Rapport nr 12

Kemer, Turkiet, den 20 oktober 2003

 

Sommar hemma i Sverige 7 juli - 9 september 2003

 

 

Baldersbrå och andra ängblommor växte höga och böljade sig fram i vår trädgård. Naturen är den bästa trädgårdsmästaren och det var faktiskt ganska vackert, på sitt sätt. Men nu skulle det rensas. Energiskt började jag rensa sittande på en låg pall och det gick lätt för jorden var lös och sandig. Rune målade huset och jag oljade dörrar och fönsterkarmar. Vi bytte plasttaket i uterummet och satte in skjutdörrar. Vi sådde gräsmatta och planterade buskar runt skifferplattorna, där vi kan sitta och njuta av dagens sista solstrålar.

 

Det var mycket arbete hela tiden och en härlig värme. Fantastiskt fint väder. Vi umgicks med våra barn, grannar och vänner och hade mycket fina dagar hemma. Plus att vi fick fina dagar med Åke o Ulla, S/Y Gry IV, i Hunnebostrand och segling till Gullholmen med Roy o Lisbeth i S/Y Lotus. Omväxling förnöjer.

 

Cesme 10 - 18 september 2003

 

Mia hämtade oss och vi åt lunch på Kvarnstallet i Kungälv. Sedan körde hon oss till Landvetter, där vi träffade Åke och hans mellandotter Johanna. Planet lyfte 16.45, mellanlandade i Danmark och ca 11 lokal tid landade vi på Dalaman. Vi hyrde en bil och körde till Cesme. Landgångsbrädan som vi fått av Åke fick plats inne i kupén. Den hade ökat i värde med 500 kr. Det var vad vi fick betala vid incheckningen för 10 kg övervikt, men det var den värd. Rune och Åke turades om att köra och vi var framme ca 4 på morgonen.

Nästa dag tog vi bilen och körde till Tampas och handlade. Vi tog också en tur till Seturmarinan på andra sidan halvön. På kvällen lämnade vi bilen till en agent i Cesme och gick till vår favoritrestaurant The Olive Tree.

 

Åke och Johanna seglade mot Samos för att hämta upp en väninna till Johanna. På kvällen fick vi på Radio Sweden höra om det sorgliga som hänt i Sverige, Anna Lind hade anfallits av en knivman och avlidit.

Vi stannade kvar och arbetade med båten. Vi tog bussen till Izmir och vandrade runt vid bazarerna. Som vanligt dessa frågor var vi kommer ifrån och de vill gärna locka in oss i butikerna. Vi besökte huvudtorget Konak Meydani med en 1700-talsmoské i miniatyrformat och ett moriskt klocktorn, stadens symbol. Där fanns en lång fontän med många sprutande kaskader. En park med gräsmattor och vindlande stigar kantade med små blommor sträckte sig ned till kajerna. Under parken brusade trafiken på motorvägen som leder genom staden. Tillbaka i Cesme möttes vi av fyrverkeri. Man firade frihetskriget 1919-1922, då grekerna drevs ut ur Turkiet.

 

Cesme - Kemer 19 september - 14 oktober 2003

 

Fredag 19 september - Vinden har lagt sig och vi betalar den trevlige hamnkaptenen Hüseyin Özen, chefen på marinan. Vi fick vind när vi kom ut ur bukten, ca 10 - 14 m/s och gick till Alacati (Surfing Bay). En enkel hamn som inte är färdigbyggd. Där finns inga pollare att fötöja med, bara några armeringsjärn som stack upp lite här och där. Vi stannade kvar ytterligare en dag på grund av gale-warning upp till 8 bf.
Nästa dag vaknade vi kl 6 och gick 50 nm till Kusadasi. Vi var framme vid 3-tiden och Rune gick och klarerade ut båten ur Turkiet. Man måste köpa en ny Transitlog efter ett års segling i Turkiet. Vi ville gå till några grekiska öar och sedan klarera in i Marmaris igen. Vi tvättade och handlade och var sedan vrålhungriga när vi kom till restaurant Camping, där vi som vanligt åt mycket gott. Belåtna strosade vi till båten i den ljumma sköna kvällen. Här i Kusadasi mötte vi sommaren igen. Vi var trötta på förra veckans blåsande

 

.

23 september passerade vi Samos och gick till Gaidaros och lade oss i en fin vik med grönskimrande vatten med dragg i fören och aktertamp iland. Vi hängde upp tvätten till tork och den smattrade i vinden. På kvällen blev det kolsvart för där fanns inga ljus i viken. Ett besvärande svall kom in. Vid 7-tiden nästa dag var vi uppe och släppte aktertampen och tog upp draggen. Rune simmade iland och hämtade tampen.

 

Vi gick 18 nm till Leros och den fina skyddade fiskehamnen Pandeli. Träffade ett svenskt par, Rolf och Eva på Alegria. Vi låg kvar tre nätter omgivna av fiskare som arbetade med sina båtar. Det är svårare att få kontakt med grekerna än med turkarna. Grekland har haft turister i så många år så de bryr sig inte. De sköter sitt.

 

 

 

 

Vi lämnade Leros vid 12-tiden och fick en fin slör till Gümüslük. Vi pumpade upp gummibåten och körde till den långa raden av restauranter. Vi kostade på oss en fin meny: grillade räkor, friterade kalamares, musslor, grillad grupy och en liten röd fisk. En väl kyld Angora smakade fint till.

 

28 september fortsatte vi mot Simi men fick SMS från S/Y Ronja med Sune och Yvonne, som vi känner från vår hemmahamn Nordön. De har planerat att segla jorden runt. Vi fick kontakt på VHF och vi beslöt att stråla samman i Palamut, där vi också träffade Reine från Ängelholm. Vi åt tillsammans på en restaurant och ägaren kom och satte sig och pratade vid vårt bord. Hans familj och hans far och onkel driver restauranten och har en del odling, bl a mandelträd. Han bjöd på en skål mandel. Reine berättade om sitt stora intresse för fiske, vilket han även har skrivit en bok om. Det var spännande att höra hur han hade fångat stora svärdfiskar som hoppat högt i skyn när han vevade in dem.

 

 

 

Ronja stannade kvar och vi gick vidare till Marmaris nästa dag. Vi gick 50 nm och lade till i marinan längst in vid staden just när det mörknade. Det var skönt att komma in till denna välordnade marina med fina duschar. 180 skr/natt. Nästa dag klarerade vi in Eldfågeln (240 skr) och gick till Bergamos och åt. Jaqueline och Peter från Österrike slog sig ned vid samma bord. De hade sin båt S/Y Jessica liggande för ankare utanför Marmaris.

 

 

På samma brygga som oss låg S/Y Swept Away med Art och Karen och de visade oss ett billigt och bra lunchställe. Man går mot Tansas men går inte över den stora gatan utan tar till höger 100 m.

 

 

 

Den 2 oktober tankade vi diesel och lämnade Marmaris. Gick 20 nm till Ekincik norr om ett stort floddelta. Nästa dag gick vi 30 nm till Wall Bay där vi lade till med lina i land. Silk Purse och Delight I från Toronto låg intill. Iland finns en taverna och en lång brygga där charterbåtar lägger till. Vi var iland och tittade på anläggningen som inte verkade så fräsch, så det blev sill och potatis ombord istället.

 

Vi hade SMS-kontakt med Riitta och Kauko och vi beslöt att träffas i Kalkan. Vi hade en fin kväll tillsammans över ett glas vin. Nästa morgon startade jag med ett dopp utanför piren. Där finns en servering på piren och de har solstolar och parasoller vid vattnet. En man på serveringen ville ha 5 miljoner lire (ca 25 kr), men jag ville ju bara ha ett dopp i havet. Jag det gick ju bra utan betalning, men jag fick inte duscha. Vi gick iväg för att handla och det var svettigt att ta sig uppför den branta backen upp till affärerna. Väl uppe belönas man med en vidsträckt utsikt över havet. Där finns ett charkuteri och vi pekade på köttkvarnen och begärde 500 g. Köttfärsen är mycket fin här och innehåller inte så mycket fett. Priset blev 6 miljoner lire (ca 36 kr). Vi lämnade Kalkan och seglade mot Kas. När vi kom ut ur bukten vaknade Poseidon och gav oss 14 m/s i häcken så vi hann knappt blinka förrän vi var framme.

 

 

 

 

Vi blev kvar tre nätter i Kas på grund av hård vind, men vi hade ju trevligt sällskap. På kvällen satt vi med Riitta och Kauko på en balkong och njöt med hamnens ljus nedanför. Swept Away från Florida låg intill oss på bryggan och vi fick ny information av dem angående hur man kan använda Internet billigare.

 

 

Den 11 oktober var vi inbjudna till Full Moon Party av Kemer Marina i Kekova Road. Vi träffade där en ny svensk båt, Christina, med Ulf och Christina. Detta partyt hölls för ett antal israeliska seglare som hade besök Turkiet och nu skulle segla tillbaka. Vi åt en buffé med varmrätt efteråt och sedan var det dags för BellyDance, två unga turkiska flickor dansade för oss och tillsammans med oss till härlig turkisk, israelisk och österländsk musik.

 

 

I regel brukar vi väckas av hundars skällande men här i Kekova Road väcktes vi av tuppars galande från alla väderstreck. Vi gjorde oss i ordning för att ta gummibåten till Kale Köy, men då upptäckte vi att luften hade gått ur på ena sidan. Som tur var hade den inte vält, för då hade vi fått problem med motorn som satt på. Vi pumpade upp den och körde iväg. Kale Köy är en liten by där husen klättrar upp mot fästningen. Vi vandrade uppför och möttes av en hop kvinnor som ville sälja saker till oss. Vi sa att vi inte tänkte köpa något men några följde med ända upp till fästningen. En kvinna berättade att den turkiske magnaten Koc ägde 5 hus i byn varav ett hade en helikopterplatta. I Istanbul hade vi första gången hört om denne man. Vi låg på den brygga där hans lyxbåt ligger, men grindar av smidesjärn med båtens emblem stängde av denna del av bryggan. Besättningsmän jobbade ombord. Han äger Seturmarinorna och många banker.

Från fästningen hade vi fin utsikt över alla vikar i Kekova Road. I dalen nedanför ligger många "tum", gamla gravar som byggdes för ca 2000 år sedan. De ser ut som små hus av stora stenblock. Vackert broderade dukar och överkast typ lapptäcken fladdrade i vinden utanför en butik, när vi var på återväg till vår gummibåt. Vinden hade friskat i och vi blev genomblöta när vi körde hem i motvinden

 

 

 

 

 

Nästa hamn blev Finike där Swept Away ska ta upp båten. Vi tog adjö och lovade hålla kontakt med mail.

Vi gick vidare till den fina ankringsviken Cineviz syd Kemer, som är bra skyddad med höga berg på båda sidor. Vi såg Karlavagnen försvinna under horisonten precis i öppningen där vi seglat in. Vid 8-tiden var det beckmörkt, stjärnorna glimmade och en uggla hoade. Getterna som varit på stranden hade försvunnit uppför bergsbranterna med klingande bjällror. Månen skymdes av berget men efter några timmar började den lysa upp bergstoppen på andra sidan och sakta sökte sig det vita månljuset ned mot vattenytan. Berget lyste vitt men vi låg i mörker och såg ännu ingen måne. Först vid 12-tiden dök den upp över berget och lyste snart upp hela viken och fick vattnet att glittra.

Nästa dag hände det spännande saker i viken. Två män i en liten plastbåt körde runt i rasande fart och jagade något i vattnet. En man stod i fören med en harpun i högsta beredskap. Det var en fisk som de jagade och efter några minuter lyckades de dra upp en stor svärdfisk. Vi tog oss in till stranden och talade med männen. Det var mannen som äger getterna och den lilla serveringen iland som tillsammans med sonen lyckats fånga denna stora fisk. De ringde till en restaurant i viken intill och två män kom körande i en båt och köpte fisken som vägde 35 kg. Vi tog kort på den stora svärdfisken och mannen och frun som ägde serveringen och printade ut ett foto till dem. De blev glada och bad oss sitta ner. Frun kokade vatten på ett primitivt gasolkök och bjöd oss på te och kex. De berättade att det nu var slut på säsongen och de om en vecka skulle ta med sig getterna och flytta till sitt hem i en by en bit bort över bergen.

 

 

Två nätter i denna vik var en fin avslutning på säsongen. Vi hade en kort etapp kvar till Kemer och hann lagom för att äta en avskedslunch med Ulla och Mats. De lämnar nu Hokus Pokus på land och tar bussen till Istanbul och flyg till Stockholm. Efter några dagar flyger de till Gibraltar och seglar med en amerikans båt över Atlanten.

 

Vinterhamn i Kemer från 15 oktober 2003

 

 

Efter några dagar kom Jaywalker in i hamnen och det blev ett glatt återseende. Vi är fyra båtar här som övervintrade tillsammans i Gaeta 2001, Jaywalker, Forgus, Rythms och Eldfågeln. Christina och Sanna låg inne när vi kom och senare kom även Ronja, ja vi är 9 svenska båtar i hamnen varav två "on the hard".

 

 

 

 

Den 24 oktober blev vi bjudna på bröllop i Göcek. Det var Faruk på hamnkontoret som skulle gifta sig med Serena. Det var ett stort turkiskt bröllop med 500 gäster. Vi blev bjudna på diverse smårätter och till maten drack vi raki utspätt med vatten, vilket är en vanlig dryck till maten här i Turkiet. Tillsammans med en grupp amerikaner sjöng vi amerikanska kärlekssånger för brudparet och vi dansade till vild österländsk musik. Gästerna hängde pengar på bruden och brudgummen, så de blev miljonärer tusentals gånger

Tiden i Kemer gick fort för vi hade mycket att göra. Vi kunde välja mellan massor av aktiviteter som t ex Friskis & Svettis, söndagsvandringar i bergen, språkkurser, kammarkonsert i baren var tredje vecka, konserter och operor i Antalya, quiz-kvällar i baren, biokvällar och mycket, mycket mer. Alla aktiviteter i hamnen är gratis eftersom de ordnas av båtägarna själva. Kemer är känt för att vara kanske den bästa hamnen i Medelhavet vad det gäller social samvaro och service.

 

Hälsningar från Eldfågeln