddade från sydostan och kunde sova gott.

Nästa morgon vaknade vi vid 6-tiden. Vinden hade som vi väntat vridit mot NW och blåste in i viken. Den ökade och vi tog upp ankaret och gick till Órmos Kalami, en vik som är väl skyddad för NW. Här låg vi och hade det jätteskönt, ca 22 grader i luften och 21 i vattnet. Vi hade ca 10 m/s från NW och var väl skyddade. Inne i viken hade vi en sandstrand med en pub, en taverna och några små hotellbyggnader. Solstolar, parasoller, folk som badar och lögar sig. Vi njöt av den vackra naturen, de höga gröna kullarna runt viken med lummiga med träd och buskar. Vattnet plaskade lättjefullt mot klipporna, och vi tänkte på den tid som gått sedan vi lämnade Gaeta och alla vännerna där och så började vi skriva på den här rapporten.

Nu har vi legat här i Corfu old harbour i 5 nätter och har vandrat i den vackra staden, handlat på marknaden och på en bar sett Sverige spela 1 - 1 mot England i fotboll. Ivan Dovren från Kungälv/Öckerö kom inseglande idag med sin nyinköpta Bavaria 340 och vi fick en god pratstund om gamla och kommande seglingar.

Vi önskar Er en skön sommar

Elsy & Rune på Eldfågeln