Kemer, Turkiet, (N36o 36 E30o 34) den 25 oktober 2002

Rapport 10

Hej, nu ligger vi i årets vinterhamn.

 

Korintviken - Saroniska bukten

4 - 13 augusti 2002

 

 

 

Den 5 augusti lämnade vi den lugna ön Trizonia och fortsatte seglatsen in i Korintiska viken. Vi tog hamn i Galaxidhi och nästa morgon tog vi en buss högt upp i bergen för att besöka Oraklet i Delphi.

Först kommer man till Delphi eller Kastri som bergsbyn kallas. Kastri byggdes kort före förra sekelskiftet upp på franska statens bekostnad för att hysa befolkningen från den by under vilken det antika tempelområdet låg begravt. Från bussen hade vi en kort promenad, vägen gjorde en krök och dagens Grekland försvann bakom oss och framför oss låg antikens Grekland, det gamla Delphi som franska arkeologer återskänkt världen. Vi vandrade uppför bergssluttningen bland ruinerna, upp till Apollotemplet, sibyllans klippa och amphiteatern , där vi hörde en tenor pröva akustiken. Flämtande i hettan nådde vi även stadion som har ett svindlande läge högst upp. Djupt i dalen flyter olivskogen mot havet och det är en gripande vy: berg, tempel, hav och Galaxidhi bländvit långt borta vid den blå Korintviken.

 

 

I museet beundrade vi statyn Antinous. Denna staty hittades väster om Apollotemplet, och är en av de bäst bevarade avbildningar som idealiserar denne mycket vackre unge man. Antinous var kejsar Hadrianus favorit. Kejsaren hade älskat honom passionerat, och efter hans alltför tidiga död (130 BC) upphöjdes han till gud.

När vi på kvällen kom tillbaka till hamnen möttes vi av en ilsken röst. En grek i båten M/S Demetra II, Wilmington de la Ware, med amerikansk flagg, skrek och domederade så det ekade över hamnen. Tydligen hade han hållit på hela dagen och folket i båtarna runt omkring var trötta på honom. Han hade lagt draggen för långt ut och kunde inte komma in till kajen. Dessutom fungerade inte motorn. Rune och Kauko försökte hjälpa honom men ingenting var bra. Till slut stängde han luckorna och lade sig att sova och det var tyst. Nästa morgon var han lika jobbig denne grek och vi fick brått iväg.

 

 

 

  

 

 

 

Vi ankrade i den fina viken Ishidhorou nära hamnen Andikiron. På kvällen firade vi vår bröllopsdag tillsammans med Riitta och Kauko och njöt av det fina Robolavinet som vi köpte på Cephalonia. Nästa dag föll barometern till 1004. Vi anade oråd och beslöt att gå in i hamn i Andikiron. Vi gick in med fören mot kajen och lade ut ankaret i aktern med lång lina ute. Rune och Kauko höll på med att koppla el iland. Jag höll på att skölja tvätt nere i ruffen. Plötsligt small det till och vi hade gått in i bryggan. Jag rusade upp och försökte hålla emot. Vinden hade vänt 180o och det blåste 20 m/s i häcken. Draggen höll inte. Folk rusade till och en liten grekisk fiskare som var dövstum gestikulerade och menade att vi skulle gå ut och runt till andra sidan kajen där vi kunde få skydd. Han hoppade ombord på Forgus och hjälpte dem ut och runt. Vi hade en pirarm på styrbord där det låg en grekisk seglare långsides. Innanför oss låg en liten och mycket gammal träbåt och jag var rädd att vi skulle krossa den. Den hade årklykor av järn som kunde repa vår bordläggning. Kauko, Riitta och den dövstumme fiskaren Nikolao kom till vår hjälp och greken Konstantin drog sin båt framåt så att vi kunde komma in långsides piren bakom honom, och där låg vi tryggt. Nere i ruffen gick pumpen på tomgång. Jag hade glömt stänga kranen och allt vatten hade pumpats ur tanken. Tur att jag inte hade någon propp i hon annars hade vi haft översvämning ombord. På kvällen var det lugnt igen och dags för promenad för hela bybefolkningen. Det är ju så varmt på dagen och skönt att komma ut på kvällen. De flanerade på kajen, satt på bänkarna och samspråkade, barnen lekte. Enligt Nikolao skulle denna hårda vind blåsa tre dagar. Den lägger sig på kvällen och kommer igen någon gång på middagen. Han uttryckte detta med hjälp av gester och visslande ljud. Han var en mycket glad och utåtriktad människa. Tredje dagen blev vinden svagare och Nikolao hade varit ute och fiskat. Han lämnade fisken till en taverna för tillagning och bjöd oss tillsammans med Konstantin och hans finska fru Birgo på en fantastisk måltid. Fångsten bestod av svärdfisk, bläckfisk och diverse fisk som grillades. Blandade grönsaker bestående av bl a rödbetor och blad som man plockar vilt (en sorts maskrosblad) serverades till, samt friterad obergine och squash. Nikolao poängterade att det skulle vara isbitar i det vita vinet. Det var en vacker kväll, bergen var upplysta och musiker spelade och sjöng. Hoppas vi får träffa Nikolao, Konstantin och Birgo igen.

 

10 augusti kl 7 på morgonen lämnade vi Andikiron med kurs mot Korintkanalen, där vi fick vänta 45 min. Vi släpptes sedan igenom tillsammans med bl a Afrodite med Konstantin och Birgo samt den svenska Najaden Maskopi. Vi hade en motström på 1,5 knop där vi tuffade fram mellan de branta bergväggarna (3,3 nm). 13.30 var vi igenom och Rune gick och betalade 102.

 

 

Vi var nu i Saroniska havet och det blåste upp mot 10 m/s i nosen men vi hade ingen sjö. 16.30 var vi inne i Korfos och kastade dragg intill Forgus som hade kommit dit dagen innan. Nästa dag vid 9-tiden lämnade vi Korfos för att gå till Methana. Afrodite hade seglat iväg tidigare till hemmahamn på Pireus. Vinden var mellan 2 5 m/s men ökade till 13 m/s i nosen. Vi gick istället till Vathi på läsidan av halvön. Vathi är en mycket liten fiskehamn med tavernor vid kajen. Man får ett bord framför sin egen båt, och där satt vi och blev uppassade. Denna dag noterade vi 39o C i loggboken.

Så gick vi runt ön till Methanas hamn. Där finns välgörande källor och en anläggning med hälsobad. Vattnet i hamnen är grumligt och där luktar svagt av ruttna ägg. Härifrån tog vi färjan till Athen. Efter två timmar låg staden framför oss på bergsluttningarna. Husen såg ut som stenbumlingar på håll. Vi passerade ett 20-tal större lastfartyg, förmodligen skrotade, som låg uppankrade. Förgäves letade vi i kikarsiktet efter Agropolis när vi gick in i hamnen Pireus. Vi tog metron till Agropolis som ligger vackert högt uppe på en höjd. Där uppe hittade vi Parthenon, uppfört 447-438 BC, med en fantastisk utsikt vida omkring, över det antika området, staden och viken vid Pireus. Ett projekt startade 1983 för att restaurera Parthenon. Det bekostas av EU, grekiska staten och privata donatorer. Vi flanerade sedan i staden och tog 18.30 färjan tillbaka till Methana där vi i Forgus bjöds vi på underbara ostar, frukt, kex och gott vin från Italien.

 

 

Kykladerna

14 - 31 augusti 2002

 

Den 14 augusti lade vi ut kursen till vår första ö i Kykladerna, Kéa, med ett avstånd av 45 nm. Vi fick en fin slör upp till 10 m/s. Autohelmen upphörde här att fungera, så vi fick sitta till rors. Vid Àk Sonion dog vinden ut och vi försökte med spinnaker en liten stund. Exercis för Rune som inte behövde gå på gymmet den kvällen. Efter en halvtimma vid Makronisi vred vinden och vi fick 10 m/s i nosen och det är skillnad det. Sjön blev gropig och det var skönt att komma in i den skyddade bukten Nikólaos där vi ankrade i Vourkari på Kéa.

Nästa ö blev Siros (38 nm) och Kykladernas huvudstad Ermoúpolis. Vi lämnade dock denna vackra stad men stökiga hamn och discomusiken redan nästa dag och gick till Tinos (11nm). Hamnen är inte så stor och vi hade tur eftersom vi fick den sista platsen. Tinos är känd för sin kyrka där en helig ikon finns som sägs bota sjuka. Många människor med olika handikapp vallfärdar hit och kryper fram till ikonen för att kyssa den. Röda mattor är utlagda i trapporna och på den öppna gården fram till kyrkans ingång.

 

 

 

Vi blev liggande här i fem dagar i hård meltemi men den 22 augusti hade Kauko hört från hamnkaptenen att meltemin skulle hålla sig lugn denna och nästa dag. Därefter skulle det blåsa 7 bf igen. Vi kom iväg 9.30 och fick fin slör, 8 10 m/s.

Kl 13.30 släppte vi ankaret i den skyddade viken Órmos Ày Ioannou, utanför Náousa på ön Paros. Vackra bergformationer runt viken, badstrand och taverna. I aktern ser vi på avstånd den vita staden Náousa. På kvällen stiger månen röd och grann över berget. En färja tog oss in till staden och en god måltid på kajen. Ett fartyg upplyst av facklor kom in i hamnen. Barbarossas rövare hoppade vrålande iland med svärd och facklor och tog unga flickor till fånga. Därefter blev det musik, dans och ett stort fyrverkeri. Vi tog taxi tillbaka och chauffören berättade att han bott många år i Chicago och drivit en restaurant där. (Många emigrerade från Grekland till USA efter andra världskriget. En del öar tömdes nästan på befolkning, men många har återvänt.) Vi blev avsläppta vid stranden i det trolska månskenet och hittade vår gummibåt där vi stuvade gott Parosvin och oss själva tillsammans med Riitta och Kauko.

 

 

 

När vi lämnade Paros och seglade ut ur bukten fick vi motvind och hög sjö. Vi kunde snart falla av och passerade mellan Paros och Naxos med slör 10 14 m/s surfande på vågorna. Nästa mål var ön Skhinoúsa och viken Mirsini, där vi låg för dragg vid badstranden fint skyddade. Vi följde vägen upp till coran högst upp på ön och vandrade runt bland de vita husen, njöt av utsikten över havet, fotograferade män ridande på åsnor och en bonde som skötte om sina kalkoner. Vi satte oss vid en liten servering och tog in grekiskt kaffe. En man vid bordet intill betalade vårt kaffe och vi kom i samspråk, så gott det gick för han talade knappast någon engelska. Vi förstod att han hade arbetat till sjöss och varit i nordiska vatten flera gånger. Han bor nu från maj till oktober på ön och resten av året i Pireus. Vi njöt av promenaden ned till hamnen i den nedgående solen som skapar om naturen och gör den så trolsk. I hamnen hade en ny båt med ljusblått skrov kommit in, Foxtrot från Australien. Vi mötte senare denna båt flera gånger och hade trevliga pratstunder med Ted, som vi tycker påminner en hel del om Crocodile Dundy.

Vi låg välskyddade i Mirsini men så fort vi kom ut ur viken fick vi en slör på 10-14 m/s. Sjön var dock inte så hög eftersom vi låg i lä av öar. Utanför ön Amorgos är det helt öppet och sjön byggs upp. Vi gick in i den skyddade hamnen Katápola med aktern mot kaj och all kätting (50 m) utlagd från fören. Efter denna dans på vågorna var vi trötta och sov några timmar. På kvällen åt vi pizza och kom i samspråk med ett par från Rom. Det är alltid lika roligt att höra italienska, som väcker trevliga minnen från Gaeta. Vi blev kvar tre dagar på Amorgos, en hamn som ger bra skydd för meltemin. Tyvärr rinner avloppet ut vid kajen, och det har vi inte råkat ut för tidigare i Grekland. Konstantin som vi träffade i Andikiron berättade att man har löst detta problem i de flesta grekiska hamnar och att man t o m kan bada i hamnarna.

 

 

 

 

Sista dagen hyrde vi en scooter och körde upp till en liten vit stad på berget ovanför hamnen. Vi hamnade på ett gammalt genuint café med familjefoton på väggarna som berättade ägarfamiljens historia. Där fanns bröllopsfoton, foton på barnen som små och som vuxna. Gamla människor kom in och bara satt en stund. Vi njöt av atmosfären som man kan känna sitter i väggarna i gamla hus och vi serverades grekiskt kaffe av den gamle ägaren. Vi tog sedan vägen norrut högt uppe på berget och det kändes som att köra genom ett fjällandskap. Getternas bjällror klingade, luften var klar och doftade tallbarr, utsikten var hisnande. Långt där nere såg vi ön Nikouria men ingen ankarliggare. Ovanför norra hamnen Annas såg vi två vita byar blänka uppe bland bergen. Vi valde en av dem och åt vår lunch där.

Vi körde söderut igen och besökte klostret "The Monastery of the Panaía of the Presentation". Klostret är byggt på den branta bergväggen och man får klättra uppför många trappsteg. Nedanför brusar havet och där finns en populär badplats med mycket klart vatten. Vi blev mottagna av två män i T-shirt. Eftersom vi bar shorts fick vi ta på oss långa särkar. Trånga trappor ledde upp till ett kyrkorum fullt av ikoner och gamla tavlor som en munk satt och vaktade. Jag frågade om jag fick ställa en fråga men han ruskade på huvudet. Från kyrkorummet kom man ut på en balkong varifrån man ser hav så långt ögat når och nedanför stupar berget ner i havets skum. En stor stillhet. Vi funderade på vad man lever för ett liv här. Männen i T-shirt bjöd på likör som görs i klostret. På väggen hängde en tavla föreställande ett kloster som liknade detta kloster, också byggt på en bergvägg. På vår fråga fick vi veta att det var ett kloster som byggdes i Palestina på 900-talet. På 1000-talet kom man hit från Palestina och byggde detta kloster med samma läge.

 

 

Det var nu den 30 augusti och vi fortsatte åt nordost i Cykladerna. Nästa ö blev Lévitha, en liten låg ö där man ligger skyddad för alla vindar. En familj, far, mor och två söner, driver här sedan sju generationer en fårfarm. Fyra personer driver nu farmen som tidigare hade ett 20-tal anställda. Sönerna som är i 25-årsåldern tyckte att det blev ensamt på ön. De tyckte att det skulle vara roligt om fler familjer bodde där. Familjen har också ett hus i Patmos, men på vintern måste det alltid vara någon kvar på ön och ta hand om fåren. Vi besökte deras taverna tillsammans med Ted från Australien och en man i båten Pegasus från München med stort intresse för stjärnor. Det var kolmörkt när vi med hjälp av ficklampor lyste oss tillbaka med våra ficklampor. Vintergatan framträdde starkt och vi fick lära oss vilken stjärna som utgör centrum av Vintergatan.

 

Dodekanesos - Tolvöarna

1 - 22 september 2002

 

Vi lämnade Kykladerna och gick till ögruppen Dodekanesos. Vi besökte Patmos, Arki, Lipso, Leros och Kalimnos. På Patmos besökte vi kyrkan Apocalypse som ligger högt uppe på berget. I museet såg vi mycket vackra gamla handskrivna dokument och biblar samt ikoner. I grottan St Anne nedanför kyrkan sägs det att profeten Johannes fick en uppenbarelse och skrev Uppenbarelseboken där.

 

 

Den 13 september låg vi i Kos marina och vår dotter Mia kom ombord för att tillbringa en vecka med oss. Eftersom vi hade fint väder beslöt vi att segla iväg genast och utforska Kos i slutet av veckan. Vi gick 10 nm till ön Psérimos där man kan lägga sig vid kaj när turistbåtarna har lämnat vid 5-tiden. Vid badade vid den fina sandstranden där vi nästan var ensamma. På kvällen satt vi vid ett bord på stranden och åt calamares, obergine, tsatsiki m m med vågorna kluckande intill. En trevlig ung man lagade till mat åt oss fastän kl säkert var 11. Ett par från Danmark, som hyr ett av de 20 rummen som finns på ön, lämnade precis sitt bord och vi var de enda gästerna. Tavernan drivs av den unge mannen, hans syster, far och mor samt en onkel. På vintern bor de fem månader på ön Kalymnos där det finns en stor stad. Resterande delen av året bor de här på Psérimos. Han tyckte det var långsamt på denna lilla ö och saknade sin flickvän och vännerna i Kalymnos.

När vi seglade bland öarna föregående vecka hade vi haft nordlig vind men nu var det sydsydostlig och vi fick inte lä i den fina viken Xerokambos på södra Leros. Vi badade där och åt lunch men gick sedan vidare till Pandeli där man bakom piren har bra skydd för alla vindar. Forgus som hade besök av dotter och måg låg också där. Vi tog en promenad över berget till nästa vik med byn Alindas där vi drack kaffe och coca cola på ett café. Skolorna på öarna hade friidrottstävling som vi tittade på en stund. Nästa dag regnade det när vi vaknade men vid 13-tiden gick vi en bit norrut till viken Plakondi. Vi badade och Mia fixade en grekisk sallad till lunch. Vid 7-tiden gick vi vidare och hade en halvtimma till den skyddade viken Arkhangelos där Leros har sin flygplats. På gång dit fick vi ett fruktansvärt åskväder över oss med ljungande blixtar runt om oss och ösregn. Vi kom in i viken då det var becksvart och kastade ankar precis när vinden ökade. Vi hade tänkt köra in med gummibåten till en taverna men fick stanna ombord och äta omelett. Det blåste hårt hela natten.

 

 

 

 

 

På förmiddagen nästa dag hade vinden lagt sig och vi gick runt ön söderut mot Lakki och tittade in där. Vi beslöt oss dock för att gå vidare söderut till ön Kalimnos och den fina viken Vathi. Där finns en badplats alldeles vid kajen. Vi stannade där två nätter och Mia tyckte det var skönt att bada och koppla av där. Intill oss låg en belgisk båt på kanske 50 fot, som vi tyckte var mycket fin. Skepparen med en ölburk i ena handen hjälpte oss med tamparna när vi kom till kaj. Vi pratade om hans båt och han frågade vilken typ vi hade. Najad 34 byggd 79. Han tyckte att de äldre båtarna har mer personlighet. De nya Najaderna tyckte han inte om. Tänk, sa han, när man kommer till båten och är på lyran, då kan man inte hitta rätt båt. I Vathi finns tre tavernor att välja på. Särskilt minns vi en av dem som serverade oss grekisk sallad, tsatsiki och en grillad stor fisk med pomme fritte. Men oj vad mycket katter där fanns som tiggde vid borden. Mia gav en bit till en katt och genast kom 10 kattor rusande.

 

 

 Onsdagen den 18 september hade alla båtarna brått att komma iväg. När vi kom ut ur viken fick vi en fin slör på 12 m/s. Mia satt till rors och vi gjorde 7 knop. Vi var tveksamma att gå in i viken på ön Psérimos, där vi var förra fredagen, men vi gick ändå in och låg för dragg fint i lä. Mia och jag tog gummibåten i land och njöt av sol och bad på denna fina strand. Tre soldater frågade om de kunde följa med till militärförläggningen ute på udden av ön. Eftersom vi ändå skulle gå där förbi sa vi OK, och de fick ro ut till Eldfågeln i omgångar. De skulle annars fått gå 2 timmar över bergen. Lite betänksamma var vi, för vi hade ju inte betalat seglings-permit för Grekland. Landsättningen av militärerna vid deras cementbrygga gick bra, men vi la aldrig fast vid kajen eftersom sjön var för grov i den hårda vinden. Vi gick sedan i lä av ön och tog upp gummibåten på däck, och det var tur för vi fick en slör i kuling och en krabb sjön som gav stänk in i sittbrunnen. De tog väl emot oss i Kos Marina och undrade hur det hade varit ute i den hårda vinden. Man upplever vinden som mycket tuffare i hamn än till sjöss. Vi hade haft vinden med oss och hade inga problem.

 

 

 Nästa dag hyrde vi en bil och körde runt på ön. Vi frapperades av att det fanns så otroligt många bilförsäljningsföretag på denna lilla ö. Vi körde ner till en liten strand, Kamel, och badade. Vi var väl inte så imponerade av ön. Det vackraste var nog de skogsbeklädda bergen i öster, varifrån vi hittade en liten knagglig sandväg som ledde ner till staden Kos. Medan vi hade bil passade vi på att handla på den fina stormarknaden ca 5 km från staden. Så var det fredagen den 20 september och Mia tog bussen från Kos Hotell till flygplatsen. En vecka går alldeles för fort. Vädret hade inte alltid varit det bästa, men flera fina dagar hade vi fått tillsammans.

 

Turkiet

23 september - 29 oktober 2002

 

Nu var vi nyfikna på Turkiet och gick via den vackra grekiska ön Simi till Marmaris där vi klarerade in via 6 st instanser.

  • Vi köpte sailing permit för 49,5 miljoner ( ca 300 SEK) i marinans hamnkontor och gick till färjeterminalen för båtarna till Rhodos.
  • Utanför terminalen hittade vi Health Office där en man sömnigt satte en stämpel på vårt papper utan att ställa några frågor.
  • Därefter fick vi en stämpel hos Port Police och
  • Sedan ytterligare en hos Custom Police.
  • Vi vandrade sedan in till staden där vi fick en stämpel av Harbour police och den stämpeln kostade ca 12 SEK.
  • Därefter tillbaka till marinans hamnkontor där vi kunde betala vår hamnavgift efter att ha visat upp vårt sailing permit med alla stämplar.

Det här verkar ju ganska enkelt men det verkar alltid enkelt efteråt. Faktum är att vi fick fråga och knalla runt en hel del. Stämplarna skulle in i just denna ordning och det blir ofta missförstånd när man pekar ut vägen. Ja det var menande blickar och skratt från andra seglare som vi mötte. Det är en aning krångligt och varför en stämpel från en läkare på health office som knappt tittade på oss.

 

 

 

Vårt nästa ärende i Marmaris var att köpa ett telefonkort. Vi köpte ett TurkCell-kort och det har fungerat bra även när vi mailar. Vi fick här visa upp pass och det har vi inte råkat ut för i de andra länderna. De tog en kopia av Runes pass och dessutom ville de veta hans fars namn.
Vi ville också passa på att laga Autohelmen här eftersom Autohelm har en agent här. De bytte gyrodelen och dessutom bytte de en korroderad säkring. På kvällen var vi och åt vårt första turkiska måltid. En turk rekommenderade en restaurant i bazarområdet nära PTT (posten). Vi fick mycket gott flambakat kakbröd, kycklingsoppa, blandad sallad, en portion grillat kött av olika sorter, öl och turkiskt kaffe (150 SEK för oss båda).
Österut i Marmarisbukten ligger Marmaris Yacht Marina, en ny marina som man håller på och bygger vidare på. Vi träffade där EBI igen och de bjöd oss tillsammans med Erik och Anita Jansson i Amanda på vin. Forgus kom också in och vi spelade boule tillsammans hela gänget.

 

 

Den 28 september gick vidare österut till Ekincik. På vägen dit såg vi vackra flygfiskar som skiftar i violett. Vi stannade kvar i två nätter eftersom det var tråkigt väder med regn. Nästa hamn blev Kapi Creek utanför Göcek. Vädret är nu soligt igen och vi badar och mår gott. Tre danska båtar som också ska till Kemer låg där. En båt med fransk flagg kom in och det visade sig vara ett gäng från Stenungsund. Vi kände igen en man ombord som vi hade träffat i Grenå 99 och han har också en Najad 34 som han har gjort en del förändringar på. Vi var vid ett tillfälle i Stenungsund och tittade på hur han hade löst ankarfästet i fören. Ja, i bland är världen liten. På kvällen åt vi Grouper, en mycket god fisk, på tavernan.

 

 

 

Göcek-viken är ett mycket fint och skyddat område. Vi gick in till byn Göcek och handlade. Där var dock mycket svall i hamnen och vi gick vidare och lade oss i viken Boynüs Bükü där vi låg väl skyddade för NW 7 - 8 bf som Deutcher Wetterdienst har spått under följande två dagar.

 

Den 4 oktober fortsatte vi österut. Vi startade kl 7 på morgonen från byn Fethiye och fick sällskap ur viken med en turkisk fiskebåt med två män och en kvinna ombord. En av männen visade upp fem fingrar och tecknade höga vågor, men vi fick fint väder ända till staden Kalkan. Staden vid hamnen skadades av en jordbävning 1958 och en ny stad byggdes längre upp på sluttningen. En man från Istanbul köpte de skadade husen och de har rustats upp. Där finns nu många charmiga restauranter och mattförsäljare förstås.

 

 

 

 

 

 

Nästa hamn blev Kas, där parapenteflygare startade högt uppe på en topp och landade framför oss på kajen. Här på kajen var det bröllopsfest på kvällen med en brud i skir vit klänning och lång slöja och brudgum i mörk kostym. Man hade lagt ut ett golv att dansa på och ställt ut ett bord med två stolar, där brudparet kunde sitta och vila sig mellan dansandet. Runt om satt byborna, en uppklädda i kostym och många kvinnor även unga bar huvudduk. Man dansade med armarna i luften och knäppte med fingrarna till musik på elorgel, fiol och trumma. En tårta i fem våningar kördes in och brudparet skar upp smakbitar till sig. Sedan skar man upp bitar som lades i servietter och sprang omkring med brickor och delade ut. Glädjen stod högt i tak och gratulanter hängde penningsedlar på brudgummens bröst. Vi blev kvar i Kas i tre nätter på grund av dåligt väder. Vi fick kraftig vind i häcken och det var lite turbulens bland båtarna. Ett rejält ösregn fick vi över oss när vi gick hem från Internetkontoret och gatorna var som strida bäckar.

 

 

Nästa område vi kom till var Kekova Roads med många fina ankringsvikar väl skyddade innanför ön Kekova Adasi. Vi besökte vikarna Pölemos Bükü, Ücagis och Gökkaya Limani. Vi passerade Kale Köy med den lilla byn klättrande upp mot fästningen på toppen.

Vår näst sista hamn för säsongen blev Finike, en rejäl hamn och en genuin stad med få turister. Vi mötte där konstnärsparet Josef och Peggy som följde med oss på en dagstur med bil till Myra, den lyciska staden med gamla gravar inhuggna i bergväggen och en vacker amphiteater. Sedan körde vi upp bland bergen till ca 1.300 m höjd, över en vidsträckt högplatå där äppelskörden pågick och åt i en by färska goda foreller. Vi besökte en forellodling och avslutade med besök i en liten fattig by ovanför Finike. Vi vandrade genom byn med en pojke i 12-årsåldern som guide. Han visade oss sin skola och var han bodde. Kvinnor kom fram till oss och gav oss äpplen. Sedan blev det the vid bycaféet och samtal med ägaren med fru. Josef och Peggy har av och till bott i Turkiet sedan 35 år tillbaka och talar turkiska. Vi fick smaka på granatäpplen med dess röda kärnor. Frun bjöd på saft av granatäpplen och hon var röd om händerna efter att ha handskats med kärnorna. Hon lockade mig in i huset och klädde mig i en turkisk dräkt i starka färger, med huvudduk och allt. Först var det en klänning i mönstrat rosa tyg, sedan en kaftan kraftigare vävt tyg i olika nyanser av orange, ett band runt pannan där en huvudduk i rött fästes. Sedan satt de vid vårt bord och rökte som de flesta gör här i Turkiet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Den 14 oktober kl 11.30 lämnade vi Finike. Vi hade medvind 6 - 14 m/s, pilade iväg i 7 knop utefter den vackra kusten med toppiga berg och hann lagom till Happy Hour på restauranten Captain i Kemer.

Vi träffade nu Hazan som vi har hört talas om runt hela Medelhavet och övrig trevlig stab. Kemer är verkligen en välordnad hamn, fina duschar och toaletter, lyxigt inrett hamnkontor och detsamma gäller restaurangen Captain, där man har musikaftnar med klassisk musik varannan vecka och dessutom äter gott till billiga priser. 17 nordiska båtar har bokat här för vintern. För övrigt finns här amerikanare, engelsmän, holländare, och en spansk båt från Barcelona.

 

 

Förra fredagen besökte vi en amphiteater norr om Antalya. Antalya symfoniorkester spelade musik från diverse operor och det var mycket stämningsfullt med belysningen på de gamla murarna och fullmåne.

Idag den 24 oktober har vi på middagen 24 grader i luften och 23 i vattnet. På natten varierar det mellan 13 - 17 grader.

Mia har hjälpt oss att boka biljett hem med Apollo den 30 oktober. Det var lättare att boka i Sverige. Här i Turkiet kunde Apollo inte lova oss någon flygstol utan vi skulle återkomma en vecka före avresa.

 

 

 

Summering:

Grekland

Joniska havet med skyddade vatten och många ankringsvikar med fina småbyar är det område som vi tycker bäst om i Grekland. I Kykladerna besökte vi mindre turistiska öar, där Shinousa och Levitha var pärlorna. Meltemin har inte blåst speciellt mycket i år, men vi har haft tillräckligt med vind i Kykladerna stundtals. Värmen har under juli och augusti varit påfrestande, och därför förstår vi dem som reser hem under denna period. Den beryktade seglingsskatten har vi inte betalat, kanske beroende på att vi inte har sökt upp hamnpolisen; vi är ju EU-medborgare.

Turkiet

Det var ett lyft att komma till Turkiet som vi upplever som renare och vänligare än Grekland. Kanske har man här inte påverkats av turismen under så lång tid. Maten är billigare och godare än i Grekland och servicen på restauranterna är mycket bättre. Man passar upp vid bordet och är mer uppmärksam. Detsamma gäller de marinor som vi har besökt. Där fungerar alltid el och vatten samt att renligheten på toaletter är mycket god. I Grekland låg man gratis i de flesta hamnar eftersom de är kommunala, men i Turkiet betalar man i marinorna.