Rapport nr 15

Marsala den 9 juni 2005

 

Italien den 28 Mars - 20 maj 2005

Vi flög tillbaka till Rom den 28 mars via Köpenhamn och landade på Ciampino vid 13-tiden i sol och 16 grader värme. Efter att ha åkt buss, tåg och buss var vi vid hamnen Tre Effe Elle i Fuimicino, utanför Rom, vid 5-tiden och hälsades välkomna av varvets två hundar som verkade känna igen oss.

 

Eldfågeln var i gott skick och de följande tre dagarna ägnades åt att tvätta, polera och bottenmåla henne. Fulvio och hans två anställda, en indier och en man från Togo i Västafrika, hade fullt upp med sjösättningar och upptagningar. De har en hög kranbil som de lyfter och svingar båtarna med precision över de båtar som står på land. Fredagen den 1 april var det dags för oss att sjösätta. Fulvio körde fram kranen på förmiddagen och vi satt i sittbrunnen och följde deras arbete. Först var det en motor i grannbåten som skulle lyftas ur. När det var gjort svävade Fulvio till väders hängande i krankroken. Det var en lantärna på grannens mast som skulle fixas. Sedan var det vår tur. Först tejpade de plast på bordläggningen. Men plasten hamnade ju fel, tyckte vi, om den skulle skydda mot skav från lyftbanden. Sedan startade Fulvio kranmotorn, och vi fick förklaringen. Svart rök bolmade upp från avgasröret och passerade Eldfågelns välputsade bordläggning med några centimeters marginal när Fulvio svängde runt kranen.

 

 

Uppställningsplanen är väl utnyttjad och vi har nog aldrig sett båtar stå så tätt. Allt gick väl och snart flöt Eldfågeln i kanalens vatten tillsammans med bävrarna som hade ett bo i närheten. Det finns många båtvarv längs kanalen och mitt emot Tre Effe Elle ligger ett varv som bevakas av tre respektingivande schäferhundar som går lösa på dagen men är bundna på natten. Det var ett väldigt skällande på natten. Kanal Fuimicino är grävd av romarna. Här var tidigare våtmark, berättade Fulvio.

 

Påven död, leve påven.

 

 

Lördagen den 2 april såg vi på TV att Påve Johannes Paulus II dött på kvällen och mycket folk hade samlats på Piazza S Pietri. Vi hade ju hört på nyheterna i Sverige att detta var att vänta. På tåget från flygplatsen lade vi märke till stora turistgrupper från Polen. Påvens död präglade livet här de följande veckorna. TV sände 24 timmar om dygnet gamla filmer om påvens liv och vad som hände på Petersplatsen.

 

Den 6 april tog vi tåget till Termini och med möda lyckades vi tränga oss in på ett tåg till Petersplatsen. Där ringlade sig flera km långa köer fram till påven som under hela veckan skulle ligga på Lie de Parad i Peterskyrkan, där troende fick vandra förbi och visa sin vördnad. Mycket poliser och vakter var utplacerade och ambulanser körde fram och tillbaka. Människorna i kön skyddade sig mot solen med skärmmössor och paraplyer. Vattenflaskor delades ut. Det var ett stort folkhav och det såg otäckt ut när de trängdes ihop av murar på båda sidor. Några blev sjuka och hämtades av ambulans, men vad vi såg var stämningen god. Väldigt många ungdomar deltog och man sjöng. Våra amerikanska vänner Judy och Bill i Jaywalker passerade förbi påven efter att gått i kö ca 12 timmar. De berättade senare att de hade fått vada i högar av tomma vattenflaskor och ibland nästan gett upp men kämpat vidare. Nästa dag var Rom stängd för privattrafik och Fulvio som bor vid Colosseum fick ta buss och tåg för att komma hem. Han var irriterad. Bush hade anlänt och många andra celebriteter.

 

 

 

 

 Den 8 april åkte vi åter in till Rom. Vi tog 7.15-bussen till Magliana och sedan tåget till Circo Massimo station. Vi promenerade förbi Circo Massimo som på romartiden var kapplöpningsbana. Här hade massor av folk samlats för att följa påvens begravning på storbildsskärmar. De hade satt upp tält och övernattat. Ett stort kors var uppsatt i mitten. Där gavs nattvard efter begravningen. Vi hade en skön promenad längs kanalerna men vid Piazza Rovere var det stopp och poliserna visade att vi skulle gå över bron Ponte Amedro till andra sidan kanalen. Under oss såg vi poliser som körde med stora gummibåtar och bevakade Tibern. Vi gick sedan över Ponte Vittorio Emanuele II och såg att hela gatan upp mot Petersplatsen var full med folk. Vi försökte ta oss högre upp för att få bättre sikt, men fick gå en lång väg runt en vallgrav vid Castel S Angelo. När vi kom på andra sidan av alla TV-stationer och hade Via Concilazione framför oss igen såg vi poliser som släppte fram en rad med folk. Vi hakade på och vandrade mellan en rad av poliser ända fram till Petersplatsen, där vi passerade en kontroll. Vi hamnade alldeles intill Obelisken och hade fått passera alla som hade köat kanske hela natten. På trappan framför kyrkan såg vi alla kardinalerna i vackra röda och cyklamenfärgade dräkter. Bredvid såg vi Bush, Blair, Jordaniens kung, vår kung och drottning tillsammans med många andra gäster. I mitten stod den enkla lackade träkistan med en bok på locket där bladen fladdrade i vinden. Vi njöt av vacker sång och musik, de vackra statyerna på taken runt piazzan, hörde tal på spanska och engelska m fl språk. Otroligt mycket ungdomar deltog. Många hade stora ryggsäckar och sovsäckar. De hade kanske sovit där på natten. De ropade Johanni Pauli Secundo och klappade händerna i takt. Begravningen började kl 10.00 och höll på i knappt tre timmar. Det var en upplevelse. På återvägen passerade vi Circo Massimo igen, där man nu städade efter allt folk. Där var förfärligt skräpigt. Vi tog 15.15-bussen hem från Magliani. Vi var trötta.

Fulvio höll på att ta upp en båt och hade flyttat på Eldfågeln. "Det ska bli dåligt väder, och jag vill inte ha mer än tre båtar långsides utanpå varandra", sa han.. Vi hamnade med en båt utanför oss, danska båten Liljen, och en båt innanför. Snart kom regnet.

 

 

Båtpyssel

 

Vi hade tagit med oss nya kuddar till motorn från Sverige och nu skulle de sättas på plats. Det var mycket svårt att hissa upp motorn. Vi lade en balk över nedgången till ruffen och använde storskotet. Vi winschade upp den och bände med ett stålrör. Det var väldigt svårt att ta bort de gamla och ändå svårare att få dit de nya. Efter att ha försökt många gånger och gett upp, fortsatte vi och tillsammans lyckades vi till slut. Bultarna hade gått av på de två främre kuddarna och gummit var förstört på den aktre bulten på styrbord. Vi var mycket nöjda med detta arbete. Det gäller att inte ge sig.

Hittills hade vi haft fina soliga dagar med ca 20 graders värme men nu kom en period med sämre väder och regn. Rune jobbade med motorn, bytte bränslefilter och gjorde ren extra bränslepumpen före filtren som hade beckat igen. Efter att fått fram diesel igen med tips från Claes Sjöholm hemifrån , gick motorn jämnt och fint med nya kuddar.

Nästa jobb var att montera ut toaletten som läckte vid pumpen och sätta in ny pump. Han upptäckte då att ventilen för vattenintaget till toaletten gått av. Det hade inte varit så trevligt att segla omkring med detta. Han lyckades få loss ventilen och satte in en träplugg. Han köpte sedan en kulventil som han satte in med assist av Ian på S/Y Shine. Vi gick till en båtaffär för att köpa en ny pump, men det var ingen som passade så det blev en ny komplett toalett.

 

 

Lillian & Jens på S/Y Liljen

 

 

Ian & Linn på S/Y Shine

 

 

 

 

Vi hade trevligt i hamnen tillsammans med Lilian & Jens S/Y Liljen, Linn & Ian S/Y Shine och Åke med kompis Torbjörn S/Y Gry III. En eftermiddag hade vi grillparty med ca 15 pers från England, USA och Australien som hade sina båtar utefter kanalen. Några hade bott i båten över vintern. Gisella från Fuimichino var också inbjuden. Hon har arbetat som flygvärdinna och talar bra engelska. Hon hade tagit sig an damerna under vintern och gjort utflykter med bil i omgivningarna.

 

 

 

Vår son Niklas kom till Rom den 18 april för att deltaga vid en konferens under en vecka. Vi träffades en dag och vandrade runt tillsammans och såg Forum Romanum, Pantheon och Fontana di Trevi. Vi gick över bron Ponte S Angelo med de vackra skulpturerna och i området Travistere åt vi mycket gott på fiskrestauranten Ripa 12.

 

 

Maratea

 

 

Måndagen den 25 april var helgdag och man firade befrielsen från nazisterna 1944. Många filmer från den tiden visades på TV. Amerikanarna kom in söderifrån och stötte på hårt motstånd öster om Gaeta, där vi övervintrade 2001/2002. De landsatte trupper i Anzio ca 50 km söder om Fuimicino.

 

 

Den 26 april väcktes vi av Jens som knackade. En båt på land brann. Lågor slog upp och mörk rök drev in över båtarna. När elden var släckt kom brandkåren och sedan kunde vi se den fruktansvärda förstörelsen. Som tur var kom ingen person till skada. Det blev en solig dag med 25 graders värme. Gry, Liljen och Shine seglade iväg men vi hade andra planer

 

 

 

 

Toscana

.

 

 

 

 

 

 

Vi tog oss in till stationen Termini i Rom och därifrån med ett expresståg 9.30 till Florens och var framme 11.00. Vi checkade in på Hotel Joli och vandrade resten av dagen runt och njöt av den vackra staden som var full av turister. På museum såg vi originalet av den vackre David och promenerade sedan över den antika bron med juvelbutikerna.

 

 

 

 

Nästa dag tog vi bussen till Siena och hamnade på Italiens vackraste piazza, Piazza del Campo. Vi satte oss högt upp vid en servering och tog en cappucino. Vi beundrade piazzan som är byggd som en snäcka och har en vacker fontän. Där var fullt av skolklasser som kom i tropp i färglada kläder, varje skola hade sin egen färg. De sjöng och spelade. Ja, det var ett skådespel.

 

 

 

Vi fortsatte till Sienas tågstation utanför stan och tog därifrån buss till den lilla byn Montalcino. Vi färdades genom ett underbart landskap. Efter ungefär en timma var vi framme och hittade ett hus med skylten Idolina Camero. Vi ringde på porttelefonen, Idolina svarade och vi frågade: Camero libre? En äldre dam kom och öppnade. Hon visade oss uppför en mycket brant stentrappa och visade oss ett rum i samma våning där hon själv bor. Rummet var charmigt med gamla möbler med speglar och marmorskivor. Från fönstret hade man utsikt över vackra tegeltak och långt bort över gröna kullar. Hon visade oss vardagsrummet med alla prydnadssaker och köket som vi kunde använda. En trappa upp fanns ytterligare ett rum och en terrass, där vi senare satt och åt.

 

 

 

Idolina var 83 år och skötte om huset själv. Hon talade inte engelska men vi försökte kommunicera på knagglig italienska. Hennes man hade varit militär och var död. En pigg kvinna som klarar av att sköta huset själv med dessa branta trappor.

 

 

 

 

Nästa morgon tog vi en promenad på stigar som gick vid sluttningen runt byn. Utsikten var underbart vacker och det var lugnt och skönt. Vi passerade vackra trädgårdar och odlingar. Sedan tog vi adjö med Idolina som kysste på kind. Vi tog bussen till Torrenieri där vi fick vänta på bussen till Montepolciano ca 2 timmar. Vi passade på att äta en god färsk pasta med köttfärssås på pizzerian. Så kom bussen och vi fortsatte förbi Pienza och vidare till Montepolciano där Turistbyrån ordnade ett rum på Hotell Bellavista. En tjej kom och hämtade oss med bil och vi fick ett rum som verkligen hade vacker utsikt. Duvorna kuttrade utanför fönstret och svalorna visslade förbi i jakt på mygg i kvällningen. Vi blev helt förtrollade av den vackra solnedgången och färgerna som blev mer och mer dunkla på kullarna.

Dessa bergsbyar med sina gamla hus är charmiga och vi vandrade runt i Montepolciano, byn med alla vinbutikerna. Vi satt vid kyrkan och drack en cappucino i skuggan av en parasoll och skrev vykort. Tog sedan bussen till Chinso där vi tog tåget tillbaka till Rom. Bussen var full av ungdomar i 15-årsåldern som pratade mycket högljutt. Tydligen går de i skola även på lördagar. Det är nog tröttande att vara lärare tänkte vi.

Vi hade varit på resande fot i fyra dagar och sett så mycket vacker natur och vackra byar. Under vår frånvaro hade Eldfågeln legat i Max' hamn, 100 m från Fulvio, utanför en skuta. Nu hade verkligen det fina vädret kommit och vi bestämde oss för att segla iväg nästa morgon.

 

På gång längs italienska västkusten

Söndagen den 1 maj vaknade vi 5.30 och gick till Fulvios hamn och tankade vatten. Kl 7 skulle bron öppna och vi var fyra båtar som låg och väntade. 7.20 öppnades bron och vi gick ut ur Fuimicino ut i dimma som höll sig kvar många timmar. När dimman släppte kom solen fram och värmde gott. Havet var platt och vi hade motorgång till ön Ponza där vi kastade ankar i viken kl 20.00 och välkomnades av Bill och Judy i Jaywalker som hade övervintrat i Nettuno.

Vi fortsatte söderut och var inne i den gamla romerska hamnen på Ventetone, men det hävde för mycket där och stark vind var i antågande. Vi fortsatte och passerade den vackra gröna ön Ischia. Vi rundade Procida och längre fram siktade vi öns fästning. I viken intill såg vi den lilla fiskarbyn Corricella med husen i pastellfärger som klättrar uppför berget. Det var en fin upplevelse att tuffa in i denna lilla, lilla hamn i kvällningen. Vid piren intill inloppet hittade vi en mooringline. Vi hade aktern mot husen som ligger i en båge innanför. Kyrkklockan klämtade. Någon skickade upp raketer. Sedan lugnt. Dags för en whiskey. Därefter stekta kycklingfiléer med ost, potatis och grönsaker. Kaffe med Tiramisu. Vi var här förra året och blev betagna i hamnen. I vintras såg vi hemma i Sverige en italiensk film som vi tyckte mycket om, Postiljonen. Den var inspelad bl a här och på Ponza.

Idyllen tog slut nästa dag då tre män rodde ut till oss och en av dem var högljudd och arg. Det var hans mooringline och vi hade inte frågat om vi fick ligga där. Vi sa att vi skulle gå men han lovade oss att ligga kvar under natten.

Nästa dag gick vi till en annan hamn på Procida, Chiaiolella. Vi blev invinkade till en plats intill Elisabet och Max i finskflaggade Monsun 31 Aguarella. De bor i Landskrona men hon är född i England och han i Finland. Aguarella togs upp på land för bottenmålning. Vi bjöd dem ombord på ett glas vin och Elisabet som är konstnär hade med sig en fin broschyr som visar hennes målningar.

Vi blev kvar i Chiaiolella fyra nätter på grund av blåsväder. Hamnen har dåligt skydd för sydvind och det vr rejält skvalpigt en natt. På dagarna promenerade vi längs en smal väg kantad av höga murar. Innanför låg fina hus med lummiga trädgårdar med blommande rosor och jasmin. Gröna fönsterluckor och växter i krukor.

Tisdagen den 10 maj lämnade vi Procida kl 6 på morgonen och gick 60 nm till Acciaroli där Jaywalker låg och väntade. Vi bjöd på kaffe och tiramisu, som vi vet att Bill älskar. Nästa dag fortsatte vi till Maratea. Disigt och havet som en spegel.

Vi tog taxi upp till staden Maratea tillsammans med Bill och Judy. Därifrån vandrade vi uppför en antik väg som ledde genom grönska upp till Kristusgestalten på 600 m höjd. Vi vilade oss och beundrade utsikten. Där uppe träffade vi två unga män och efter många missförstånd förstod vi att de var symaskinsförsäljare. Bill försökte få lift ner men de hade bilen full av symaskiner. Vi tog oss ned till staden igen och åt en god lunch där vi sedan fick skjuts av restaurantägaren tillbaka till hamnen. En lyckad dag. Här i hamnen finns en trevlig affär där jag köpte en porslinsängel som minne från Italien.

Den 13 maj: 27 grader i luften och 20 i vattnet. Vi fortsatte mot Cetraro och ankrade utanför en sandstrand för bad och lunch. I Cetraro kom polisen och meddelade att alla skeppare på båtarna som kommit in skulle gå och visa upp sina papper, ja det verkar som om de vill ha något att göra och någon att prata med.

Vi gick vidare mot Tropea nästa dag i motvind och med storen satt. På halva vägen blev sjön besvärlig och kom från alla håll. Det blåste 6 - 10 m/s men vinden vred hela tiden och kom från olika håll. De två sista timmarna in mot Tropea blåste det upp mot 16 m/s, emot igen, och vi fick reva storen. Det var skönt att komma in i denna fina skyddade hamn. Tillsammans med Bill och Judy klättrade vi uppför de 200 trappstegen som leder upp till den gamla staden och fick en magnifik utsikt.

En vecka blev vi kvar i Tropea och träffade Ruth och Buddy på S/Y Annapurna som legad där under vintern. Sist vi träffade dem låg vi i Kemer i Turkiet. En kväll gick vi till en liten kyrka där det var konsert med solister från konservatoriet i Vibo Valentia. Det var en mycket liten intim kyrka. En sopran började med att sjunga Puccinis "O mio bambino caro" så vackert att man rös. Solisterna spelade på oboe, piano, saxofon och violin, i olika kombinationer, musik av kända kompositörer. En gitarrist spelade "Recuerdos de la Alhambra". Alla var mycket skickliga.

 

 

 

Lipariska öarna och Sicilien 21 maj - 9 juni

Därefter gick vi via Lipari till Cefalú. Jaywalker låg också i hamnen och Annapurna låg för ankar i viken. Annapurna är ju namnet på ett berg i Indien. Vi blev bjudna ombord på Annapurna, en fin 46 fot slup med inredning i österländsk stil. De kommer från Kalifornien och ska i år segla över Atlanten till Västindien. De berättade om sin segling från Tonga till Nya Zeeland. Det var ca 5 båtar som skulle ha sällskap, bl a S/Y Stormfågeln med Rune och Elisabeth från Göteborg. De ringde en väderman och han rådde dem att omgående segla mot Nya Zeeland. När de kom halvvägs skulle de stanna och ankra innanför ett runt rev som ligger i öppna havet utan något av revet ovan vattenytan. De skulle ligga där och låta ett oväder passera. Vid en viss barometersiffra skulle de segla vidare och de skulle då klara sig från nästa storm. De hade syrgastuber med sig och dök och fångade languster innanför revet. Buddy berättade att han en gång dök ned med sin harpun och en haj kom fram mot honom. Han tyckte att det var en underlig upplevelse. Hajen hade markerat sitt revir och stannat i ett stående läge framför honom. Några sekunder stod de så och Buddy hade en känsla av att de talade till varandra utan ord. Sedan drog båda sig tillbaka. Deras seglats gick i rasande fart vidare i medvind till Nya Zeeland och de undkom det oväder som var dem hack i häl. De hade senare kontakt med andra båtar som låg efter dem och hade fått stormbyar över sig.

 

Onsdagen den 25 maj kom våra seglarvänner Lisbeth & Roy Andersson ombord för att vara med oss västerut längs Siciliens kust under två veckor. Vi mötte dem vid tågstationen och tog en taxi till hamnen. Vi åt i båten och de vilade ut efter resan. Nästa dag utforskade vi den gamla staden Cefalú med pittoresk fiskarbebyggelse som klättrar ned mot havet. Ovanför staden reser sig en hög bergstopp och nedanför ligger en vacker normandisk katedral som började byggas 1131 av King Roger. Nedanför katedralen ligger ett torg kantat av vackra byggnader, där man kan sitta vid något café och njuta.

Från Cefalú gick vi västerut till Porticello, där vi låg för dragg och badade i det 22-gradiga vattnet. Vi låg kvar där över natten och hade lugnt väder. Nästa morgon körde Rune & Roy iland med gummibåten och handlade bröd och skinka. Roy tappade sina glasögon i vattnet i hamnen men där fanns vänliga fiskare som kom med en liten båtshake så att vi kunde hitta glasögonen. Vi fortsatte till Palermo som har en väldigt stor hamn där det var svårt att finna en ledig båtplats. Vi lade oss bredvid en katamaran vars ägare lovade oss att ligga där gratis en natt. Under 2:a världskriget skadades Palermo allvarligt av allierade flygattacker. Vi promenerade runt i staden och besökte fontän Pretoria, gatukorsningen Quattro Canti med vackra skulpturer och fontäner. I katedralen hölls mässa och vi kunde inte komma in. Vi avslutade kvällen på restauranten Al cobo dei Beati Paoli där vi åt god Cappatio del Mare (inlagd rå skivad fisk) och biff med peperoni.

Vi lämnade Palermo sedan Rune och Roy storhandlat. Vi passerade Capo Gallo och vidare förbi Punta Raisi där Palermo flygfält ligger. I den lilla fiskarbyn Terrasini´s hamn lade vi oss för ankare. Roy hoppade i vattnet och simmade till en pir där han gjorde fast aktertampen. Innanför hade vi en fin badstrand. En massa ungdomar badade från piren och visade stort intresse för vår gummibåt som de tyckte var bra att dyka ifrån. Det tyckte dock inte vi i längden. Så var det dags för lunch, och det blev som vanligt sallad med skinka och bröd. Därefter tog vi en kort siesta. På kvällen tog vi gummibåten iland och promenerade runt i de små gränderna. Sedan satt det fint med en pizza. Vi satt ute och åt som vi hittills hade gjort på kvällarna, men nu kändes det lite kyligare och vi flyttade in.

Måndagen den 30 maj vaknade vi kl 8 och det var gråväder. Vi tog ett dopp, åt frukost och lämnade Terrasini kl 9. Solen kom fram igen och vi seglade en stund i fantastiska 4 knop. I fjärran såg vi den höga klippan vid San Vito Lo Cabo med moln svävade runt den. Vid 13-tiden ankrade vi i bukten nära Jaywalker. Här låg vi fint i skimrande azurblått vatten med sandbotten omgivna av gröna sluttningar. Bill & Judy kom ombord och hälsade på våra gäster. De berättade att Annapurna hade seglat mot Sardinien. Nästa dag gick vi in i marinan och tankade vatten och promenerade i byn. På kvällen åt vi på en trattoaria som låg på en gata till vänster om katedralen. När vi kom var där tomt men snart kom fler och fler italienska par. En bra trattoaria och inte så turistisk som de stora matställen som vi passerade på vägen dit.

Vi lämnade San Vito Lo Cabo nästa dag och rundade näset som sticker mycket långt ut i havet. Det var mulet och vinden ökade till upp mot 11 m/s. I Trapani gick vi in i marinan till vänster vid inloppet och de ville ha 30€ per natt. Vi flyttade till stadskajen där man ligger gratis, och där låg Jaywalker och den tyska båten Luna som vi träffade förra året i bl a Crotone. Vi gick och handlade alla fyra och lagade mat i båten, pannbiff, sallad, jordgubbar och glass. Sedan drog vi en spader.

Färskt bröd till frukost är ju ett måste och Lisbeth och Roy vandrade iväg till bagaren. Jaywalker och Luna gick vidare men vi blev kvar för att ta 11-bussen till den aragoniska staden Erice som ligger på berget S Giuliano 750 m högt. Bussen tog sig uppför på vindlande vägar och där uppe fick vi en fantastisk utsikt över kusten och havet. Vi besökte den normandiska borgen Castello Pepoli e Venere med habsburgarnas vapensköld och dubbelt lansettfönster från 1300-talet. På bussen träffade vi Henniie & Erica Vermey från Utrecht i Holland som cyklade runt i området under några veckor.

Lisbeth & Roy bjöd nästa dag på en bilresa till Segesta, där italienarna byggt ett grekiskt tempel 400 f Kr. Det är ett märkligt bygge som aldrig varit färdigt med golv och tak. Enligt guiden byggdes detta tempel troligen för att imponera på andra länder. Man ville visa att man hade dessa kunskaper. Templet är välbevarat och mycket vackert. Man har restaurerat vissa pelare. En väg leder 400 m uppför ett berg till amphiteatern där man har vidsträckt utsikt. Vi körde vidare till staden Salemi där vi drack kaffe och vandrade runt. Vid kyrkan höll amerikanare på med utgrävningar. Vi fortsatte till Marsala genom ett vackert jordbrukslandskap där vi passerade två traktorer som hade stannat på vägen. Männen ville ha en pratstund. Inga hus i närheten men stora fält med vinodlingar. Två fåraherdar med en stor fårhjord blockerade vägen men skingrades sävligt när vi kom körande. Vi hade haft en intressant resa och återvände nöjda till båten.

7 på morgonen nästa dag startade vi från Trapani för att gå 9 nm åt sydväst till ön Favignana som är känd för sin tonfiskfångst. En fiskebåt kom fram mot oss utanför ön och anmodade oss att gå runt de gula bojarna för att undvika att fastna i alla tonfisknäten utanför ön. Vi såg alla flöten som höll näten och fick ta en rejäl omväg för att komma in till hamnen. Bill & Judy bjöd oss på vin i sin båt och berättade att det skulle bli tonfiskefest på ön nästa dag.

Favignana är en trevlig liten by med vackra byggnader och en kyrka. Byn är mycket välbesökt av turister. Vi hyrde en scooter och körde runt på ön som mest består av stengärdsgårdar som inhägnade gräslotter där fåren betar. På kvällen började saker hända på bryggan och folk samlades runt hamnen. Vi hörde vacker musik, ljuset släcktes och ett 30-tal kanoter kom paddlande från sandstranden med facklor i för och akter. Mycket folk hade samlats för att titta och vi hade ju parkettplatser på vår båt. De paddlade runt en samling ballonger och en vattenfontän med belysning. Riktigt stämningsfullt. Därefter sköt man upp ett praktfullt fyrverkeri.

Förr i tiden fångade man mycket tonfisk här när de drog fram mellan öarna. Signor Ignazio Flario från Palermo köpte ön för 120 år sedan och gjorde Favignana till centrum för tonfiskfångst och byggde konserveringsfabriker, som numera är nedlagda. Vi fick veta att strömmen inte hade fört in någon tonfisk i näten till denna festival, så det fanns ingen tonfisk att slakta. Nästa dag kom några män roende in med en stor tonfiskebåt och en kollosalt stor fisk winchades med en kran upp på bryggan.

Vi fortsatte söderut till Marsala och lade till i marinan. Marsala grundlades av folk från Cartago, men namnet kommer från de araber som ockuperade staden och kallade den Marsal - Allah (Guds hamn). Härifrån levereras det kända söta Marsala-vinet. Vi hade en bra bit att gå för att ta oss in till centrum i värmen, men vi belönades med fina matbutiker med all den goda italienska maten, jättestora ostar och korvar. Den 8 juni vinkade vi av Roy och Lisbeth som tog bussen till flygplatsen i närheten av Terrasini. Vi stannade ytterligare en dag i Marsala i väntan på lugnare väder.