Rapport nr 14

Kungälv den 30 december 2004

 

Sverige 21 juni - 9 augusti 2004

 

 

Den 21 juni lämnade vi vår båt i Stigs och Ingegerd på M/S Freedom vård och flög hem till Sverige. Grannen Anita hade planterat pelargonior i krukor. Grannen Rolf hade klippt gräsmattorna. Vi kände oss verkligen välkomna hem.

 

 

 

 

 

Under vår tid hemma hade vi omväxlande sol och regn. Vi hade bra väder för att arbeta i trädgården. Vi körde ut 8 ton sättgrus och lade ut 1.800 st marksten och planterade buskar m m. De två sista veckorna var medelhavsvarma, upp mot 30 grader.

 

Grekland 10 - 17 augusti

 

 

 

Den 9 augusti flög vi tillbaka till Eldfågeln och Preveza. Där träffade vi S/Y Free Flight med Kerstin och Åke som var på väg till Ayvalik i Turkiet. Åke som hade symaskin ombord sydde om alla sömmarna i vår drygt ett år gamla sprayhood, som Yunos i Kemer hade sytt, alla översömmar var sydda med fel tråd. Viken tur man har.

 

 

 

 

 

Den 13 augusti lämnade vi Preveza. Utanför i friskt vatten gjorde vi ren propellern som hade fått beväxning under sommaren. Vi gick 30 nm till Paxos och viken Mongonisi, där vi låg på svaj och på TV såg invigningen av olympiaden i Aten. Därefter fortsatte vi till Corfu hamn och några dagar senare till viken Ormos Imerolia på Corfus norra kust.

 

Italien 18 augusti - 14 oktober 2004

 

 

18 augusti lämnade vi Corfu kl 04:20 och det var becksvart. Vi hade 72 nm till St Maria de Leuca på Italiens häl och vi lade till vid den yttre piren vid 17-tiden. På kvällen var det Miss Italien tävling nedanför den höga fyren som kastade sin ljuskägla runt horisonten. Först var det barn som visade kläder och de var bedårande i långa klänningar och vita hattar. Sedan var det catwalks med ett 30-tal söta misser först i bröllopskläder och sedan i baddräkt.

 

 

 

 

I Italien är augusti semestermånaden och här i Maria de Leuca fanns i stort sett bara italienare i stora skaror. Vi hyrde en bil och körde norrut via Alessano, Maglie, Lecce fina gamla städer med rappade hus i pastellfärger. Det var 40 grader ute så vi ville knappast lämna bilen som hade AC. Vi körde runt till olika vintillverkare. Hos Al Bano Carrisi köpte vi 12 flaskor av det vita vinet Don Carmelo och det röda vinet Nostalgia. Det var en anläggning med många hus med stenmur runt omkring och fantasifulla planteringar med mycket kaktusar. Vi körde tillbaka utmed kusten där massor av bilar kantade vägarna och stränderna var fulla av badande italienare.

 

 

Vi hade några blåsiga dagar och lämnade inte Maria de Leuca förrän den 25 augusti. Vi hade sällskap med S/Y Ocean Song från Malta. Först motorseglade vi men de sista två timmarna hade vi fin segling med 10 m/s från syd och vid 3-tiden lade vi till i den fina lilla hamnen Ciro.

 

 

 

4:30 lämnade vi Ciro och gick till Crotone för att tanka. Vi lämnade Crotone i svag medvind ca 4 m/s. Vinden ökade och vred mer emot när vi hade rundat första udden med fyren. Vinden ökade till 14 m/s och vi såg en båt som vände. Vi hade bara 19 nm från Crotone till Le Castella, så vi ville inte vända. Vi fick dock nog när vinden ökade till 20 m/s rätt i nosen och vi gick in mot land där vi fick lä. Vi kastade ankar utanför en badstrand. Här var det folk som badade och paddlade kanot. Lugnt och skönt. Vilken kontrast mot det blåsiga havet utanför. Vatten hade läckt ned i kölsvinet från vattentanken. Det var en slang som låg fel så färskvattnet hade pumpats ur tanken i sjön. Rune fixade detta samt bytte gummi i pumpen. Vi låg kvar och badade till kl 5 sedan vände vi tillbaka till Crotone. Tillsammans med den tyska båten M/S Luna låg vi kvar i Crotones Porto Noevo och väntade på lättare vindar.

 

Söndag 29 augusti fortsatte vi till den fina hamnen Rocella Ionica med flytbryggor, vatten och el där man ligger helt gratis. Vi duschade både oss och båten och mådde gott. Vi vill gärna stanna kvar men tyckte att det var bäst att fortsätta medan vädret var bra. Vi seglade in i Messina-sundet och gick in i hamnen Reggio Calabria på fastlandet. Där fanns inte plats för oss men en engelsman ropade att det blir lediga platser när Malta-färjan har gått kl 19. Men vi beslöt att gå vidare 5 nm till Messina stad på Sicilien. Det var inget bra beslut för marinan ligger oskyddad med mycket strömt och skvalpigt vatten. Vi lade oss vid kaj längre in i hamnen tillsammans med två engelsmän. Vi fick besök av en mindre båt från hamnpolisen som hjälpte oss att flytta oss bakåt ett antal meter när en jättestor färja kom in och lade sina stora trossar där vi hade legat. På kajen satt som vanligt ett 20-tal fiskare med sina långa spön och självlysande flöten.

 

 

 

 

Vi gick vidare nästa morgon, passerade Charydbis med strömt vatten och rundade Capo Peloro. Vi lämnade Messinasundet och fortsatte längs Siciliens norra kust till Portorosa, en hamn med lägenhetshus och många kanaler. Dyrt, 45 euro per natt.

 

Vi lämnade Portorosa nästa morgon. Havet var som en spegel, men snart fick vi läns NW 6 m/s. Vi gick 50 nm utefter Siciliens västra kust till Cefalu där vi hittade en fin och lugn hamn nedanför ett högt berg. Nästa dag vandrade vi runt berget på udden och där låg den charmiga staden Cefalu. Vi besökte den välkända katedralen som började byggas 1131 och sedan successivt har byggts färdig. Vi frapperades av att fönstren hade mycket moderna abstrakta målningar. Man menar att målningarna, från alla gamla konstverk i kyrkan, leder fram till modern tid. Kyrkklockorna slog 12 slag då vi satt på Piazza Duomo och drack cappuccino vid runda bord med vacker keramik. Vi besökte Lavatoio, en berömd stenfontän, där man fortfarande tvättade kläder för bara några år sedan. På kvällen såg vi en jazzvideo "Omaggio a Kaith Jarrett" i den vackra ruinen Terazza del Bastione med fullmåne över havet.

 

 

 

Nästa morgon vaknade vi kl 7 för att ta tåget till Palermo. Vi hade sovit dåligt på natten för det blev inte tyst i grannbåten förrän 4 på morgonen. Vi gick genom staden till stationen, köpte biljetter och kom genast iväg med ett tåg. Det tog en timma till Palermo (7,70 euro per pers tur o retur). Även här började vi med katedralen med vacker portal och en Jungru Maria mosaik ovanför. Vi har läst Da Vinci koden och inne i kyrkan fastnade vi för meredianlinjen i golvet i gulmetall med de 12 månadernas stjärnbilder. Kl 12 på dagen faller solen in på aktuell stjärnbild. Vi vandrade sedan runt och besökte piazzor och fontäner. Quattro Canti mellan Corso Vittorio Emanuele och Via Maqueda är Palermos mest fashionabla torg, där husen i korsningen saknar hörn och är utsmyckade med pelare och statyer samt fontäner. Vi var imponerade. Vi tyckte också mycket om kyrkan San Giovanni deglir Eremiti med fem arabiska kupoler och en underbar trädgård. Enligt den tyska guiden som vi tjuvlyssnade på markerade man med den röda färgen på kupolerna att det var en kristen kyrka. Vi åt gott i en gränd och vilade ut i Park Marina i skuggan av jättelika träd. Vi var helt slut i benen och åkte hem vid 5-tiden.

 

 

Den italienska motorbåten Magia lade till bredvid oss, och de tipsade om en bra hamn på Salina som ingår i de Lipariska öarna. Svenska HR 39 Tacoma med Dick och Marianne Schef från Strömstad kom in. De siktade på Kemer Turkiet i vinter.

 

 

 

Måndagen den 6 september tankade vi diesel och kom iväg norrut strax efter 9. Mörka moln närmade sig efter några timmar men vi fick endast några droppar regn på oss. Vid 3-tiden ökade vinden och var snart uppe i 8-10 m/s rätt i näsan och sjön bromsade farten. Vi kryssade några timmar och närmade oss Salina med de två vulcantopparna och vi såg husen i dalgången. Solen gick ned och snart var det kolsvart. Vi gick för motor igen, rundade fyren och gick in mot marinan med grov sjö i sidan. Inne i marinan kom det en man i båt och anvisade oss en bra plats. Vi lagade sedan omelett med olika grönsaker som inmundigades med ett gott rödvin. Det var skönt att komma i hamn efter 50 nm och 12 timmar till havs.

 

 

Här i Salinas ville hamnkaptenen ha 50 euro per natt. Vi tyckte att det var för dyrt. Vi avstod från el och vatten och fick ett specialpris på 70 euro för två nätter. Vi gick på shoppingtur och inhandlade vacker siciliansk keramik, en platta med nr 7 med vacker blomsterdekor att sätta på vårt hus. Vi hittade också mycket god marmelad från Salina.

 

 

 

 

Vädret var ostadigt och stora moln närmade sig från väster. Åskväder passerade norr om Salina. Vi och många med oss gick ut på piren och tittade på ovädret. Två smala strängar gick från molnet ned i vattnet. Det var två tromber som passerade mellan Salina och de två öarna Stromboli och Panarea på 5-8 nm avstånd från oss. De såg ruskiga ut och drog upp vattnet högt i skyn.

 

Vi lämnade Salina den 10 september kl 5 på morgonen. Vågorna var nu snällare än i går morse, då vi var ute kl 4 på morgonen men vände om på grund av grov sjö i nosen. Solen gick upp 6.30 och Salina med sina två toppar tornade upp sig i häcken. Framför oss hade vi Panarea på 10 nm och Stromboli 20 nm avstånd. Vid 9-tiden var vi framme vid Stromboli som låg där mycket vacker i morgondiset. På sydsidan låg en liten by. Vi såg kratern och röken som drog ned längs bergväggen. Vi passerade den branta bergväggen mot väster, där lavan ständigt rinner ner. På ostsidan fanns branta gräsklädda gröna sluttningar och längre mot syd såg vi staden ligga. Det var inte väder för att ankra upp. Sjön var bångstyrig. Vi hade fin gång med motor och segel med vinden bidevind från norr 6-8 m/s. Vi hade bytt till nya hårdvindsgenuan på Cefalù och den stod fint. Kl 19 gick vi i hamn i Cetraro på Italiens fastland efter 80 nm och 14 timmar. Vi såg fortfarande en liten topp av Stromboli i horisonten när vi gick i hamn. Bra sikt på ett avstånd av 60 nm. Vid bryggan var det nästan problem att få plats på grund av alla som stod och fiskade.

 

 

 

Nästa morgon lämnade vi Cetraro men utanför hamnen började vattenpumpen pipa. Det var en läcka i färskvattensystemet och vi fick fylla på vatten varje halvtimma för att få kylning till motorn. Vi gick 30 nm utefter en av de vackraste av kuster till Camerota. Vi hittade en plats till vänster på stadskajen där vi låg gratis. Rune plockade isär vattenpumpen och hittade en spricka i ett kopparrör. Han fick skjuts av en man och de lämnade in röret till lödning. Efter en timma kom mannen och lämnade tillbaka röret som han hade lött mycket bra. Vi fick betala knappt 100 kr. Rune monterade vattenpumpen som nu var OK. Han såg då att motorns upphängning på styrbord sida var dålig. Bulten hade gått av. Dessutom var kudden dålig längre akterut. Han fick fast bulten och vi får hämta nya motorfästen hemifrån. Kanske var detta orsaken till det förändrade ljudet från backslaget som vi hörde första gången på återvägen från Alanya.

Den 13 september vaknade vi av maskiner från byggnationen på bryggan. Vi hämtade vatten från en kran en bit in på piren och gick sedan och köpte gott bröd och croisson. Kött köpte vi vid kyrkan. Det blev avgång från Camerota kl 10. Kylningen fungerade bra och motorljudet lät också bättre. Havet låg spegelblankt fram till första udden, och sedan hade vi lätt vind hela dagen. Vi siktade Agropoli, en hög klippa med många gamla hus, och där gick vi in och lade oss med fören mot piren och ankare i häcken. Också här låg vi gratis. En tysk man på S/Y Nana tog emot tamparna och av honom fick vi tips om varvet Tre Elle Effe i Fumicino. Vi ringde dit och fick lov att ligga där över vintern.

Nästa dag utlovades det mycket vind och åskväder, men vi hade lugnt väder hela dagen. Däremot kom ett åskväder över oss nästa dag med mycket vind och regn. Vattnet i hamnen blev alldeles brunt av regnet som spolade rent i staden och på kajerna. Vår dragg släppte och vi lade oss långsides. Ett engelskt par kom in och sökte skydd för ovädret. En Bavaria 44 med ett australiensikt par låg utanför oss och hade hittat en moringline, så de låg säkert.

 

 

 

 

Det kom in en träskonare som skulle backa in till en plats på bryggan längre in. Vinden gjorde att han drev och fick linor i propellern. De låg länge där och trasslade farligt nära de andra båtarna. Snart kom klyvarbommen in över engelsmannen bakom oss, men de lyckades knuffa den åt sidan. Sedan var det vår tur, och snart tryckte skonaren mot både vår båt och engelsmannens. Folk på kajen hjälpte till att bära av. Hamnen kom äntligen med små båtar och drog bort honom. Han hade då tryckt till vår akterpulpit och böjt en stötta, som vi dock kunde rätta till själva efteråt.

 

Vi låg kvar en vecka i Agropoli och pratade en del med Antonio som äger en Bavaria 37 som låg intill oss. Antonio är en italiensk grabb på 38 vårar med ljust hår och hästsvans. Han seglar charter med sin båt och har plats för 6 personer. Han tar 600 euro per person för en vecka och 100 euro för weekend. Han var mycket besviken på hur den italienska familjen fungerar. Föräldrarna ger inte barnen någon frihet. Att studera i andra länder eller resa runt som backpackers ville de inte veta av. Han hade gjort detta och att han dessutom nu köpt båt och seglade charter såg man verkligen snett på. Hans kompisar hade inte ens varit och tittat på båten. Detta sätt att leva värderades väl inte. Han menade att föräldrarna binder barnen till sig och styr dem från det de är unga med att ge dem materiella saker. De skämmer bort dem med mobiltfn, flott bil och till slut hus, men det finns många reservationer. Följer de inte förändrarnas råd så dras bilen och huset in. Om fadern t ex är advokat så vill han att sonen ska studera till advokat och inte till läkare. Sonen kan då ta över faderns firma och klienter. Det kan ju verka praktiskt men man kan förstå att han saknar friheten.

 

 

Det är lördag och folk är lediga. De samlas i hamnen och många sitter på hopfällbara stolar och fiskar med långa spön. Vi gick upp till kyrkan på berget med underbar utsikt där två brudpar blev fotograferade.

Den 19 september 07.30 lämnade vi Agropoli trots varningar för åska och mycket vind. Tysken lovade 4 och 3 bf och det stämde bra. Någon åska såg vi inte till men varför kommer vågorna från alla håll? Vi hade 50 nm till ön Procida och vid 4-tiden gick vi in till staden och den östra piren där vi lade oss långsides vid en av de tomma bryggorna. En italienare låg intill oss och tre charterbåtar låg på en annan brygga. En man hjälpte oss med linorna men när vi hörde priset per natt, 58 euro, lämnade vi hamnen tillsammans med italienaren och fick tips att gå till Corricella runt hörnet. Vi gick in i viken vid Corricella under fästningen, smög oss in innanför vattenbrytarna och fick en mooringline. En sådan mysig plats, ett virrvarr av sammanbyggda hus i flera våningar med balkonger längst strandkanten och högst upp kyrkan med kyrkklockorna som ringde. Vi lagade mat och satt sedan och njöt av detta panorama. Vi hörde röster från barn som lekte där uppe på kyrkplan, båtar gled tyst ut och in, det mörknade och lamporna tändes, levande ljus fladdrade från några balkonger. Vi hade knappast råd att gå till kojs. Vid 11-tiden var det helt tyst i byn. Vi ringde Anders och gratulerade till de 60 som han fyllde den 15 september.

 

 

 

 

Från Corricella hade vi 48 nm till Terracina och vi passerade Gaeta som vi såg på långt håll. Vi fick en fin bidevind på 8 m/sek. Efter 8 timmar var vi i hamn och fick hjälp av Filosi Angelo att lägga till utanför en fiskebåt som höll på att byggas om till dykbåt. Vi låg kvar en vecka i Terracina och fick flytta runt för att inte ligga ivägen för fiskebåtarna. Vi pratade ofta med Filosi som var 60 år och pensionär sedan 1 år. Han fick gå i pension tidigare på grund av tungt arbete med tunga lyft. Vi bjöd honom på kaffe och han ville bara ha en liten skvätt i koppen på italienskt manér. Han berättade att han dricker tre sådana koppar per dag och 3 glas vin per dag. En dag kom Filosi och hämtade oss och bjöd på öl på baren. Det var intressant att se hur fiskarna arbetade. De gick ut mitt i natten och kom tillbaka efter 3 på dagen. En fiskebåt från Livorno kom in mitt i natten och bar iland stora fiskar, Ricciola.

 

 

Terracina har en långsträckt fin sandstrand. Vid hög sjö surfade grabbarna på vågorna med parapente och hoppade högt. Jag njöt av att gå på stranden. Jag badade och torkade i solen och badade igen.

Den 28 september väcktes vi kl 3 på natten av fiskarna vars båt vi låg utanpå. Vi kastade loss och de ropade "Dumani no". I morgon natt skulle de inte gå ut och fiska. Men vi sov några timmar och gick vid 7-tiden mot Nettuno. Svarta moln föröver men vi fick bara några droppar på oss. Längre ut över havet släppte de svarta molnen sitt regn. Vi passerade Circe och efter någon timma kom en militärbåt fram till oss. Vi skulle stanna där vi var för det var militärövning med bomber längre fram. Vi fick ligga kvar 1 timma och vänta. Vi hörde bomber men såg ingenting av övningen.

 

 

Vi fortsatte till Marina Nettuno, som vi tyckte var för stort och opersonligt. Vi tankade vatten och gick till Anzio, där vi lade oss med häcken mot kajen. En båt med polacker och en dansk båt kom in. En hel del fiskebåtar kom in och lossade fisk.

Nästa dag hade vi kontakt med Bill och Judy och vi såg dem segla in till Nettuno. Vi promenerade till Nettuno och var ute med dem och åt pizza. Följande dag fortsatte vi till Fuimicino och lade oss vid kaj mellan broarna.

 

 

Den 1 oktober gick vi in till varvet Tre Elle Effe som drivs av Fulvio. Vi träffade där danskarna Jens och Lilian i S/Y Liljen. Det är fortfarande varmt på dagarna, 25 grader, men mycket fuktigt på nätterna. Trappan är fuktig på morgonen trots solkydd över sittbrunnen. Vi får sätta upp luckorna istället för myggnät. Rune började arbeta med teakdäcket och jag piskade dynorna med mattpiskan som jag äntligen fått med hemifrån. Vi drog en vattenslang från land så att jag kunde städa och tvätta kläder. Vi var ute och åt med Jens och Lilian och nästa dag reste de hem. De avlöstes av Åke och Ulla i S/Y Gry IV. Vi åt tillsammans och hade trevligt. Vädret växlade mellan regn och sol.

.

 

 

 

Den 12 oktober lyfte Fulvio upp oss på land och afrikanen och indiern hjälpte till. Ulla och Åke tog tåget till Florens och blev borta några dagar. Nästa dag regnade det hela dagen och vi var inte ute ur båten. På kvällen såg vi filmen Cast away och hade åska och blixtar både i TV och ute

 

Sverige fr o m den 14 oktober 2004

Den 14 oktober körde Fulvio oss till flygplatsen. 19.30 lyfte vi med SAS Snowflakes och landade 22.30 på Arlanda. Vi väntade på Arlanda till 5 på morgonen, då vi tog tåget till Stockholm Central. Tåget stannade på halva vägen och kunde inte fortsätta på grund av att hjulen blev skadade vid en hastig inbromsning framför en signal. Föraren hade kontakt med högre ort och efter lång väntan blev vi evakuerade. Tågvärdinnan tog fram en stege som vi fick klättra ned för. Alla vi 10 passagerare hade samlats i första vagnen, och vi fick gå över till ett annat tåg. På Centralen skulle vi boka om vår biljett till det senare tåget som skulle gå kl 7 från Stockholm till Göteborg. Biljettkontoret var dock inte öppet så vi chansade och åkte utan ombokning. Snart var vi framme i Göteborg där Mia mötte oss med sin nya röda Yaris.

 

 

 

Den 23 oktober hade vi fint väder med sol på förmiddagen. Vi gick lilla rundan i härliga höstfärger. Eivor och Reidar körde oss till Svenska Mässan där vi strålade samman med Britt, Leif, Niklas, Dan och Mia. Mia fick en doktorsring av oss. Kl 15.00 började doktorspromoveringen för Mia i Kongresshallen. Alla doktorerna tågade in tillsammans med jubel- och hedersdoktorer och många övriga ledda av fanbärare och glada fanfarer. Mia var så stilig i svart urringad klänning med kryss i ryggen. Hon bar en kort svart jacka över och hade lagt håret i en vacker festfrisyr med uppsatt hår och krusade toppar. Rektor professor Gunnar Svedberg höll hälsningsanförandet. Alla övriga satt på scenen bakom honom. Promotorerna talade till största delen latin. De läste upp doktorernas namn och de fick gå fram sex åt gången och mottaga sitt diplom. Den kände Hans Blix blev hedersdoktor liksom kvinnan som startade Nordens Ark. Man gjorde avbrott med sång och musik och allt var mycket stämningsfullt. Kl 19.00 var det stor galamiddag för 700 personer med tal av Hans Blix och många andra. Sedan spelade universitetets orkester upp till dans. Detta var en dag att minnas.

 

 

Vi har haft en fin höst med underbara färger. Vi har umgåtts med släkt och vänner. Seglarvännerna Bill och Judy kom den 23 november och vi besökte Skärhamn med Smedjan, Akvarellmuseet och Glasblåseriet. På Najadvarvet fick vi en intressant guidning av Olof under tre timmar. Vi besökte Marstrand och Nordön och såg Miss Saigon på Göteborgsoperan. En dag överraskade vi Bill och Judy med ett besök hos Ulla och Mats Wångdal, som de känner mycket väl. Vi var också ombord på Ostindiefararen med guidning på engelska. På 1:a Advent var vi i Kungälvs Kyrka och dagen avslutades med julbord på Tofta Herrgård. Vädret denna vecka hade varit grått och regnigt men de var ändå mycket nöjda när vi körde dem till Säve flygfält. De menade att de är vana vid sådant väder i Michigan.

 

 

 

 

 

Efter jul- och nyårsfirande ser vi fram mot ljusare och längre dagar här hemma. Vi planerar också för återresa till Rom i slutet av mars.

Hälsningar från Elsy och Rune på S/Y Eldfågeln