Rapport nr 13

Preveza den 20 juni 2003

 

 I Sverige 29 november 2003 - 16 april 2004

Den 27 november 2003 lämnade vi Kemer där man hade dekorerat restaurant Navigator inför Thanks Givings Day. Bussen till Istanbul avgick 19.15 och vi var i Istanbul kl 8 på morgonen efter en resa i dimma. Efter bron över Bosporen passerade vi höghuset som hade sprängts av terrorister den 20 november. Förödelsen var fruktansvärd. Vi hade många timmar att fördriva innan flyget skulle avgå till Köpenhamn kl 19.30. Vi gick in på ett varuhus där vi fick passera en metalldetektor på samma sätt som på flygplatser. Vi åt där och vandrade runt innan vi tog en taxi till flygplatsen. I stort sett alla resenärer var turkar, inga turister. Kvinnor i långa kjolar och hucklen. Nog påverkas man av alla attentat som sker i världen och man tittar noga på folk runt omkring. Vi landade helskinnade i Köpenhamn, tog tåget till Malmö, Swebuss till Göteborg och vi hann med sista bussen 03.30 från Göteborg till Kungälv, full med ungdomar som varit ute och festat. Så var vi hemma i vårt hus igen, vred upp värmen, tog på oss fleesställ och kröp ned i våra goá sängar, drog över oss en extra filt och sov ut ordentligt. Vi hade varit på resande fot i 32 timmar.

 

 

December månad rasslade snabbt iväg och vi hade trevlig samvaro med barn, släkt och vänner. Snön kom och på nyårsdagen åkte vi skidor på ängen intill vårt hus. Efteråt njöt vi av nyårskonserten med dirigent Ricardo Muti. Snön låg kvar hela januari. Den 10 februari opererades Rune för förstorad prostata och han kom hem igen den 13 februari. Den 23 februari togs katetern bort och det var en lättnad för honom. Han hade känt sig pyton efter operationen och gått ned 4 kg.

 

 

Vår dotter Mia med sambo Dan kom hem i slutet av mars efter tre månader i Australien. Härligt att träffas igen. Den 8 april kom sonen Niklas hem efter 10 dagars skidåkning i Alperna. Vi firade hans 40-årsdag i förväg på Sjömagasinet. Eftersom han var skäggig och väderbiten skrattade vi åt presenten som han fick av Mia och Dan, en creme mot rynkor. Vi hade en kulinarisk upplevelse och en riktigt trevlig kväll tillsammans..

 

 

 

 

April kom med fina dagar hemma och vi hade svårt att lämna Sverige i vårskrud

 

Turkiet 17 april - 1 juni 2004

 

Vi måste dock tillbaka och arbeta med Eldfågeln och förbereda henne för East Mediterranian Yacht Rally. Vi skulle segla från Turkiet till Cypern, Syrien, Libanon, Israel och Egypten. I rallyt ingår bussturer till många intressanta platser. Vi flög till Antalya den 17 april och Yvonne och Sune i S/Y Ronja mötte oss med bil för transport till Kemer. Intill Eldfågeln låg Hokus Pokus med. Mats och Ulla som bjöd på champagne från Mats 60-årsfirande och därefter bjöd Yvonne och Sune på en underbar middag ombord i Ronja. Vilket mottagande!

 

 

Veckorna fram till rallyts start den 15 maj försvann snabbt. Vi tog upp båten, målade botten och polerade bordläggningen, Rune och Bill (Jaywalker) tog en dykkurs på fyra dagar, Hasans efterträdare presenterades, den ena festen avlöste den andra. 50 båtar från andra marinor hade kommit in till Kemer och totalt var det 104 båtar som skulle deltaga i rallyt. Båtarna var uppdelade i 8 grupper och det hölls gruppmöten. Den 14 maj bjöds alla deltagare på stor middag i marinan.

 

 

Lördag 15 maj kl 4 på morgonen började hamnens marineros skicka iväg båtarna som låg med moorings i vägen för oss. 04.30 kom vi iväg och det var helt lugnt inne i hamnen. Det var kolsvart när vi kom ut ur hamnen och vi möttes av hög sjö. Vi såg de övriga båtarnas lantärnor guppa upp och ned. Vi hade först en slör på 12-15 m/s nordvästlig vind som senare gick över till väst och vi fick läns. Framme i Analya Marina, blev hamnen smockfull av båtar. En pampig syn med alla som flaggade över topp.

 

 

Längre än så här kom vi inte med rallyt. Rune fick njurstensanfall på kvällen och fick uppsöka sjukhus. Hasan hade av stadens borgmästare blivit rekommenderad ett sjukhus och Hamsa, en marineros från Kemer, följde med oss dit. De gjorde slätröntgen och skiktröntgen och såg en sten i röret från njuren inkapslad i ingången till urinblåsan. På tisdagen lades Rune in för operation. Han fick en mycket fin behandling på sjukhuset Baskent Universitesi hos Dr Arikan där Dr Mehmet Ekinci opererade honom. Det var ett hypermodernt sjukhus. Han fick ett enkelrum med dusch där även jag/Elsy kunde sova över. Urologen Mehmet Ekinci gick först igenom hur operationen skulle gå till. Han fick ryggmärgsbedövning och de gick in genom penis med TV-kamera och kofot med grip och plockade ut stenen. Rune kunde följa operationen på en monitor. Helhetsintrycket av sjukhus, personal och behandling var IMPONERANDE. På torsdagen skrevs Rune ut, tre dagar efter inskrivningen. Dr Arikan visade oss plåtarna från skiktröntgen och gick igenom dem med oss. Vi fick med oss plåtarna hem och dr Arikan ville att vi skulle ha kontakt framöver. Alla kostnader betalades av Länsförsäkringar där vi har reseförsäkring i vår hemförsäkring

 

 

Så var vi tillbaka i båten igen. Ett fåtal guletter och små fiskebåtar hade kommit in i hamnen nu när alla EMYR-båtar hade seglat iväg. Det var nu en tråkig hamn med tiggare och uteliggare som strök omkring. Nästa dag seglade vi tillbaka mot Finike men på grund av motvind och sjö gick vi till den lilla naturhamnen Ciniviz söder om Kemer där vi fick fint lä. Dagen efter gick vi vidare till Finike och låg där några dagar, slöade och försökte smälta vår besvikelse över ett missat EMYR.

 

 

Vi drog vidare västerut till Kalkan och till Capi Creek. Där besökte vi en familj som säljer mattor som frun väver. Endast mannen var hemma. Frun och barnen var i Dalaman där barnen går i skola. Mannen berättade att han var imam, en slags präst, och att 20 familjer bor kvar i området under vintern. Han pratade bra engelska som han lärt sig i skolan. Hans enkla hus bestod av ett rum med sovalkov. Golvet i huset var täckt av äkta mattor med kuddar runt väggarna. En stor och en liten vävram stod lutade mot väggen med påbörjade mattor. Han bredde ut en bomullsduk på golvet och på en rund plåtbricka serverade han te, bröd, ägg, honung, oliver och getost. Allt var från hans egen gård förutom brödet. Vi lät oss väl smaka och efter måltiden dukade han av och samlade ihop duken med alla smulorna. Han berättade att getterna går fritt omkring och på vintern försvinner de långa tider. På sommaren får han mata dem och skaffa vatten. Allt var stilla och fridfullt. Några cikador spelade sömnigt. I en alkov såg vi hans bäddade säng. Böcker och de få sakerna han hade var ordningsamt förvarade på hyllor. Han tycker att vintern är den bästa årstiden med behaglig temperatur. Så bröts friden av två nya mattspekulanter.

 

 

Vi gick vidare till Marmaris där vi låg inblåsta några dagar. Intill oss låg tyska Maxi S/Y Playmate med Klaus och Gerlinde. De är från München och tar upp båten på Leros till ett mycket billigt pris. De seglar 6 veckor på våren och 6 veckor på hösten. I

Daca klarerade vi ut ur Turkiet. En grabb på närmaste restaurant visade oss till Harbour Master, som visade sig vara en resebyrå som tar betalt för att gå 500 m till den riktiga Harbour Master med våra papper. Vi avbröt detta och gick själva dit. De är smarta och alla hjälper alla när det gäller att göra business.

 

 

 

 

 

Det var nu den 2 juni och vi drog vidare till Knidos med den gamla amphieteatern, som blev vår sista Turkiska ankringsplats för denna säsong.

 

Grekland 3 - 21 juni 2004

 

 

 

Så gick vi vidare västerut genom Cykladerna till Levitha, Mykonos och Sinos

 

 

 

 

På den fina ön Kitnos i hamnen Loutra låg vi utanpå en Rasmus 35 S/Y Mariella från Rom. Vi badade i den varma källan intill stranden och vandrade upp till Choran. Vi hittade en gammal väg på höger sida om den stora vägen som användes när man rider på åsnor. Underbart att vandra genom detta vackra landskap. Vi passerade bönder som slog hö. En av dem kom fram och bjöd oss till sin restaurant i en annan vik. Ja, ja business överallt. Uppe i staden var det helt tomt på folk. Siesta. Under vintern bor det 1000 personer i denna stad och ytterligare 1000 personer på en annan plats på ön men under sommaren stiger befolkningen till ca 10.000.

 

 

Även i hamnen Loutra har man använt EU-pengar för att bygga bryggor. Elskåp fanns runt omkring men ingen el var installerad. Skåpen bara står där och rostar. Inget vatten framdraget. Detta har vi stött på många gånger i Grekland. Man kan verkligen undra var investeringarna tar vägen. Grekland är det enda landet där vi har stött på detta. So what, vi behöver ju inte betala någon hamnavgift vilket gör det billigt att segla i Grekland men också svårt att skaffa t ex vatten.

 

 

 

 

På kvällen var vi och åt på en liten restaurant vid kajen. Den trevlige ägaren med hästsvans berättade att han äger hamnen tillsammans med två andra familjer. De vill helst att allt ska förbli som det är. Inga större förändringar. De rostiga elskåpen som låg runt om i hamnen skall dock sättas upp med myntbetalning. Vatten skall kopplas in. Ja ja, elskåpen verkade ha legat där i 3-4 år. Det skall bli intressant att se vad som händer.

 

 

10 juni seglade vi vidare och droppade ankaret i Korfos strax sydost om Korintkanalen. Vi sov ut, badade och kom iväg kl 9. Fin stilla morgon med soldis. Såg en kaskad spruta upp ur vattnet, en val eller delfiner som lekte? Vi betalade vår tusenlapp, gick som enda båt genom Korintkanalen och lade oss långsides i staden Korints hamn. Detta var den varmaste dagen hittills, 35 grader. Vi blev bjudna ombord på S/Y Simy, en 40 fots Vindö byggd 1977. En fin båt med trevliga ägare från Frankfurt.

 

 

 

 

Vi tog bussen till den gamla staden Korint vilket tog ca timma. Det första vi fick syn på var Apollotemplet som är byggt 600 f Kr. Det är en mycket vacker plats som besöktes av Romarna som byggde hus och en vacker fontän. På hemvägen stannade vi vid ett internetcafé och beställde en billig hemresa från Preveza till Landvetter med Apollo, 198 kr/person + 95 kr för mat.

 

 

Vi lämnade Korint på eftermiddagen. Solen sjönk längre och längre allteftersom vi närmade oss Galaxsidhi med de höga vackra bergen bakom, där vi 2002 hade besökt Delhi med dess orakel. Vi var framme i Galaxsidhi 20.30 och fick bråttom till bageriet vid torget för att ta reda på var de har köpt inredningens vackra kakelplattorna. Ulla i Gry IV drömde om dessa plattor i sitt kök i Hunnebostrand. Damen i butiken talade inte engelska och vi försökte på alla sätt att få henne att förstå. Till slut fick vi ett visitkort med en mailadress. Vi köpte bröd och marsipanbitar i form av frukter. På Åkes rekommendation köpte vi gott vin i grönsakshandeln intill.

 

 

 

 

 

Nästa morgon fick vi fin gång till Navpaktos omgivna av en grupp på ca 50 livliga delfiner som hoppade högt i luften.

 

Vi lämnade Navpaktos för att gå 20 nm till Missalonghi, men vädret var så bra att vi fortsatte västerut till Kastos nordost om Ithaka. Där var ganska fullt så vi lade oss för dragg en bit ifrån hamnen. Vi låg öppet men ön gav oss bra skydd för vinden från land. Vi hade handlat griskött i en köttbutik i Navpaktos. Det har sin charm att handla i dessa små specialbutiker och det var nog spädgris för det var mört och gott.

Byggnationen pågick fortfarande på den vackra bron mellan grekiska fastlandet och Peloponesos.

 

 

 

 

 

Nästa etapp blev bara ca 15 nm till Meganisi . Vi lade oss i samma vik som för två år sedan, där en konstnär målade av vår båt.

 

 

16 juni startade vi vid 10-tiden och hann precis till bron vid Levkas som öppnade kl 12. Vi gick vidare till Preveza där vi träffade Stig och Ingegerd, och lade oss utanför en dansk båt, Konkubin 38, med Else och Leif från Roskilde. Här lämnar vi nu båten under Stigs och Ingegerd tillsyn för att resa hem till ett svalare Sverige.

 

Hälsningar från Elsy och Rune på S/Y Eldfågeln