31 okt 2002 - 8 apr 2003

Den 30 oktober 2002 lämnade vi Eldfågeln på land i Kemer och flög från Antalya till Stockholm och vidare till Landvetter där Niklas mötte oss. Efter några dagar flyttade vi från enrummaren på Väderilsgatan tillbaka till vårt hus i Kungälv. Det kändes härligt att vara tillbaka i huset igen, och vi passade på att tapetsera om vardagsrummet och lägga parkettgolv i TV-rummet. Tommys Trädgårdsplanering kom med en mindre grävskopa och hjälpte oss att dränera trädgården bakom huset, en sträng närmast huset och ytterligare två i gräsmattan. Han körde ut sand och jord och flyttade några rhododendronbuskar ut från huset. Allt var klart tills kylan kom innan jul. Vi firade jul hemma hos oss tillsammans med Niklas, Mia, Dan, Lena, Britt, Leif och Erling. Ingvar och Ulla kom på Runes födelsedag. Vi fick en vacker men kall vinter hemma och eldade mycket i öppna spisen som fungerade bra sedan vi satt in en insats i den.

Vi träffade släkt och vänner och tiden gick fort. Så var vi framme vid den 4 april, Mias disputationsdag (Evanemangsmarknadsföringens organisering). Vi var ca 60 personer som samlades i en sal på Universitetet och lyssnade på henne och opponenten. Allt gick bra och kl 19 hade vi en stor fest på Norra Hamngatan 12 med italiensk buffé. Släkt, vänner och Mias arbetskamrater var inbjudna och det var många tal och hög stämning. Mia var så söt i en vacker svart dress.

Mia spikar sin avhandling

9 april - 5 maj 2003

Den 9 april 2003 tog vi X-2000 till Arlanda och flög tillbaka till Antalya. En taxichaufför beställd från Kemer Marina mötte oss och visade upp en skylt med Eldfågelns namn. Vi klev ur bilen i marinan och möttes av underbara dofter av blommor och kryddor, och där låg Eldfågeln på land. Allt var OK ombord men sprayhooden hade blåst sönder. Vi hade lämnat våra nycklar till marinan och de hade öppnat och vädrat. En bukett med vackra lejongap stod på bordet och hälsade välkomna.

Nästa kväll hade vi avskedsmiddag för Lars och Vivan i EBI tillsammans med flera andra svenska besättningar. De skulle lämna hamnen den 11 april och gå västerut.

För oss blev det full fart för att göra i ordning Eldfågeln för sjösättning. Hon hade stått på land i fem månader och var ivrig att komma i sjön. Det viktigaste var att snabbt få sytt sprayhood och sittbrunnskapell. Kauko visade oss vägen till en kapellmakare, men han talade endast ett fåtal ord engelska. Vi fick komma tillbaka nästa dag och hans svärmor som arbetat i Tyskland och talade tyska kom och hjälpte till med översättning. Kemer Marina tar ut en avgift om han kommer ombord och tar mått. Vi lämnade därför vår gamla sprayhood och kapell som mall, och efter ca 14 dagar var allt klart och passade perfekt. När Rune var där och betalade var det lunchdags och Rune blev bjuden att äta med de ca 5 personer som arbetar där. Mat beställdes och en man kom bärande på metallburkar med olika sorters mat i. Alla fick en sked och åt direkt ur burkarna. Efteråt drack de Coca cola.

Vi har haft ett litet läckage vid hjärtstocken sedan ett år tillbaka och Rune tätade med Simson´s fogmassa som Niklas hämtade på Najadvarvet. (Det fungerade mycket bra och kölsvinet är nu snustorrt.) Vi putsade, polerade och målade botten. Åke och Torbjörn jobbade med Gry IV som stod i närheten. Vi åt Staff Lunch tillsammans på Navigator för 24 skr och kände oss lyxiga där vi satt och blev uppassade och njöt av vacker utsikt; blommor, välordnad hamn och blånande berg med snö på topparna. Den 16 april sjösatte vi Eldfågeln, och motorn startade med ett stort rökmoln (MD17C) på mannen som hade hjälpt oss.

Den 18 april ordnades det en bussresa från hamnen till en vårkonsert i Antalya. Där träffade vi Ted från Australien igen. Han övervintrar i Setur-marinan i Antalya. Där är inte så mycket aktiviteter som i Kemer men han trivdes bra med denna lite lugnare hamn, som ligger i utkanten av staden. Konserten ackompanjerades av ett fruktansvärt åskväder som mörklade konsertsalen en halvminut. Ett 15-tal olika solister framträdde och sjöng välkända arior ur olika operor. En mycket fin upplevelse. Kostnad inkl buss 60 skr! När vi kom ut ur lokalen möttes vi av översvämmade vägar.

 Sent på påskafton anlände Ulla och Eva till Gry IV i regn och blåst. På påskdagen var det soligt och varmt igen och en kyrklig ceremoni hölls av amerikaner och engelsmän längst ut på piren. Katamaranen intill spelade musik och man sjöng psalmer och läste texter ur bibeln. Man hade gjort ett altare med en duk och dekorerat med en vacker gren som man avbarkat. Vackra fredsliljor stod i en vas. Som avslutning spelades Händels Messias - mycket mäktigt. Därefter åt vi påskfrukost på Navigator; ägg, bacon, rostat bröd stekt tomat och färskpressad apelsinjuice. Tillsammans med en grupp på ca 20 personer gjorde vi sedan en fem timmar lång vandring upp på höjderna med fina vyer över bukten. Vi såg små orkidéer och en skogssköldpadda. På kvällen ordnade hamnen påskmiddag; helstekt lamm, potatismos, grönsaker och som dessert jordgubbar. Mums! Ja, det var ett fullspäckat program denna påsk. Det ordnas mycket aktiviteter i hamnen och pärmar finns på hamnkontoret där man anmäler sitt deltagande.

Den 29 april reste vi på en tredagars bussutflykt med guide till Cappadocia 60 mil nordost om Kemer. Vi var ca 20 personer på resan; tyskar, holländare och schweizare. I Konya besökte vi Mawlanas museum där dervisherna förr i tiden dansade sin rituella dans. I Saratli besökte vi en underjordisk stad. De kristna gömde sig här för arabiska härar under 600-talet. Städerna hade många våningar och små trånga gångar emellan. De var mycket listiga och lät röken gå ut långt från staden för att inte bli upptäckta. De lagrade vatten och mat och kunde bo där mycket lång tid.

Vi övernattade på hotell Serlic i Ürgüp, där det ingick frukost och middag. Nästa dag väcktes vi kl 7 och körde sedan runt i det vackra Cappadocia med alla sina underliga bergsformationer. För millioner år sedan täcktes området av aska från tre omkringliggande vulkaner. Speciella förhållanden tillsammans med regn och vind har sedan bildat dessa bergsformationer. Man har sedan grävt ut dem och använt dem som bostäder. För ca 25 år sedan ordnade regeringen andra moderna bostäder som de var tvungna att flytta till. De fick dock rätt att idka en rörelse i det gamla huset. Området besöks av mycket turister och guider utbildas specialiserade på området. I en del av grotthusen drivs hotellrörelser, och det lär vara en upplevelse att bo i området och se solnedgången som färgar bergsformationerna i guld. Bussen körde oss också till olika tillverkare; Carpedocia, tillverkare av turkiska mattor där man får följa tillverkningen från silkesmask, infärgning till färdig matta, en porslinstillverkare där man visade hur man drejade och hade vissa ekivoka inslag för oss turister; en smycketillverkare där man också tillverkade föremål av en slags genomskinlig granit. Vi besökte också vintillverkaren Turasan. Guiden ville gärna att vi skulle handla för området behöver pengarna. Men det är nog så att det är mycket dyrare att handla i dessa affärer.

Tredje dagen var det dags för hemfärd. Vi hade strålande solsken och varmt alla dagarna. Den grupp som var där för tre dagar sedan hade haft snö och regn och minimal sikt. Från bussen njöt vi av det vackra landskapet, bönderna plöjde sina vidsträckta åkrar med häst framför plogen, kvinnorna med hucklen på huvudet gick böjda och arbetade. Området ligger mycket högt och vi upplevde våren igen. Vägarna genom detta bergslandskap var bra, det var ju Atatürk som på sin tid beordrade byggandet av nya vägar i hela landet.

Vi bokade denna resa själva genom en resebyrå i Kemer. Ett minus var att guiden hela tiden talade tyska fastän vi hade begärt engelsktalande guide. Vi har vänner som har råkat ut för detsamma, så vi tryckte hårt på detta med engelskan. Jodå, det skulle de ordna och de lurade aldrig sina kunder. Men resan med hotellrum 2 nätter, 2 middagar och 2 frukostar kostade ca 350 skr per man, så vad kan man begära.

6 maj - 11 juni 2003

Den 6 maj lämnade vi Kemer. Elisabeth på Stormfågeln, som har seglat runt jorden under 7 år, och besättningen i norska Mon Cheri blåste i lurarna till avsked. (Mon Cheri har deltagit i ett rally jorden runt på två år.) Många jordenruntseglare kommer till Kemer via Röda Havet, och de går helst några båtar tillsammans, för risken är stor att bli överfallna av pirater vid det smala södra inloppet mellan Jemen och Djibouti. Amerikanska marinens närvaro i området har dock varit till stor hjälp, eftersom de spanar över området med flyg och man kan ha radiokontakt med dem.

Vi gick ut och tankade diesel och kom iväg 8.30. Kl 19 ankrade vi i Gökkaya Limani i området Kekova Roads. En välbekant blågrön segelbåt låg där redan, Foxtrot med Ted från Australien. Han kom ombord med en kall flaska vitvin och det smakade efter en hel dag på sjön. Kekova Roads är ett skyddat område innanför några öar och här finns många ankringsvikar med tavernor iland.

Hamnarna utefter kusten till Marmaris känner vi till sedan hösten förra året. Efter 27 nm lade till i Kalkan som är en vacker by med fina restauranter prydda med turkiska mattor både på väggar och tak. Höga berg bildar en dramatisk bakgrund till staden. Utanför piren finns solstolar och parasoller och man kan ta sig ett dopp i det klara vattnet. Nästa dag gick vi 40 nm till Fethiye-området och lade till i viken Kapi Creek. Lugnt och skönt i hamnen där det också finns en taverna. Mia Maria, dansk båt med Jennie och Klaus som har övervintrat tre år i Kemer kom in. Nästa dag besteg vi tillsammans den högsta toppen som markeras med en turkisk flagga. Fethiye-området är ett fint seglingsområde med många skyddade, gröna ankarvikar.

Efter ytterligare 40 nm är vi i Marmaris och lägger oss i den billiga Marmaris Yacht Marina längst ut i östra delen av bukten. De tar mindre än halva priset jämfört med marinan inne vid staden. Vi blev liggande kvar tre nätter och blev bjudna ombord i svenska Daphne med Ingrid och Börje som bor ombord i sin båt sedan flera år. Från marinan går en dolmus (liten buss) varje halvtimma den kuperade vägen runt bukten in till Marmaris centrum. Rune passade på att klippa sig i saluhallarna hos en trevlig turk som heter Ruhs och är 21 år. Han klippte mycket noggrant, tvättade håret även efter klippningen, med en pinne brände han håret i öronen och klippte, masserade nacke, armar och fingrar. Detta kostade 100 skr. Han var född nära gränsen till Syrien och bor ensam i Marmaris. Han tyckte det var bra att bo för sig själv för hans mamma var så jobbig. Man kan förstå att livet är ett helt annat på gränsen till Syrien jämfört med det moderna turistiska Marmaris. Vi åt sedan lunch på ett bra ställe i saluhallarna som heter Bergama nära PTT (posten).

Den 15 maj lämnade vi Marmaris och nu var det bara okända hamnar framför oss. Vi gick 28 nm till den fina viken Bozuk Bükü där en pojke anvisade oss en boj och på kvällen åt vi på tavernan tillsammans med ca 20 pers från andra båtar. Nästa morgon var stranden full av getter. En herde gav dem vatten från en brunn på stranden. Han visslade och fler och fler getter kom fram. När vi tuffade ut såg vi getter komma långt bortifrån längs vattenbrynet och herdens visslingar förföljde oss. Till denna vik vill vi gärna återvända. Morgondoppet var dock litet kyligt 19 grader.

Nästa etapp på 38 nm för oss till Knidos där vi ligger för ankare med en amphiteater i nosen. Lämningar från den gamla staden Knidos syns på sluttningarna. Knidos var en av de få tidiga grekiska kolonierna på Kariens kust. Kolonin var berömd för en naken staty av Afrodite, tillverkad 360 f.Kr. och enligt uppgift den vackraste skulptur som någonsin funnits. Vi rodde iland och talade med några gendarmer som är stationerade där endast under sommaren för att bevaka det gamla området och att inget förs bort.

Nästa dag går vi in till Bodrum där vi köper ett nytt startbatteri. Bodrum är en mycket dyr hamn och vi fortsatte därför till Gümüslük, en mycket väl skyddad vik med vackra omgivningar.

Söndag 18 maj fin segling 20 nm till Paraise Bay i Kazikli Limani. Det blåste 8 m/s och vi gjorde 6,5 knop när det gick som bäst. Men det är klart att vi hade bråttom, vi hade ju stämt träff med Åke och Torbjörn som även hade besök av kompisen Göran. På kvällen blev vi bjudna på god middag ombord på Gry IV. Först bjöds vi på matjesill med youghurt, lök och knäckebröd. Därefter serverades kyckling med klyftpotatis och Rioja rödvin från Spanien + melon till dessert. Vilka kockar!!!

Nästa hamn blev Altinkum, en enkel turistby, där vi låg på svaj utanför en lång sandstrand med massor av badande. En grabb kom simmande ut. Han såg vår svenska flagga och berättade att hans far var turk. Han var själv född och bor i Sverige men han var här på semester. Genom honom fick vi tips om billigt flyg Istanbul – Stockholm med SAS Snowflakes, ca 800 skr enkel resa. På kvällen var vi iland och åt avskedsmiddag för Göran som skulle flyga hem följande dag

Redan nästa dag, 20 maj kl 6 på morgonen, lämnade vi Altikum och gick mot Kusadasi. Vid 10-tiden ökade vinden i en handvändning till 14 m/s och vi tog ett rev. Framför oss har vi sundet mellan Samos och turkiska fastlandet. Det kändes mycket motigt och vi beslöt att gå in en skyddad vik, Port St Paul. Här låg vi i gott skydd för meltemin och kunde invänta svagare vindar. Det såg ut att vara fint att snorkla här, men vattentemperaturen var inte så lockande, bara 18 grader och 24 grader i luften. Fyra hästar och ett föl kom längs stranden. De vadade till ett ställe i vattenbrynet där det tydligen fanns en vattenkälla. De drack och återvände samma väg. En tysk båt kom in och kastade ankar utanför oss. Vinden lade sig något på kvällen, men kl 12 på natten blåste det mycket igen. Vi ligger tryggt för vår Bruce. Vi brukar lägga ut 3 - 4 gånger djupet + 10 m, Vi har 50 m kätting plus 50 m påsplitsad lina. Lägger man ut tillräckligt med kätting är det ju oftast den man ligger på. "Ta i trä" än har vi inte draggat.

Vi lämnade Port St Paul vid 6-tiden, solen gick just upp. Vi befarade mycket vind och tog in två rev, men det blev en lugn tur till Kusadasi, där Hokus Pokus och ytterligare fem svenska båtar höll på att lämna hamnen. Nästa dag kom Gry IV och vi gick ut och åt på restaurant Camping på kvällen. Det var litet kyligt och en tröja behövdes för att hålla värmen. Det hade blivit kyligare både i vattnet och luften sedan vi kommit till västkusten.

Kusadasi är en trevlig hamn med fina duschar och en swimmingpool. Det är bekvämt att handla i Migros-butiken som ligger i hamnen. Vi skaffade oss ett medlemskort och vi har hittat Migros-butiker litet här och var. Vi gick runt i den gamla delen av staden, där det var fullt av turister som kommer med de stora kryssningsbåtarna. Utanför minareten träffade vi Ismail och han visade oss runt där inne. Han hade ju förstås en mattaffär mitt emot och hämtade sina mattor i Cappadokkia-området där han var född. Så satt vi åter igen och tittade på mattor och trakterades med hemmagjort vin.

Kusadasis snabba expansion beror på Efesos, den bäst bevarade och mest besökta av Turkiets antika utgrävningar, endast 17 km längre bort. Staden har alltid varit oupplösligt förknippad med den anatoliska frukbarhetsgudinnan Cybele, som blev den grekiska gudinnan Artemis och senare romarnas Diana. Artemistemplet var tre gånger så stort som Athens Parthenon och ett av världens sju underverk. Enligt Apostlagärningarna besökte Paulus Efesos på 100-talet. I sina predikningar dundrade han mot silverbilderna av Artemis som han kallade avgudabilder, och orsakade därmed uppror bland traktens silversmeder.

Tillsammans med Riitta och Kauko bokade vi en resa till Efesos, 25 € per man inkl guide, inträde och lunch. Ett par från Tyskland reste med oss i bilen, mannen var född i Turkiet nära syriska gränsen och kvinnan var född i Marocco. Deras gemensamma språk var arabiska. Vi släpptes av vid en ingång och vandrade på marmorgator genom området. Staden grundades omkring 900 f.Kr. och man valde mycket vackra platser när man byggde dessa antika städer. Vi besökte den stora amphiteatern där ett 100-tal poliser i uniform hade samlats. Jag försökte få dem att vinka mot min kamera allihop, men lyckades inte. Bilen mötte oss när vi gått igenom området och kom ut genom en annan ingång. Vi besökte Artemistemplet som var tre gånger så stort som Athens Parthenon och ett av världens sju underverk. Endast en kolon återstår av templet, som förr stod vänt mot havet med en väg kantad av pelare som ledde till hamnen. Läget vid hamnen var avgörande och när hamnen började slamma igen förlorade Efesos sin betydelse. Omkring 500-talet e.Kr var staden troligen övergiven. På berget ovanför ligger St Johannesbasilikan. Vi besökte också Meryemana dit aposteln Johannes förde jungfru Maria efter Jesus korsfästelse. Huset där hon bodde har byggts om till en liten kyrka. Jungfru Maria tillbeds även inom Islam.

26 maj lämnade vi Kusadasi och gick till Kirkdilim Limani. Ett örnpar cirklade över viken när vi kom in. Vi låg helt allena i denna vik med kristallklart vatten omgivna av fågelsång. 20 grader i vattnet. Låg kvar ytterligare en natt och njöt i denna paradisvik. Tog gummibåten iland och vandrade omkring. Hittade ett skjul med en madrass där troligen en herde hade ett läger. Två ägg låg där och lökar. Mycket spillning från getter runt omkring. Vi hittade också en brunn på stranden.

Gick vidare 26 nm till Cesme Marina, där fyra svenska båtar låg i hamn; Hokus Pokus, Nueva, Jajja och Pela. Även Gry VI och Forgus kom in. Vi låg kvar fyra nätter och väntade ut en kuling. En kväll var hela gänget ute och åt på toppenrestauranten The Olive Tree. En engelsk kvinna har startat denna restaurant tillsammans med sin turkiske make. Den är inhyst i ett gammalt stenhus med en trädgård på baksidan. Det går en mur runt trädgården och golvet är murat. Träd och buskar växer frodigt runt bord och soffor med pösiga kuddar. Grannen odlar grönsakerna som man serverar. Kött och vin är också av högsta klass. Skön musik spelas med låg volym. Priset är inte högre än vad de tar på den turistiska gatan som går genom staden.

Klockan 6 på morgonen nästa dag gick vi till den lilla ön Karaada. Ray i Pela hade tappat sina glasögon där. Mats i Hokus Pokus tog på sig våtdräkt och dök med luftaggregat. Efter ca 15 minuter hittade han glasögonen. Vi lämnade de skriande åsnorna som bebor ön och gick till Bademli Limani, där Riitta och Kauko bjöd på bacon och äggröra. Jättegott, och det smakade med turkisk champagne till. Vi tog gummibåten till en het källa och badade i en bassäng med 40-gradigt vatten. På kvällen hade vi party på stranden tillsammans med Forgus, Nueva, Hokus Pokus, Jajja och Pela. Vi stannade ytterligare en dag i detta vackra område och snorklade på sydsidan av ön.

Den 4 juni gick vi till Ayvalik Marina. Vi var nu tre båtar som skulle fortsätta till Istanbul, Hokus Pokus, Forgus och vi. Vi gick en smal ränna in till ett innanhav, och där ligger den charmiga byn Aivalik. Vi vandrade runt bland de gamla husen. Många var helt fallfärdiga, men det verkar som att man inte river husen som vi ofta gör, utan hellre reparerar dem. Även här finns det en Migros-butik i hamnen, mycket bekvämt. Låg kvar ytterligare en dag för det skulle blåsa 7 bf och det blev tid att köra några tvättmaskiner i marinan.

Vid 8-tiden nästa dag lämnade vi Ayvalik. Efter en timma kom det vind och vi fick fin segling med några rull på genuan. Efter några timmar dog vinden ut och vi gick för motor. Hokus Pokus meddelade på VHF att han hade rundat udden vid Babakale. Det var hög sjö, vinden rätt emot och de gjorde endast 2 knop. Vi beslöt att gå in i Babakale där vi lade oss intill en militärbåt med linor i aktern iland. Några unga militärer bad att få se våra papper och de antecknade båtarnas och besättningens namn. Det var fredagkväll och en familj var ute och promenerade, pappa, mamma i huvudduk och två barn. De vinkade och log. Vi badade och bjöds ombord på Hokus Pokus på ett glas vin. Riitta överraskade oss med en god tortilla.

7 - 9 juni 2003

Nästa dag startade vi 5.30 och fick en gropig gång till Canakkale. Vi fick lite sjölä när vi närmade oss ön Bozcaada, men beslöt att inte gå in där utan fortsätta. Vinden ökade upp till 13 m/s när vi kom in i Dardanellerna och sjöarna stänkte över båten. På babord hade vi Europa och på styrbord Asien. På Europasidan ser vi stora minnesmärken från stora slag som ägde rum här under 1:a världskriget både på land och till havs. Vid 16-tiden lade vi till i Canakkale, där vi ligger med mooringlines och hård vind i häcken. Vi bjuder på vin och pannkakor. Alla var mycket trötta och somnade tidigt efter 58 nm i motsjö, motvind och motström upp till 3,5 knop.

Dagen därpå gick Hokus Pokus vidare. De hade stämt träff i Istanbul. Forgus och vi låg kvar en dag. En svensk dam kom till vår båt och berättade att hon var ute med ett sällskap som studerat händelserna på Gallipoli-halvön. De skulle nu ta färjan över och titta på alla minnesmärkena. Vi beslöt att göra detsamma och tog en färja över till andra sidan. Det tog ca ½ timma. På färjan träffade vi fyra ungdomar och de bjöd hem oss till sin studentlägenhet på kvällen. Vi skiljdes åt och vi tog en buss ut till Gallipoli-halvön till de olika minnesmärkena. Hundratals turkiska kvinnor och män besökte den turkiska gravplatsen. Det var så gripande att se alla gravstenar över dessa unga män. Deras ålder var 20 och 21 år. På en sten intill kunde vi läsa Atatürks ord som var tillägnade soldater såväl från Turkiet som andra länder:

"THOSE HEROES THAT SHED THEIR BLOOD
AND LOST THEIR LIVES
YOU ARE NOW LYING IN THE SOIL OF A
FRIENDLY COUNTRY, THEREFORE REST IN
PEACE
THERE IS NO DIFFERENCE BETWEEN THE
JOHNNIES AND THE MEHMETS TO US WHERE
THEY LIE SIDE BY SIDE HERE IN THIS COUNTRY
OF OURS
YOU THE MOTHERS
WHO SENT THEIR SONS FROM FAR AWAY
COUNTRIES WIPE AWAY YOUR TEARS
YOUR SONS ARE NOW LYING IN OUR
BOSOM AND ARE IN PEACE
AFTER HAVING LOST THEIR
LIVES ON THIS LAND
THEY HAVE BECOME OUR SONS AS WELL"

På höjden bredvid var vi tillsammans med 3 ungdomar de enda som besökte de allierades mycket stora minnesmärke.

På kvällen kom Lokman, Halime, Seda och Taifun och hämtade oss i marinan. Tillsammans med Kauko och Riitta gick vi hem till dem genom staden. De hade just klarat av sin examen och skulle snart börja arbeta som lärare. Det är underligt att de inte läser engelska i skolan. Lokman hade läst ett år och Seda kunde också prata lite. De pratade om att de var oroliga för att de skulle förlora sin kultur om man allmänt lärde sig tala engelska. De ville inte bli amerikaniserade. De var inte så mycket för Amerika men var mycket positiva till EU och ville gärna komma med i EU. Vi talade om hur stort det Osmanska riket hade varit och de tog fram en kartbok och visade oss. Det var ju kollosalt stort och sträckte sig från hela Balkan, Mindre Asien, längs Röda havet och från Egypten till Algeriet. Efter 1:a världskriget sattes Turkiets nuvarande gränser och Atatürk som kom till makten 1923 genomförde fram till sin död 1938 många förändringar som syftade till att Turkiet skulle bli en modern nationalstat utan religiösa bindningar.

Lokman och Halime berättade att de skulle gifta sig i augusti. Hennes hemstad ligger i närheten av Svarta havet och Lokmans hemstad en bit ifrån. De skulle fira bröllopet en dag i Halimes hemstad och nästa dag i Lokmans hemstad. Sedan skulle de söka arbete och visste inte var de kunde hamna. De bjöd på turkiskt kaffe och deras landlady, som bor några våningar ner, kom och bjöd på dolmades, som påminner om våra kåldolmar. Hon bjöd oss också ned till sin lägenhet och vi träffade också hennes man. Vi satt och pratade i det fina vardagsrummet med vackra möbler och broderade dukar. Hon bjöd på yoghurt som hon förmodligen gjort själv för den var ovanligt god. Hon berättade att man ska blanda i lite vatten och salt i yoghurten. Farmor eller mormor satt i köket och vinkade när vi gick hem. Familjerna lever här ofta tillsammans och man tar hand om de gamla. Ofta arbetar barnen tillsammans med föräldrarna i en rörelse och driver den vidare när föräldrarna faller ifrån. Lokman följde oss tillbaka till båten och var noga med att vi skulle komma fram ordentligt.

Nästa dag gick vi 20 nm till den lilla fiskehamnen Gelibolu och lade oss långsides utanför en restaurant. Det var för grunt intill kajen och vi lade gummibåten som en fender emellan. På kvällen åt vi sardiner på restauranten tillsammans med Forgus. På kajen i Canakkale hade fiskarna stått och sålt dessa små sardiner.

10 - 12 juni 2003

 Vi lämnade Gelibolu vid 6-tiden nästa morgon. Vind, vågor och ström emot precis som vi har haft de senaste dagarna, men nu började vi bli allvarligt trötta på det. Motströmmen var som mest 3,5 knop i Dardanellerna men hade nu gått ned till 1,5 knop. Vi fick en gale-warning på Navtex och lade oss för dragg utanför fiskhamnen i Kemer. Livliga delfiner hoppade omkring oss när vi gick in mot hamnen.

Dagen efter fortsatte vår färd genom den gröna Marmarasjön med motsjön stänkande över bogen. Talade om att ta en färja till Istanbul när vi kom fram till ön Marmara, så motigt kändes det. Men så kom vi in i Port Marmara och mötte vänliga människor. Då var vi nöjda och glada igen, men trötta.

12 - 16 juni 2003

Nästa dag, torsdagen den 12 juni, visade Marmarasjön upp en helt annan sida och havet var platt. Vi fick fin segling några timmar tills vinden vred emot för att under sista timman öka till 10 m/s. Efter 67 nm gick vi in i Istanbul´s lyxiga hamn Ataköy där vi träffade Mats och Ulla på Hokus Pokus igen. Hamnkontoret är mycket påkostat med jakarandamöbler och mjuka turkiska mattor. Ett antal datorer fanns tillhands för oss om vi ville gå in på Internet. Den söta flickan bakom disken hade snygg uniformsbetonad klädsel. På bryggorna gick anställda omkring med vita uniformer och skärmmössa.

Kl 8 var vi uppe nästa dag hela gänget och tog bussen in till centrum. Vi gjorde en båttur in i Bosporen och tillbaka på Asiensidan. Istanbulbukten är imponerande med alla stora fartyg som ligger på redden och väntar på att få gå igenom Bosporen till Svarta Havet. Runt bukten klättrar stadens vackra byggnader på de sju kullarna. Staden är byggd på sju kullar fick jag lära mig när vi var i Capadokkia och de visade oss en matta med mönstret "The flowers of the seven^th hills". Därefter besökte vi Bazarerna och köpte kryddor och upplevde ett fantastiskt folkliv. Vi besökte Haga Sofia och Blå Moskén. Sedan var det dags för mat och det var skönt att vila benen.

Vi tog sedan en taxi tillsammans med Riitta och Kauko till torget Taxim där vi hämtade våra flygbiljetter för hemresan den 6 juli. En mycket trevlig och proffsig kvinna tog hand om oss. Vi fick betala 762 kr för en enkel resa Istanbul - Stockholm. Därefter åkte vi upp i en skyskrapa och tittade på utsikten. Vi tänkte dricka en coca-cola men flydde till hissen när vi såg på menyn att den skulle kosta 25 kr. Det blev en coca-cola på en bar typ McDonalds istället.

På kvällen tog vi en drink alla sex i hamnens lyxiga klubbrestaurant ute på piren med utsikt över bukten och den glittrande storstaden. Intill ligger en swimingpool där vi badade nästa dag. Vi tog farväl av Mats och Ulla som skulle flyga hem på ett par veckor och sedan segla i Svarta Havet i sommar. Vi gick över till Fenerbahce Marina som ligger mitt över bukten, på Asien-sidan. Ataköy Marina var dock mycket bättre och inte särskilt mycket dyrare.

Vi letade oss sedan fram till den gata där vi skulle ta en dolmos (liten buss) tillbaka till hamnen. Massor av folk stod i långa köer. Vad väntar de på, undrade vi. Dolmos naturligtvis. Kl var 19 och alla hade slutat arbetet och skulle hem. Även taxibilarna kopplades in här. En man höll ordning på köerna till olika destinationer. En taxi kom in för körning till Ataköy, och den kunde vi fyra ta. Mannen betalade några sedlar till chauffören. Vi fick betala 2 miljoner lira per person (12 skr), samma som gäller för dolmos.

Från Fenerbahce Marina tog vi taxi till förstaden Kadiköy och sedan färja till Gamla stan. Vi besökte Topkapi Palace, sultanernas palats. I haremet gick vi en guidad tur på 30 minuter och besökte 10 av de 300 rummen. I haremet bodde förr ca 300 kvinnor och de arbetade och blev utbildade i bl a olika språk. Kvinnorna skänktes till sultanen eller rövades bort som krigsbyte. De fick aldrig lämna palatset. Vissa av dem kom aldrig i kontakt med sultanen. Det var stor konkurrens mellan kvinnor som hade fött söner till sultanen. De hoppades att sonen skulle bli sultan med tiden och deras situation skulle då förbättras avsevärt. De fick dock skydda sin son så att han inte dödades av andra kvinnor som hade samma förhoppning för sin son. Om det var för många kvinnor i haremet förekom det att de dränktes i en säck i Bosporen. När kvinnorna blev äldre fick de lämna haremet och hade då samlat ihop en hel del pengar och var attraktiva äktenskapsmarknaden. Sultanväldet upphörde när Atatürk kom till makten i början av 1900-talet. I palatset fanns också ett museum för juveler. Vi såg där fantastiskt vackra dolkar och svärd utsmyckade med dyrbara ädelstenar.

Vi flanerade sedan genom stadens gator tillsammans med alla söndagslediga turkar. Stånd var uppställda på gatorna där man sålde allt mellan himmel och jord. Försäljarna stod på borden och ropade ut sina varor. Flockar och duvor flög upp och avtecknade sig mot de vackra kupolerna. Folk trängdes och det var helt kaotiskt. Vi besökte också Cagaloglu Hamami, det vackra turkiska badet som är 300 år gammalt. Runt väggarna fanns marmorhandfat och i mitten en stor rund marmorbänk där man blir skrubbad och knådad. Man blir väldig len i huden efteråt och förmodligen är det mycket oljor i tvålen för man blir inte torr i huden.

Den 17 juni kl 6 på morgonen lämnade vi Fenerbahce. Havet var lugnt men snart var vi helt inneslutna i tät dimma. Efter en timma dök uppankrade fartyg upp ur dimman som lättade. Vinden kom och ökade i styrka till 12 m/s. Vi hade halvvind och gjorde 7 knop. Efter 38 nm gick vi in i Silvri, en hamn där kustfartyg lastar och lossar.

Nästa dag gick vi vidare västerut genom Marmarasjon som verkligen har en säregen grön färg. Vi såg delfiner som jagade och därför inte alls brydde sig om oss. Efter 55 nm gick vi in i hamnen Sarköy och blev mottagna av 5-6 fiskare. På kajen låg en mycket enkel restaurant och de bjöd oss på te. På kvällen åt vi där och servitören rensade galant den grillade fisken vid bordet som man gör på de bästa 5-stjärniga restauranter. Salladsfatet var mycket delikat och dekorerat med tomater skurna i serpentiner. Servitören berättade att han var från Bulgarien och som avslutning kom han med turkiskt kaffe i en kopp som var invirad i en serviette som flammade och brann upp när han tände på.

Efter ytterligare en dagsetapp låg vi åter i Canakkale med hård vind i häcken. Nästa dag är det Midsommarafton och vi fick en fin läns och medström ut genom Dardanellerna. Vi ringde och gratulerade broder Ingvar som fyllde 70 år. Vi gick in i den väl skyddade hamnen på den lilla ön Bozcaada. Här samlade Agamemnon sina krigsfartyg inför kriget mot Troja som ligger helt nära på fastlandet. (Boken "Sången om Troja" av Colleen McCullough är intressant och handlar om Trojanska kriget och orsakerna till detta krig. Man vet inte om det är dikt eller verklighet.) Vi firade Midsommarafton i Forgus där Riitta hade dukat så fint i salongen med levande ljus, Janssons frestelse, köttbullar, sill och potatis. Den lilla byn på ön är trevlig att flanera runt i. Hamnen är väl skyddad sedan man nyligen har byggt ut piren.

Vi gick vidare till viken Sivrice men kl 4 på morgonen blåste det upp till 12 m/s och vi blev tvungna att flytta på oss. Vi fick en gropig seglats till Poroselene, en vik norr om Ayvalik. Vi lade oss och somnade och vaknade av skratt och rop från badande på stranden. Många bilar stod parkerade på stranden och tydligen är det hit man åker från Ayvalik för att bada. En man och hans son kom simmande ut och pratade med oss. Han rekommenderade oss att komma och äta på hans restaurant i Ayvalik.

Så var vi tillbaka i Ayvalik igen. Tankade diesel och körde några maskiner tvätt, som sedan torkade snabbt i den ganska hårda vinden. Birgitta och Anders i Wasa 41 som vi träffade förra året bjöd ombord oss på vin och på kvällen var vi ute och åt tillsammans. Ett turkiskt par vid bordet intill rekommenderade oss att beställa Shop Shish, grillat lamm som serveras på tunnbröd.

Ayvalik är känt för sin olivolja, så vi handlade med oss olja som presenter hem. Det var en fin affär och vi fick de vackra flaskorna i en fin papperskasse som var limmad i botten. På hemvägen gick botten ur påsen och två flaskor kraschade mot trottoaren och olivoljan rann ut. Genast kom det fram folk och tröstade oss och täckte olivoljan med tidningar. Rune gick tillbaka till affären och förklarade vad som hänt och fick nya flaskor i dubbla papperspåsar. När han kom till den affär där flaskorna hade gått sönder berättade de att en man hade kommit och halkat på tidningarna och ramlar. De hade spärrat trottoaren med stolar och torkat upp oljan. Detta är ganska typiskt för Turkiet. Man står inte bara och tittar på när något händer utan ställer upp och hjälper till. På kvällen blev det kaffe och turkisk tårta i vår båt. Tårtorna här består ju av mycket smörkräm, men den var faktiskt inte så dum

Vi seglade vidare till den fina ankringsviken - Badlemi. Vi hade sett fram emot att komma tillbaka hit. Det är så lugnt och stilla här. Två man kom med båt till stranden. De arbetade med att göra rent en källa där fåren dricker vatten. Olivträden är vackra i skymningen och fåren bräker

Vi gick också till Badlemis västsida och lade oss för dragg i det azurblå vattnet. Vattnet mellan två öar är här mycket grunt, ca 1 m. En sandrevel går mellan öarna. Man kan tro att man befinner sig i Söderhavet. Gick vidare och ankrade innanför ett rev i norra delen av Eskifoca. En turkisk familj badade vid stranden. Vi hörde sång från en roddbåt. En ung man rodde långsamt ut till revet med två unga kvinnor som satt och doppade tårna i vattnet och han sjöng för dem. Staden Eskifoca ligger i norra delen av den bukt som leder in till Izmir (Smyrna).

Nästa morgon vred vinden till ost och ökade till 12 m/s. 7.30 var vi på gång igen och målet var Karaada norr om Cesme, där Mats hade dykt och fiskat upp ett par glasögon. Guletter med badgäster låg i viken på denna ön som är obebodd så när som på åsnorna. På eftermiddagen fick vi sällskap av Ulla, Eva, Åke och Torbjörn som kom indansande med Gry IV. Vi hade trevligt tillsammans även nästa dag, då Gry gick vidare efter lunch.

Det är måndag den 30 juni och vi lämnar Karaada. Moln driver in och vinden ökar till 14 m/s när vi seglar in till Cesme. Framför oss ser vi den vackra fästningen, som byggdes på 1300-talet. Den skyddade hamnen och den turkiska flottan ända tills den blev attackerad av ryssar 1770, då turkiska flottan blev utpånad och deras makt till sjöss bröts och de blev tvingade att ge ryssarna tillgång till Medelhavet från Svarta Havet.

Cesme är en charmig liten stad och bortom inloppet till hamnen ser man den grekiska ön Kios. På restauranterna klagade man över att Vingresor inte ordnar resor dit längre. De flyger numera till Antalya. Danska turister såg vi dock.

6 juli 2003

Den 6 juli lämnade vi Eldfågeln och Gry IV i Cesme på två månader och flög hem via buss till Istanbul. Chefen och vakterna i marinan var mycket trevliga och hjälpsamma. Jendarmer finns också placerade i marinan, så det kändes tryggt att lämna henne där. Kostnaden för vår båt blev 625 SEK/mån. Chefen på marinan körde Åke och oss med allt vårt pick och pack till bussen och vinkade av oss. Det var en bekväm buss med luftkonditionering och musik i lurar. Det serverades kaffe och te. Resan till Istanbul tog ca 10 timmar på delvis mycket fina motorvägar. Vi fick tag i en taxi och hade just fått in våra väskor i bagaget, när det blev åskväder med ösregn. Vi kunde inte minnas när det regnade sist. På flygplatsen mötte vi även Riitta och Kauko som lämnat båten i Kusadasi och som skulle flyga med samma plan som vi till Stockholm.

Vi landade på Arlanda och tog X2000 till Göteborg. Åh, det var så grönt, fräscht och vackert hemma i Sverige. Mia mötte oss på centralen och körde oss hem till en trädgård full av en meterhöga Baldersbrå.

Hälsningar från Eldfågeln