Söndagen den 1 maj vaknade vi 5.30 och gick till Fulvios hamn och tankade vatten. Kl 7 skulle bron öppna och vi var fyra båtar som låg och väntade. 7.20 öppnades bron och vi gick ut ur Fuimicino ut i dimma som höll sig kvar många timmar. När dimman släppte kom solen fram och värmde gott. Havet var platt och vi hade motorgång till ön Ponza där vi kastade ankar i viken kl 20.00 och välkomnades av Bill och Judy i Jaywalker som hade övervintrat i Nettuno.
Vi fortsatte söderut och var inne i den gamla romerska hamnen på Ventetone, men det hävde för mycket där och stark vind var i antågande. Vi fortsatte och passerade den vackra gröna ön Ischia. Vi rundade Procida och längre fram siktade vi öns fästning. I viken intill såg vi den lilla fiskarbyn Corricella med husen i pastellfärger som klättrar uppför berget. Det var en fin upplevelse att tuffa in i denna lilla, lilla hamn i kvällningen. Vid piren intill inloppet hittade vi en mooringline. Vi hade aktern mot husen som ligger i en båge innanför. Kyrkklockan klämtade. Någon skickade upp raketer. Sedan lugnt. Dags för en whiskey. Därefter stekta kycklingfiléer med ost, potatis och grönsaker. Kaffe med Tiramisu. Vi var här förra året och blev betagna i hamnen. I vintras såg vi hemma i Sverige en italiensk film som vi tyckte mycket om, Postiljonen. Den var inspelad bl a här och på Ponza.
Idyllen tog slut nästa dag då tre män rodde ut till oss och en av dem var högljudd och arg. Det var hans mooringline och vi hade inte frågat om vi fick ligga där. Vi sa att vi skulle gå men han lovade oss att ligga kvar under natten.
Nästa dag gick vi till en annan hamn på Procida, Chiaiolella. Vi blev invinkade till en plats intill Elisabet och Max i finskflaggade Monsun 31 Aguarella. De bor i Landskrona men hon är född i England och han i Finland. Aguarella togs upp på land för bottenmålning. Vi bjöd dem ombord på ett glas vin och Elisabet som är konstnär hade med sig en fin broschyr som visar hennes målningar.
Vi blev kvar i Chiaiolella fyra nätter på grund av blåsväder. Hamnen har dåligt skydd för sydvind och det vr rejält skvalpigt en natt. På dagarna promenerade vi längs en smal väg kantad av höga murar. Innanför låg fina hus med lummiga trädgårdar med blommande rosor och jasmin. Gröna fönsterluckor och växter i krukor.
Tisdagen den 10 maj lämnade vi Procida kl 6 på morgonen och gick 60 nm till Acciaroli där Jaywalker låg och väntade. Vi bjöd på kaffe och tiramisu, som vi vet att Bill älskar. Nästa dag fortsatte vi till Maratea. Disigt och havet som en spegel.
Vi tog taxi upp till staden Maratea tillsammans med Bill och Judy. Därifrån vandrade vi uppför en antik väg som ledde genom grönska upp till Kristusgestalten på 600 m höjd. Vi vilade oss och beundrade utsikten. Där uppe träffade vi två unga män och efter många missförstånd förstod vi att de var symaskinsförsäljare. Bill försökte få lift ner men de hade bilen full av symaskiner. Vi tog oss ned till staden igen och åt en god lunch där vi sedan fick skjuts av restaurantägaren tillbaka till hamnen. En lyckad dag. Här i hamnen finns en trevlig affär där jag köpte en porslinsängel som minne från Italien.
Den 13 maj: 27 grader i luften och 20 i vattnet. Vi fortsatte mot Cetraro och ankrade utanför en sandstrand för bad och lunch. I Cetraro kom polisen och meddelade att alla skeppare på båtarna som kommit in skulle gå och visa upp sina papper, ja det verkar som om de vill ha något att göra och någon att prata med.
Vi gick vidare mot Tropea nästa dag i motvind och med storen satt. På halva vägen blev sjön besvärlig och kom från alla håll. Det blåste 6 - 10 m/s men vinden vred hela tiden och kom från olika håll. De två sista timmarna in mot Tropea blåste det upp mot 16 m/s, emot igen, och vi fick reva storen. Det var skönt att komma in i denna fina skyddade hamn. Tillsammans med Bill och Judy klättrade vi uppför de 200 trappstegen som leder upp till den gamla staden och fick en magnifik utsikt.
En vecka blev vi kvar i Tropea och träffade Ruth och Buddy på S/Y Annapurna som legad där under vintern. Sist vi träffade dem låg vi i Kemer i Turkiet. En kväll gick vi till en liten kyrka där det var konsert med solister från konservatoriet i Vibo Valentia. Det var en mycket liten intim kyrka. En sopran började med att sjunga Puccinis "O mio bambino caro" så vackert att man rös. Solisterna spelade på oboe, piano, saxofon och violin, i olika kombinationer, musik av kända kompositörer. En gitarrist spelade "Recuerdos de la Alhambra". Alla var mycket skickliga.
Lipariska öarna och Sicilien 21 maj - 9 juni
Därefter gick vi via Lipari till Cefalú. Jaywalker låg också i hamnen och Annapurna låg för ankar i viken. Annapurna är ju namnet på ett berg i Indien. Vi blev bjudna ombord på Annapurna, en fin 46 fot slup med inredning i österländsk stil. De kommer från Kalifornien och ska i år segla över Atlanten till Västindien. De berättade om sin segling från Tonga till Nya Zeeland. Det var ca 5 båtar som skulle ha sällskap, bl a S/Y Stormfågeln med Rune och Elisabeth från Göteborg. De ringde en väderman och han rådde dem att omgående segla mot Nya Zeeland. När de kom halvvägs skulle de stanna och ankra innanför ett runt rev som ligger i öppna havet utan något av revet ovan vattenytan. De skulle ligga där och låta ett oväder passera. Vid en viss barometersiffra skulle de segla vidare och de skulle då klara sig från nästa storm. De hade syrgastuber med sig och dök och fångade languster innanför revet. Buddy berättade att han en gång dök ned med sin harpun och en haj kom fram mot honom. Han tyckte att det var en underlig upplevelse. Hajen hade markerat sitt revir och stannat i ett stående läge framför honom. Några sekunder stod de så och Buddy hade en känsla av att de talade till varandra utan ord. Sedan drog båda sig tillbaka. Deras seglats gick i rasande fart vidare i medvind till Nya Zeeland och de undkom det oväder som var dem hack i häl. De hade senare kontakt med andra båtar som låg efter dem och hade fått stormbyar över sig.
Onsdagen den 25 maj kom våra seglarvänner Lisbeth & Roy Andersson ombord för att vara med oss västerut längs Siciliens kust under två veckor. Vi mötte dem vid tågstationen och tog en taxi till hamnen. Vi åt i båten och de vilade ut efter resan. Nästa dag utforskade vi den gamla staden Cefalú med pittoresk fiskarbebyggelse som klättrar ned mot havet. Ovanför staden reser sig en hög bergstopp och nedanför ligger en vacker normandisk katedral som började byggas 1131 av King Roger. Nedanför katedralen ligger ett torg kantat av vackra byggnader, där man kan sitta vid något café och njuta.
Från Cefalú gick vi västerut till Porticello, där vi låg för dragg och badade i det 22-gradiga vattnet. Vi låg kvar där över natten och hade lugnt väder. Nästa morgon körde Rune & Roy iland med gummibåten och handlade bröd och skinka. Roy tappade sina glasögon i vattnet i hamnen men där fanns vänliga fiskare som kom med en liten båtshake så att vi kunde hitta glasögonen. Vi fortsatte till Palermo som har en väldigt stor hamn där det var svårt att finna en ledig båtplats. Vi lade oss bredvid en katamaran vars ägare lovade oss att ligga där gratis en natt. Under 2:a världskriget skadades Palermo allvarligt av allierade flygattacker. Vi promenerade runt i staden och besökte fontän Pretoria, gatukorsningen Quattro Canti med vackra skulpturer och fontäner. I katedralen hölls mässa och vi kunde inte komma in. Vi avslutade kvällen på restauranten Al cobo dei Beati Paoli där vi åt god Cappatio del Mare (inlagd rå skivad fisk) och biff med peperoni.
Vi lämnade Palermo sedan Rune och Roy storhandlat. Vi passerade Capo Gallo och vidare förbi Punta Raisi där Palermo flygfält ligger. I den lilla fiskarbyn Terrasini´s hamn lade vi oss för ankare. Roy hoppade i vattnet och simmade till en pir där han gjorde fast aktertampen. Innanför hade vi en fin badstrand. En massa ungdomar badade från piren och visade stort intresse för vår gummibåt som de tyckte var bra att dyka ifrån. Det tyckte dock inte vi i längden. Så var det dags för lunch, och det blev som vanligt sallad med skinka och bröd. Därefter tog vi en kort siesta. På kvällen tog vi gummibåten iland och promenerade runt i de små gränderna. Sedan satt det fint med en pizza. Vi satt ute och åt som vi hittills hade gjort på kvällarna, men nu kändes det lite kyligare och vi flyttade in.
Måndagen den 30 maj vaknade vi kl 8 och det var gråväder. Vi tog ett dopp, åt frukost och lämnade Terrasini kl 9. Solen kom fram igen och vi seglade en stund i fantastiska 4 knop. I fjärran såg vi den höga klippan vid San Vito Lo Cabo med moln svävade runt den. Vid 13-tiden ankrade vi i bukten nära Jaywalker. Här låg vi fint i skimrande azurblått vatten med sandbotten omgivna av gröna sluttningar. Bill & Judy kom ombord och hälsade på våra gäster. De berättade att Annapurna hade seglat mot Sardinien. Nästa dag gick vi in i marinan och tankade vatten och promenerade i byn. På kvällen åt vi på en trattoaria som låg på en gata till vänster om katedralen. När vi kom var där tomt men snart kom fler och fler italienska par. En bra trattoaria och inte så turistisk som de stora matställen som vi passerade på vägen dit.
Vi lämnade San Vito Lo Cabo nästa dag och rundade näset som sticker mycket långt ut i havet. Det var mulet och vinden ökade till upp mot 11 m/s. I Trapani gick vi in i marinan till vänster vid inloppet och de ville ha 30€ per natt. Vi flyttade till stadskajen där man ligger gratis, och där låg Jaywalker och den tyska båten Luna som vi träffade förra året i bl a Crotone. Vi gick och handlade alla fyra och lagade mat i båten, pannbiff, sallad, jordgubbar och glass. Sedan drog vi en spader.
Färskt bröd till frukost är ju ett måste och Lisbeth och Roy vandrade iväg till bagaren. Jaywalker och Luna gick vidare men vi blev kvar för att ta 11-bussen till den aragoniska staden Erice som ligger på berget S Giuliano 750 m högt. Bussen tog sig uppför på vindlande vägar och där uppe fick vi en fantastisk utsikt över kusten och havet. Vi besökte den normandiska borgen Castello Pepoli e Venere med habsburgarnas vapensköld och dubbelt lansettfönster från 1300-talet. På bussen träffade vi Henniie & Erica Vermey från Utrecht i Holland som cyklade runt i området under några veckor.
Lisbeth & Roy bjöd nästa dag på en bilresa till Segesta, där italienarna byggt ett grekiskt tempel 400 f Kr. Det är ett märkligt bygge som aldrig varit färdigt med golv och tak. Enligt guiden byggdes detta tempel troligen för att imponera på andra länder. Man ville visa att man hade dessa kunskaper. Templet är välbevarat och mycket vackert. Man har restaurerat vissa pelare. En väg leder 400 m uppför ett berg till amphiteatern där man har vidsträckt utsikt. Vi körde vidare till staden Salemi där vi drack kaffe och vandrade runt. Vid kyrkan höll amerikanare på med utgrävningar. Vi fortsatte till Marsala genom ett vackert jordbrukslandskap där vi passerade två traktorer som hade stannat på vägen. Männen ville ha en pratstund. Inga hus i närheten men stora fält med vinodlingar. Två fåraherdar med en stor fårhjord blockerade vägen men skingrades sävligt när vi kom körande. Vi hade haft en intressant resa och återvände nöjda till båten.
7 på morgonen nästa dag startade vi från Trapani för att gå 9 nm åt sydväst till ön Favignana som är känd för sin tonfiskfångst. En fiskebåt kom fram mot oss utanför ön och anmodade oss att gå runt de gula bojarna för att undvika att fastna i alla tonfisknäten utanför ön. Vi såg alla flöten som höll näten och fick ta en rejäl omväg för att komma in till hamnen. Bill & Judy bjöd oss på vin i sin båt och berättade att det skulle bli tonfiskefest på ön nästa dag.
Favignana är en trevlig liten by med vackra byggnader och en kyrka. Byn är mycket välbesökt av turister. Vi hyrde en scooter och körde runt på ön som mest består av stengärdsgårdar som inhägnade gräslotter där fåren betar. På kvällen började saker hända på bryggan och folk samlades runt hamnen. Vi hörde vacker musik, ljuset släcktes och ett 30-tal kanoter kom paddlande från sandstranden med facklor i för och akter. Mycket folk hade samlats för att titta och vi hade ju parkettplatser på vår båt. De paddlade runt en samling ballonger och en vattenfontän med belysning. Riktigt stämningsfullt. Därefter sköt man upp ett praktfullt fyrverkeri.
Förr i tiden fångade man mycket tonfisk här när de drog fram mellan öarna. Signor Ignazio Flario från Palermo köpte ön för 120 år sedan och gjorde Favignana till centrum för tonfiskfångst och byggde konserveringsfabriker, som numera är nedlagda. Vi fick veta att strömmen inte hade fört in någon tonfisk i näten till denna festival, så det fanns ingen tonfisk att slakta. Nästa dag kom några män roende in med en stor tonfiskebåt och en kollosalt stor fisk winchades med en kran upp på bryggan.
Vi fortsatte söderut till Marsala och lade till i marinan. Marsala grundlades av folk från Cartago, men namnet kommer från de araber som ockuperade staden och kallade den Marsal - Allah (Guds hamn). Härifrån levereras det kända söta Marsala-vinet. Vi hade en bra bit att gå för att ta oss in till centrum i värmen, men vi belönades med fina matbutiker med all den goda italienska maten, jättestora ostar och korvar. Den 8 juni vinkade vi av Roy och Lisbeth som tog bussen till flygplatsen i närheten av Terrasini. Vi stannade ytterligare en dag i Marsala i väntan på lugnare väder. |