Rapport nr 16

Pantelleria 10 - 14 juni 2005

Vi vaknade kl 5 den 10 juni för att gå till ön Pantelleria på väg mot Tunisien. När vi stack ut huvudet och tittade ut såg vi svarta moln runt om som såg hotande ut. En marineros kom cyklande ut till oss. Han såg vår tvekan och sa att det skulle bli "sole". Vi tuffade ut och satte segel i skydd av piren, där två fiskare låg med sin båt och tog upp nät. De sa något, skrattade och vinkade. Vi hade en fin gång med 7 knop men efter en timma kom mörka moln med ösregn och vi revade. Vi stod i nedgångstrappan i skydd av sprayhood och gjorde god fart i regnet och medvind. Efter några timmar sken solen igen och ön Pantelleria dök upp över horisonten då vi hade 30 nm kvar. Vi gick in i fiskehamnen och fick hjälp av en tysk och en fransman att lägga till utanför en fiskebåt. De hade haft mycket vind på ön och undrade hur vi haft det. Inga problem sa vi och de trodde kanske att vi var ena riktiga sjöbussar. Det verkar ju alltid värre när man ligger i hamn.

Vi låg kvar fem nätter och trivdes i denna tysta hamn där vi låg helt gratis. Vi hyrde bil och körde runt den vackra ön som har mycket blommor och vinodlingar. Vi besökte den lilla hamnen i söder, där det låg en tysk långseglare i sliten båt. Fortsatte runt ön och kom högt upp bland molnen. Besökte en charmig by vid östra stranden med varmvattenkälla och kom därefter till den kända elefantklippan.

Tunisien 15 - 22 juni 2005

Sciroccon blåste några dagar men sedan var det dags att styra mot Tunisien. Vi fick regn och en blixt med åskknall, sedan fint väder. Gjorde god fart och var framme i Kelibia efter 7 timmar. S/Y Precept från Florida kom in. S/Y Freja med Tomas och Eva kom och lade sig utanpå oss. Vi gick tillsammans 3 km in till staden och tog ut dinarer. Vi visste inte kursen, så vi gick in i en butik där vi försökte göra oss förstådda. Eftersom de inte kunde engelska blev det tillslut ett uttag på endast ca 120 SEK som dock räckte ett par dagar. NW 7 bf kom på kvällen men vi låg lugnt.

Vi tyckte om Kelibia med de blommande träden, kvinnorna i sina huvuddukar och männen som samlades på caféerna. Vi åkte med buss till Hamamet, som var mer turistiskt. På vägen besökte vi den stora marknaden i Nabeul och köpte lite te och kryddor. Försäljaren, en ung grabb, ville ha 25 dinarer. När vi protesterade frågade han vad vi ville betala. Han nöjde sig med 5 dinarer. Det goda vita vinet Kelibia Moscato Cry kostade 10 dinarer på restaurant.

Den 19 juni lämnade vi Kelibia för att segla till Sidi Bou Said. Först gick vi ut för att tanka diesel och lade oss bland fiskebåtarna som låg och rensade nät. När vi fulltankade kom iväg fick vi vind och sjö emot oss och motorseglande tills vi rundat det vackra Cap Bon och fick vinden tvärs. Med 6-8 m/s seglade vi med 5-6 knop till "Den blå staden" och gick in i marinan kl 6 efter 12 timmars gång. Vi var trötta och nöjde oss med soppa och mackor. Sidi Bou Said är en modern fin marina där en hög trappa leder upp till staden. Nästa dag gick vi för att ta ut pengar i bankomaten i hamnen. Vi skulle ta ut 120 dinarer men det blev 1200 dinarer, nästan 7000 kr. Vi skulle inte stanna kvar så länge i Tunisien, så det var alldeles för mycket. Vi gick uppför trapporna och till en bank, men de växlade inte till euro där utan hänvisade till flygplatsen ca 60 km därifrån. En tunisisk man berättade att taxiförarna tar ut extra mycket av turister, och det gillade han inte. Han hjälpte oss att få tag i en taxi med taxameter, så att vi inte skulle behöva betala turistpris. Vi fick betala 6 dinarer till flygplatsen var ju ett bra pris. På flygplatsen blev det problem för vi skulle ha pass med oss för att kunna växla dinarerna till euro, men efter lite dividerande fick vi växlat.

Nästa dag hyrde vi en chaufför som körde oss till alla intressanta ställen i Karthago för 40 dinarer, 3.5 timma. Karthago var Romarrikets 3:e största stad. Vi besökte bl a museet på Byrsakullen med bedårande utsikt över bukten, två amphiteatrar, romersk villa, Antoniusbadets ruiner m m. Den gamla antika hamnen där galärerna legat med sina stora skepp var nog det mest intressanta. Där fanns en miniatyr som visade hur hamnen hade sett ut. Där fanns på den tiden en magnifik rund byggnad med ett fack för varje skepp. En man ville sälja en gammal oljelampa och ett litet bronshuvud som han påstod hade hittats på platsen. Vi köpte inte då de säkert var nytillverkade fastän de såg gamla ut.

Staden Tunis lockade och vi tog tåget från Sidi Bou Side till Tunis Marina. Därifrån åkte vi med metro till Bardo-museet, där världens största samlingar av mosaik finns. Vi vandrade runt i någon timma och tog sedan metron till station Barcelona där vi hittade ett modernt luftkonditionerat Internetkafé. På spårvagnen dit fick vi vägbeskrivning till den gamla stadsdelen Medina av en tunisisk man. Han gav oss också namnet på en bra restaurant och skrev namnet på arabiska från höger till vänster. Vi gick till fots den korta vägen från Internetkaféet till centrum och kom fram till en bred paradgata med palmer och gammaldags gatlyktor. Hotell Africa lockade med stora blå neonskyltar på andra sidan gatan.

På väg mot Medina dök en ung tunisisk man upp. Han pekade på ett hotell och sa att han jobbade där och kunde tala italienska, spanska och franska. Han berättade att det fanns en handicraft-utställning som skulle stänga om en timma. Han visade oss vägen dit genom ett virrvarr av basarer. Vi hamnade till slut i ett hus där kungen hade bott och där var nu mattförsäljning. Detta var alltså handicraft-utställningen. Först visade han oss takterrassen som var klädd med mosaik, varifrån man kunde se sex minareter. Sedan blev det mattförevisning och det var ju det han hela tiden hade planerat - mattförsäljning. Vi bjöds naturligtvis på te. Vi talade från början om att vi inte skulle köpa något. Han hade dock ett annat trumfkort på hand, familjens hus i närheten där han bor med fem bröder och där mamman tillverkar och säljer parfym. Vi talade om för honom att vi inte ville köpa något. Trots det skulle vi absolut lukta på alla dofter. När vi sedan sa adjö och lämnade honom blev han mycket besviken. Vi var trötta på att alltid låta oss luras in i dessa situationer som i slutändan gäller business. Han å sin sida behöver ju pengar och har utvecklat denna taktik för att sälja till turisterna.

Vi vandrade sedan runt någon timma innan vi hittade tillbaka till centrum. Där åt vi fisk på en enkel bar och satt sedan på fina gatan och drack färskpressad juice. Det var nu sent på kvällen och en vänlig polis följde med oss runt några kvarter och visade oss var vi skulle hoppa på vår spårvagn. Klockan var nästan 12 när vi var tillbaka i den vackra blå staden och gick ned till marinan nedför trappan som endast upplystes av fullmånen.

Sardinien 23 - 28 juni 2005

Vi hade kollat vädret som nu skulle vara lugnt och stabilt några dagar, och vi beslöt att passa på att segla över till Sardinien. Vi checkade ut ur Tunisien och lämnade Sidi Bou Said kl 10 på förmiddagen. Vi fick lätt vind upp till 3 bf och ingen sjö. Vid 12-tiden på natten steg en röd fullmåne över horisonten. Vi hade en behaglig överfart och kl 9 på Midsommaraftons morgon gick vi in till Villasimius. Vi tankade diesel och handlade vid den intilliggande campingplatsen. Vi låg för ankare i den fina viken utanför hamnen och badade och SMS-ade midsommarhälsningar till släkt och vänner. Det blev tonfisk istället för sill och melon istället för jordgubbar denna midsommarafton.

Vi fortsatte norrut utefter Sardiniens ostkust och lade oss för ankare intill Arbatax hamn fint i lä för sydlig vind.

Nästa dag gick vi vidare i lätt sydlig vind som ökade till 8-10 m/s och sjö som rullade med oss. Vi hade tänkt lägga oss för ankare i Porto Brandinghi men vinden blåste in där. Vi gick runt hörnet och där var en perfekt ankringsvik för denna vind, Cala Coda Cavallo. Mycket båt ankrade här, även svenska S/Y Lovisa med Anders och Ann-Christin Andersson. De kom ombord på ett glas vin.

Jag hade halsont sedan några dagar och nästa morgon kändes det som det onda gått ner i lungorna. Jag försökte kurera mig genom att dricka varmt och äta Bafucin. Nästa ankringsplats blev "innestället" Porto Cervo, med vacker bebyggelse som harmonierar väl med landskapet. Vi tog gummibåten iland och handlade. Lyxigt men dyrt. Vi låg kvar ytterligare en natt för nu kände Rune sig dålig i magen och hade hög feber.

Corsika 29 juni - 11 juli 2005

Vi lämnade Sardinien och passerade det vackra Maddalena-området. Rune hade lagt in rutten och låg i ruffen och vilade. Jag satt uppe och höll uppsikt. Snart var vi inne på franska vatten och seglade utefter Corsika. Vi gick in till Porto Vecchio och tankade diesel. Vi ville också tanka vatten, men där fanns inget vatten förrän nästa morgon kl 9, meddelade man när vi hörde oss för på kanal 9. Vi fick fylla några dunkar vatten på dieselstationen och kunde också köpa en fransk gasolflaska. Sedan gick vi vidare till den ankringsviken Baie de Stagnolu, norr om stan, där vi ankrade mitt i bukten på 2-3 m djup bakom en engelsman. Innanför låg en stor campingplats. Mörka moln kom över oss med kraftig vind och vi draggade. Vi tog upp draggen, flyttade längre in och slängde åter i draggen med 40 m kätting ute. Vid 2-tiden på natten hade vi fortfarande hård vind och vi draggade igen. Då gick lade vi ut två draggar i den gräsbevuxna botten och nu satt vi fast. Rune som hade hög feber svettades i regnet o vinden. Vi satt ankarvakt någon timma men sedan dog vinden ut och vi slaggade.

Engelsmannen som också hade draggat, donade med sina draggar. "Bad night" sa han och vinkade när vi drog iväg nästa morgon. Det var svaga vindar och endast 17 nm till Solenzara, där vi lade oss i hamn och kunde tvätta båten med färskvatten. Rune hade fortfarande hög feber. Han tog en tablett och kojade. Nästa dag var molnig med starka vindbyar, ca 30 grader varmt. Solenzara var en trevlig by och nu var det franska som gällde. Vi köpte kött, grönsaker och god Creme Caramelle. Bageriet hade många frestelser förutom det goda matbrödet. Försökte titta på italiensk TV på kvällen men där var ingen mottagning. Fransk TV kunde vi inte ta in för de sänder ju med Secam-systemet . Det blev kallt på natten, endast 19 grader, och vi fick ta fram våra täcken igen. Bara påslakan räckte inte.

Efter tre dagar i Solenzara seglade vi 50 nm till Bastia. Vi gick in och tittade på den vackra hamnen i gamla delen av staden, men gick vidare till den nyare marinan där det var lugnare. Intill oss låg ett franskt äldre par. Det första vi gjorde nästa morgon var att leta reda på ett apotek och där köpte vi tabletter för magen och halsen. Sedan storhandlade vi i en stor modern luftkonditionerad affär. Det blev fullt i vagnen och när vi skulle packa ned varorna upptäckte vi att det inte fanns några plastpåsar att köpa. Av miljöhänsyn har man tagit bort plastpåsar och säljer istället stora vävplastbagar om man har glömt att ta med sig egen väska. Vi stötte längre fram på detta i många franska affärer.

Vi lämnade Bastia för att gå till Macinaggio på Corsikas norra udde. Underbar natur passerade förbi, gröna bergssidor med låg maccia och små byar klättrade ned mot vattnet. Vi fick syn på en liten hamn bara 5 nm syd Macinaggio, Marine de Luri vid Santa Severa. Vi styrde in för att ta oss en titt och hittade en bedårande hamn intill en sandstrand. Där fanns några hotell med servering under träden. I hamnen låg två franska båtar med folk ombord och fem båtar som hade lämnats där. Mindre båtar fanns det gott om. Som mooring fanns en rejäl kätting som vi gjorde fast vid med flera tampar. En hamnvakt kom och tog betalt, 23€ per natt. Han berättade att det skulle blåsa 20 m/s i morgon. Vinden kom nästa dag vid 12-tiden och det blåste hela dagen, som mest 18 m/s. Det var Mistral och det skulle bli blåsigt ytterligare några dagar. Det franska paret berättade att det var ett lågtryck som låg stationärt. På natten var det bara 17 grader men nästa dag klart och soligt igen. Vi badade från båten men fick hålla ögonen på en blå manet med tjocka bihang. Vackra gröna bergstoppar höjde sig bakom Eldfågelns akter.

Torsdagen den 7 juli hörde vi på Radio Sweden att sex bomber exploderade vid 8-tiden på morgonen i Londons tunnelbana och i tre bussar. Blair avbröt G8-mötet i Scotland och tog en helikopter till London. Otäckt. På kvällen åt vi en delikat 3-rättermiddag på kajen: Inbakad fårost med rökt fläskkött och sallad - Fisk med potatis och hummersås i karott bakad i ugnen - Äppelkaka med vaniljsås - 14,90€.

Nästa kväll åt vi lasagne på restauranten och blev underhållna av två gitarrister och två sångare. De sjöng bl a på det speciella språk som talas på Corsika. Vi träffade två norska par med två grabbar som bodde på hotellet och dök i området. Vi låg kvar i hamnen sex dagar.

Den 10 juli fick vi ett åskväder över oss men gick vidare på eftermiddagen och ankrade intill Macinaggio hamn tillsammans med 15 båtar. Det är en vacker ankringsvik och fantastiska moln drog över oss. På kvällen kom jobbig dyning in från passagerarbåtar som passerade långt utanför.

 

San Remo 12 - 16 juli 2005

Den 12 juli lämnade vi Macinaggio kl 4 på morgonen. Det var mörkt men vi kunde se de gula bojarna som markerade badområdet och girade undan från dem. Vi lämnade viken där båtarna låg och vaggade med ankarlanternor tända. Mycket svarta moln. Det ljusnade mer och mer. I öster kunde vi se regnskyar vid horisonten. Vi rundade Cap Corse och gick innanför den lilla ön Giraglia. En seglare låg där för ankare. Rune hissade storen med ett rev, slog ut genuan och vi tog kurs mot San Remo. Vi hade 3-timmarsvakter och soligt väder. Kl 8 på kvällen gick vi in i San Remos gamla hamn och lade oss vid kaj bakom en australiensare som hjälpte oss med tamparna. Det var ett par med en pojke och en flicka i 8-årsåldern som hade köpt båten i Holland och gått i kanalerna till Medelhavet. Nu var de på väg tillbaka samma väg och skulle sälja båten och flyga hem. Över San Remo´s berg låg mörka moln och åskan mullrade några gånger. Vi låg vid kajen fem dygn helt gratis.

Från vår plats vid kajen hade vi en magnifik vy över San Remo och höjderna med alla växthus. Staden är ju känd för sin blomsterodling. Det finns ett hus i staden där Nobel bodde. Vi hade bestämt med Nino och Marie Clair, som vi träffade första gången 2001 på Sardinien, att segla tillsammans en bit västerut. Efter några dagar kom de med bil från Turin och körde fram till oss på kajen. De hade med sig en låda vin från ett bra distrikt. De är så generösa. På kvällen bjöd vi ut dem på middag på Picolo Mondo. Rune ville betala men Nino hade undanflykter. Han ville betala här för han kände innehavaren och var stamgäst. Det var bättre att Rune betalade i Frankrike. Vi åt utsökt: Zucchini-paj som förrätt, fisk, chokladmos resp. plommontarte. Tillsammans med Nino och Marie Clair besökte vi Casinot och alla fina affärer. En butik hade öppet ända till 12 på natten. En dag besökte vi en stor utomhusmarknad för kläder. Alldeles intill låg en fantastiskt fin inomhusmarknad där bönderna sålde egna odlade grönsaker. Där fanns också en mycket fin fisk- och köttmarknad. På kvällen kom Nino med dottersonen Jacob och hämtade oss till en restaurant. Där fanns Marie Clair, Ninos dotter Marina, hennes man Roberto med en stor schäferhund och deras dotter Delfina. Ninos son Roberto och hans sambo hade just kommit tillbaka från en yogakurs i Provence. Nino bjöd på god mat och vi hade en trevlig kväll tillsammans.

Franska Rivieran 17 - 31 juli 2005

Söndagen den 17 juli, lämnade vi San Remo vid 8-tiden på morgonen tillsammans med Nino och Marie Clair i HR 360 "Knickebocker". Vi hade fin gång i nästan spegelblankt vatten. Vi ankrade för natten i sundet vid Iles de Lérins utanför Cannes mellan St Marguerite och St Honorat, där det var 2 - 6 m djup. Strömmen gjorde att vi låg med häcken mot vinden. Vi snorklade och såg fiskstim. På kvällen åt vi middag i Eldfågeln. Månen var halv och ljusen från Cannes glimmade.

Vi vaknade till en mulen morgon och sjön gick in i sundet. Vi gick vidare mot St-Maxime, 22 nm. Sjö kom in från syd och det skulle bli blåsigt några dagar. Marie Clair hade ringt och beställt plats för oss (32€) och det var skönt att komma in i en skyddad hamn. Från Ste-Maxime tog vi färja till St Tropes. Vi vandrade runt i den fina staden där massor av Boegenvilla klänger på husväggarna. Dansare och orkester från Brasilien underhöll oss. Tillbaka i Maxime köpte vi paella som Marie Clair värmde. Persika i vitvin var en god dessert.

Vi låg kvar ytterliga två dygn i Maxime. Vi vandrade runt och tittade på folklivet, Brake Dance och boulespelare. Musikanter gick runt och spelar vid restauranterna.

Vi lämnade hamnen i lugnt väder men när vi närmade oss Porquerolles-öarna ökade vinden. Vi ankrade vid Plage D´Argent på nordsidan som var skyddad från västvind. Det blåste dock så mycket att vi inte kunde lämna våra båtar.

På morgonen var det dags att säga adjö till Nino och Marie Clair som kom till oss med gummibåten. Med sig hade de goda parmesanostar och namnet på en man som Nino känner som har pastabutik i Göteborg. De skulle in till marina och vänta in seglarvänner för att segla till Balearerna på fyra veckors semester. Vi tackade dem för att de tagit så väl hand om oss och fortsatte mot Marseilles. Västvinden ökade igen och vi gick in i skydd vid Bandol där den svenska Najaden S/Y Cover Girl låg. Vi ankrade upp strax innanför i viken men sjön gick in och vi svajade rejält.

Vi fortsatte från Bandol nästa morgon 5.45. Det hade just börjat ljusna . Vi hade 5-8 m/s i nosen. Efter två timmar, utanför La Ciotat, stannade motorn. Vi hade dagen innan hört en förändring i ljudet, ett väsande ljud. Rune öppnade luckan vid trappan och det rök från generatorn vars lager hade skurit. Sedan blev det att kryssa i 8-12 m/s. För att slippa motsjön gick vi innanför öarna vid Cap Croisette och mellan fastlandet och ön Ile Maire. Sedan slog vi norrut mot Marseilles. Vinden hade mojnat och sjön lagt sig. Vi beslöt att inte gå in till Marseilles som vi planerat, utan fortsatte direkt mot Port Saint Louis. Vi passerade ön Frioul utanför Marseilles vid Cap Caveaux och slog därefter västerut vid fastlandet. Vi gjorde mellan 4-5 knop i lugnt vatten och 5-8 m/s. När vi kom in i Golfe de Fos ankrade vi höger om inloppet till Port St-Louise. Vi hade motvind, så vi kunde inte segla in i den smala kanalen. Här använde vi akterdraggen med bara 10 m kätting och sedan tamp, så att vi lätt skulle kunna dra upp den för hand.

I Golfen låg stora fraktfartyg för ankar. Petrokemiska anläggningar fanns det gott om. Vi hade varit igång 13 timmar och var trötta. Men vi hade haft en jättefin segling, speciellt efter det vi slog in mot Marseilles. I Golfe de Fos var det smult vatten och det var som att segla inomskärs i Sverige. Rune ringde Kauko och vi fick tfn till Mark i Port Napoleon, där det tydligen är bäst att ligga och ta ned masten. Vi räknade med att bli bogserade in nästa morgon.

Nästa morgon hade vinden vänt och vi kunde sätta genua och segla in till Port Napoleon. Vi lättade ankar vid 7-tiden och länsade in med genuan. Det var underbart vackert att segla genom detta låglänta delta medan solen steg och dimmorna skingrades. Fiskare gick till midjan i vattnet med långa fiskspön. En av dem hade t o m en stol att sitta på ute i vattnet. Flamingos med långa ben gick och betade.

Vi lade oss vid brygga G och registrerade in oss i denna mycket välordnade hamn. Där finns restaurant och en båttillbehörsaffär. För att handla livsmedel måste man ta sig till Port St-Louise och hamnen har en bil som kör dit kl 11 på förmiddagen och hem efter två timmar för 3 € per person.

Rune ringde Claes Sjöholm i Kungälv för att be om råd och han skulle kunna skicka en generator till oss. Vi var trötta och hade funderingar på att transportera Eldfågeln på bil till Nordön. Vi undersökte priser och Torgersson ville ha 3.500 € till Kiel och 4.000 € till Nordön. Två tyska företag hade ett pris på 2.850 € till Kiel.

Tisdagen den 26 juli låg plötsligt S/Y Gaia med Anita och Ivan Dovrén från Öckerö vid samma brygga. De hade smugit sig in och ville överraska oss. Det blev vin och mycket snack i deras båt på kvällen.

Vi hade nu tänkt om och tyckte att det blev för dyrt med transport av båten och flygbiljetter. Claes skickade en utbytesgenerator på posten. Vi gick runt på hamnområdet och letade efter virke till en ställning för masten. Som tur var hittade vi i en container en helt perfekt ställning som passade efter en mindre justering. I detta läge ringde en av de tyska transportörerna, Torsten Glogau, och erbjöd transport till Kiel nästa dag för 2.000 €. Vi hade tänkt om och ville inte missa kanalfärden och tackade nej.

Torsdagen den 28 juli ringde Rune till Torgersson och meddelade att vi inte fått tag i bra flygbiljetter och tackade nej till transport. Claes ringde och gav oss postnummer på paketet så att vi kunde följa det på Internet. Vi vinkade farväl åt Gaia som lämnade hamnen för att gå till Port St-Louise och sedan via kanalerna hem. Så fick vi besök av Giuseppe Silj från Rom, som ville ha tips om kanaler och kanalkort. Han ligger här och ska sälja sin 40 fots Red Angelin (80.000€) för att försöka köpa en Rasmus och gå genom kanalerna från Holland till Port St-Louise.

Intill oss låg en ketch på ca 45 fot, Jean Christof med raffig fru och en dotter på 3 år. De bor sedan två år i båten och planerade att segla iväg om 10 dagar mot Kanarieöarna och vidare till Karibien. Vi fick hjälp av Jean Christof som förtöjde sin gummibåt vid vår sida och bogserade oss till mastkranen där vi tog ned masten.

Så var vi klara för kanalfärd, det var bara generatorn som fattades.